En delad tur har nog aldrig gått så snabbt som idag. Men så har jag ju stressat också, tro mig.. Som om att kroppen och någon högre makt visste att det var sista dagen innan semestern. Som om att dom pekade på mig och sa att henne kan vi nog stressa lite mer, lite till, in i det sista.
Klockan blir 21:30 och jag stämplar ut,
för något som blir mitt livs första semester.
Det finns inget annat som känns mer rätt nu. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar