Känslosamt,

Att spendera några dygn på sjukhus tog på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte ens gå några trappsteg innan jag flåsar som en hund. Musklerna försvinner ganska snabbt kan jag garantera! Att sedan vara innanför samma dörrar som människor som är svårt sjuka eller ligger inför döden är inte något som direkt gjort mig friskare.

Detta leder till att varje sak, varje fel sagt ord, får mig att gå i taket. Jag brister lätt ut i gråt och känner mig allmänt utmattad. Men det hör till, säger dom. Under dagarna jag låg inne lyssnade jag sönder en och samma låt, de gånger jag vaknade på nätterna och inte kunde somna om. "Don't you worry child" i någon akustisk version. Jag trycker på play och återigen tåras mina ögon. Över mig sköljer en massa känslor som inte får plats. 

"Don’t you worry, don’t you worry child

See heaven’s got a plan for you" /Elin