Varje morgon när jag ska äta frukost ömmar både tänder och käkar något så fruktansvärt. Det gör ont att ens ta en tugga. Samma sak innan en förkylning. Då känns operationsärren ganska bra. Detta gör att varje morgon är en hel process. Varje morgon är som en reminder till det som varit. En reminder om hur det kändes. Vem jag var. Hur jag mådde och vad jag valde att göra åt det.
Kommer du ihåg hur svag du var Elin?
Kommer du ihåg hur du mådde Elin?
Kommer du ihåg vad du valde att göra?
Kommer du ens ihåg vem du var Elin?
Jag behöver inte ens tänka efter för att minnas hur jag mådde när hela mitt inre sakta bröts ner. Jag kommer så väl ihåg hur den desperata Elin valde att göra en operation, i hopp om att detta skulle vara min enda utväg och mitt sista hopp.
Den jag var och alla de val jag gjorde är ingenting som jag vill glömma eller helt komma ifrån. Det var och är ett alldeles för omfattande kapitel i mitt liv. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar