Okej, nu är det dags att ta tag i mina difusa och återkommande smärtor. Kan ju tycka att det borde gjorts för länge sen.Men nu står inte min rädsla ut längre. Nu vill jag veta, en gång för alla om det är så åt helvete som det känns eller om kroppen bara spelar mig ett spratt.
Det här känns avgörande.
Lite nu eller aldrig känslor.
Ingen kan vara mer nervös.
Men det ska väll vara så. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar