Tidigare när jag klev innanför dörrarna hemma hos pappa mötte jag Agnes i dörren, som blivit glad över att se mig. Idag log hon lite lätt när jag öppnade dörren, sedan lutade hon sig åt sidan för att se om Johan var med. När hon fick syn på honom sken hon upp som en sol och sträckte armarna mot honom. Väl i hans famn var hon så nöjd en unge kan bli.
Jag satt och delade ostskivor i småbitar som hon snabbt pillade i sig. Jag frågade om hon kunde säga ost och helt plötsligt säger hon: Outt! Uppspelt frågar jag henne ännu en gång om hon kan säga ost.
Då säger hon det, hela ordet. "Ost!"
Aldrig har ordet ost berört mig så. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar