Som vanligt,

Ordningen är återställd, vi är hemma igen efter en skön kryssning. Vi har ätit god mat, spelat bort massa pengar, handlat godis i taxfreen och avnjutit kalla drinkar på ett soligt däck. Det här var den bästa medicinen jag hade kunnat få. /Elin

Sistaminuten,

Så bär det iväg trots allt. Trodde nästan vi skulle bli tvugna att åka in igen men det verkar ha lugnat ner sig och tur är väll det! Om bara några timmar går bussen som tar oss till båten och en kryssning väntar. Det är bara jag och Johan som åker, vilket är fullt tillräckligt.

Vi bokade en sista minuten för att vi kunde.
För att vi har semester och behöver komma bort
efter en veckas flängande in och ut på sjukhus.
Rätta mig om jag har fel, tror vi gjort helt rätt. /Elin

Har privatliv,

Elin har varit på sjukhus. Herregud vad har hänt?! Vet du vad som hänt? Hur ska det gå när djungeltrumman inte slår längre?! Undra om det är något allvarligt. Men hon fick ju äta frukost, jag såg det på Facebook! Vem ska få veta något först?!

Helt ärligt, allvarligt talat. Skärp er för i helvete.

Hade jag varit allvarligt sjuk eller haft en obotlig cancer hade ni givetvis fått veta det! Men jag led av en relativt vanlig åkomma som jag av privata skäl inte tänker dela med vem som helst och det måste accepteras! Vilket betyder att om jag gett er ett kort svar eller inget alls, förslagsvis sagt att jag inte vill prata om det så är det så! Detta innebär att det är slut, stop, punkt. Inte att ni ska gå till nästa person för att få ett svar.

Jag blir både arg och ledsen när jag hör att många varit på mina familjemedlemmar eller sambo för att försöka få fram något. Det är så respektlöst så ni anar inte! Har jag sagt nej så är det så. Detta är inte för att jag på något sätt vill vara elak. Jag vill bara få er att stanna upp och tänka efter. 

För i grund och botten är vi alla människor,

med känslor och något som kallas integritet. /Elin

Är tillräckligt,

Liket rör på sig! Vi har varit in till stan och ätit sushi (gud så länge sen och satan va gott det var) samt strosat runt lite i affärerna innan krafterna tog slut. Ikväll ska vi tälta, på vår egen balkong!

Vi gör vad vi kan, med det utgångsläget vi har.

Och för mig är det fullt tillräckligt. /Elin

Känslosamt,

Att spendera några dygn på sjukhus tog på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte ens gå några trappsteg innan jag flåsar som en hund. Musklerna försvinner ganska snabbt kan jag garantera! Att sedan vara innanför samma dörrar som människor som är svårt sjuka eller ligger inför döden är inte något som direkt gjort mig friskare.

Detta leder till att varje sak, varje fel sagt ord, får mig att gå i taket. Jag brister lätt ut i gråt och känner mig allmänt utmattad. Men det hör till, säger dom. Under dagarna jag låg inne lyssnade jag sönder en och samma låt, de gånger jag vaknade på nätterna och inte kunde somna om. "Don't you worry child" i någon akustisk version. Jag trycker på play och återigen tåras mina ögon. Över mig sköljer en massa känslor som inte får plats. 

"Don’t you worry, don’t you worry child

See heaven’s got a plan for you" /Elin

Hemma igen,

Jag är hemma. Har ont och mår otroligt illa.
Men jag är hemma och det är huvudsaken.

La mig på soffan likt en strandad säl tills Johan kom och väckte mig när maten stod serverad på bordet. Godiset fick han behålla för sig själv. Ja, ni läste rätt. Nu jävlar i min låda mår hon inte bra, den där godisråttan Elin. Vänta ni bara, jag är snart mig själv igen.

Jag längtar tills dess. Och jag längtar tills att andra människor får lite mera inblick i hur bra vi faktiskt har det. För det har vi, om ni bara visste vad mycket skit jag sett. Därför är jag hemma. Illamående och har ont men fortfarande så jävla lycklig över hur bra min kropp trots allt mår. /Elin

Är överkörd,

Det är natt och jag har lyckats sova några timmar, samt fått behålla 1dl yoghurt som jag blev ombedd att sakta dricka upp. Så att det inte blir någon favorit i repris med mackan som jag kastade i mig när jag kom upp från operation. Den kastades upp lika snabbt, i flytande form. Jag som var så hungrig!

Om jag har ont? Inte för att klaga men det känns som om att någon jävel kört över mig med lastbil. Gud nåde den de var! Snart kommer dagpersonalen och fixar frukost, äntligen får jag äta! En av tjejerna skvallrade att Johan vart här och lämnat något i kylen.. Det får bli mitt mellanmål! Om jag nu kan gå så långt vill säga.

Annars finns en knapp som heter signal. När jag trycker där kommer världens finaste personal och hjälper mig. Tack! /Elin

Är på en avd,

Utan att gå in på för mycket detaljer då jag inte vet vem som läser min blogg och faktiskt, tro det eller ej, har privata sidor kan jag meddela att jag varit inlagd på sjukhuset sen igår. Varit fastande och fått dropp sen igår lunch tack vare att en tittthålsoperation väntar. Jag kan lugna er, det är något helt ofarligt men smärtsamt som ska undersökas och evt tas bort. Jag blir väl omhändertagen men vill inget hellre än att få åka hem till min familj bestående av Johan och kissarna!

Men hörni. Det där med att något ont alltid har något gott med sig, det stämmer! Och det gör att saker och ting för en annan mening. Blir värd all tid. /Elin

Now or never,

Okej, nu är det dags att ta tag i mina difusa och återkommande smärtor. Kan ju tycka att det borde gjorts för länge sen.Men nu står inte min rädsla ut längre. Nu vill jag veta, en gång för alla om det är så åt helvete som det känns eller om kroppen bara spelar mig ett spratt.

Det här känns avgörande.
Lite nu eller aldrig känslor.
Ingen kan vara mer nervös.
Men det ska väll vara så. /Elin

Leka lite stor,

En helt vanlig sommardag, lite som livet på en pinne, man gör inte så mycket men får ändå tiden att gå. Vi har pratat om kryssning, kanske en tur med vagnen som för övrigt ska besiktigas. I skrivandets stund kommer jag på att jag måste hitta en ny försäkring till min bil och det snabbt!

Just nu ska jag bara leka vuxen och brumma in till stan för att storhandla.
Inte veckohandla för det klarar vi inte av förstår ni, hur smidigt det än må vara. /Elin

Viskat i örat,

Jag ligger i sängen och väntar på att min kärlek ska komma och lägga sig.
Minuterna känns ovanligt långa och sängen sådär riktigt ekande superstor.

Tillslut känner jag värmen. Hans hud mot min.
Min kropp mot hans. Andetagen mot min hals.
Hans läppar nuddar mitt öra när han viskar ord.
Ord som bildar den vackraste mening jag hört. /Elin

Är inte redo,

Vi är barnvakt åt Agnes, så dagens aktivitet blev Leos lekland! Kvällen avslutades med grillning hos Niclas och Lina innan det var dags att påbörja nattens arbetspass (att få Agnes att sova gott) nu ligger hon och snarkar i sin resesäng och vi har tagit fram en skål med godis. På något sätt känns det som om att jag uppskattar det mer efter idag.

Det har varit en bra dag. Jag har nog haft lika kul som Agnes!

Mot slutet blev det känslosamt. Syster känner sig otillräcklig.

Tusentals känslor stormar. Jag är inte redo för sånt, än. /Elin

Ser lite annat,

Som nykter på ett uteställen ser man väldigt mycket saker som aldrig tidigare funnits i tankarna. Man ser hur killen desperat försöker få tjejen på fall. Man ser han som har lite svårt att hantera alkohol och hon som blir full på en cider. Men så det värsta. Små, smala, söta tjejer som inte lämnar något åt fantasin. En tajt bommullsklänning dålde inte ens trosorna och kameltån, ej heller vecken som skinkorna bildar under stjärten. Jag ville bara gå fram, dra ner klänningen och säga "söta du, du är värd något bättre" men jag gjorde inte det.

Verkligheten är en annan, mot för ett tag sen, när jag gick ut.
Då lämnade människorna lite mera åt fantasin, mer kläder på.
I dagens läge är man avklädd innan man ens går in på krogen. /Elin

Ett bästa fall,

Hälsade på hemma hos pappa och Carina idag för att få gosa med mina småsystrar.
Jag får alltid så himla mycket energi av de små liven! Skulle kunna springa tusen mil.

Hos Agnes 2 år, har jag hamnat i andra prioritet. Ohan (Johan) kommer först. Kanske kan det vara för att hon får precis som hon vill i den famnen.. Hur som helst gör hon mig stolt, då hon både kissar och bajsar på pottan, hur häftigt är det inte att hon känner själv när det är dags och säger "tiss" eller "baass"?! När hon gjort sitt kommer hon ut och drar upp klänningen för att visa sin "toossa" hon fick av oss i födelsedagspresent. Älskade unge, du är så jäkla go! 

Alva 9 månader, är ett riktigt charmtroll! Skulle kunna äta upp henne hel och hållen. Hon har börjat låta och prata på sitt språk, ställa sig mot saker, krypa men bara på gräs. På golvet är det ju lättare att kräla.. Latmask där! Hon sträcker upp armarna mot mig när jag frågar om hon vill komma och ler av minsta lilla ord man säger. Även sånna små saker gör mig så otroligt stolt! 

Det sjukaste av allt är att det inte ens är mina helsyskon. Vi har "bara" samma pappa. Och för 2-3 år sen bestämde jag mig för att inte ens kasta en blick på Carinas mage och jag skulle absolut inte hälsa på ungen som kom ut. Tji fick jag. Får abstinens om jag inte träffat dom på en vecka! 

Jag sväljer min stolthet och erkänner att jag föll dit, 

Och det var det bästa fallet jag gjort i mitt liv. /Elin

Ett alternativ,

Jag sätter upp delmål, milstolpar att längta till.

Vi ska klara det här, det finns inget annat! /Elin

Samma sida,

26 timmar var vad vi klarade i urskogen utan el och rinnande vatten. Oj vilka skogsmullar vi är, ni hör ju själva.. Kan tala om att det var hur skönt som helst att komma hem för att göra exakt samma sak som där borta, just ingenting. Men jag kan göra om jag vill och det är skillnaden!

Jag tror ändå att den där dagen och natten i skogen var nyttig, skön om inte annat. Vi hade varken iPad eller katter att bry oss om, bara varandra. Vi fick prata om framtiden, vad jag har planerat och hur han har tänkt. Vissa saker tycker vi precis likadant om, andra helt olika. Jag tror att det är bra, jag tänker låta det vara så. Vi gillar olika och det är okej. Vi tycker lika om rätt saker och det är huvudsaken.

Vi spelar i samma lag, på samma sida planen
men väljer ibland att skjuta bollen åt olika håll. 
Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt
men när det blir mål finns inget som är bättre. /Elin

Inte fattat än,

Kroppen var utvilad samma tid då klockan brukar ringa, den har liksom inte fattat att det är ledigt i 4 veckor som gäller. Som den pensionär jag kan vara i sinnet, tog jag tvättsäckarna och vandrade ner i tvättstugan innan klockan slagit sju. Sista maskinen snurrar där inne nu och enligt min sambo går det för långsamt.

För, hallå, vi ska ju campa nu. Ut i skogen förstår ni. Så långt bort från allt som det går, men inte längre än 90 minuters bilfärd (har jag bestämt!) Leta fram de fulaste kläderna du äger, på med gummistövlarna. Packa husvagnen så full det bara går, vi kan ju ha glömt nått!

Som ni förstår är det en mindre typ av kaos när vi ska iväg. Men det har liksom sin lilla charm. Och jag kan inte låta bli att älska varje minut. /Elin

In i det sista,

En delad tur har nog aldrig gått så snabbt som idag. Men så har jag ju stressat också, tro mig.. Som om att kroppen och någon högre makt visste att det var sista dagen innan semestern. Som om att dom pekade på mig och sa att henne kan vi nog stressa lite mer, lite till, in i det sista.

Klockan blir 21:30 och jag stämplar ut, 
för något som blir mitt livs första semester. 
Det finns inget annat som känns mer rätt nu. /Elin

Får det bästa,

Jag kommer hem från jobbet och Johan tycker att vi borde åka till slagsta och äta glass. Sagt och gjort, i brist på annat åkte vi dit, tröck i oss en varsin och avslutade med en snabb runda på tuna park. Johan köpte en flaska åt mig, en sån där man stoppar in locket och liksom en pinne i frysen så håller sig drycken kall längre. Han tyckte jag skulle ha en sån "nu när du dricker mycket saft och så" tack hjärtat! ;)

Nu ligger vi i varsin ände av soffan. På bordet står rester av det som blev vårt lördagsgottis, kex, ost, vindruvor, oliver och choklad. Helt okej om jag får säga det själv! Imorgon väntar min sista arbetsdag innan semestern..

Den första semestern i mitt liv, 
som passar sig väldigt bra nu! /Elin

En annan roll,

Mina arbetsuppgifter under dagen har varierat något så helt fantastiskt. Allt ifrån att torka upp en spya till att köpa en pizza åt en annan kund, för att sedan glädjas med en medmänniska i betydligt högre ålder och tillslut torka någon annans tårar. När jag kastas mellan hopp och förtvivlan, skratt och gråt, illamående och hunger inser jag varför jag gillar mitt jobb. Vad det är som gör att jag är kvar.

Samtidigt inser jag lite mer vem jag är, hur jag har varit och vem jag är på väg att bli. Och tro mig. Det är tre helt olika roller. /Elin

Ber lite grann,

Jag är helt ärligt, allvarligt talat, livrädd. /Elin

Gör ingenting,

Regnet öser ner och jag gormar med till någon dålig låt på radion, som till och med blir bra. De flesta på jobbet bestämmer sig för att skippa cykeln och samåka med de få bilar vi har, tack vare vädret. Jag tränger på mig regnstället och hoppar upp på cykeln. Regnet våtkammar håret mot min kind, likt en slickad kattunge. Men helt ärligt, det gör mig ingenting. Kan till och med skratta åt det, skratta åt att saker och ting känns så lekande lätt. Och allt tack vare dig.

"Jag ser på dig, ser himlen på jorden.
Du ler mig mot, jag finner inte orden.
Men det gör ingenting, det gör ingenting.

Du rodnar lätt, vänder bort blicken.
Berusad av ditt sätt, mitt hjärta är ditt" /Elin

Min ekvation,

När ekvationen går ihop faller bitarna på plats. /Elin

Trotsar kropp,

Jag är envis, på både gott och ont. Det liksom bara är så.
Just därför trotsade jag sjukskrivningen och åkte till jobbet.
Har ju gjort smartare val i mitt liv skulle man kunna säga.

En spya och två Alvedon senare är hemma igen efter att med nöd och näppe klarat av arbetsdagen. Får svälja lite av stoltheten och erkänna att det inte var värt det.

Samtidigt känner jag mig så dum, 
jag är rädd för att jag inbillar mig.
Kroppen känns inte som min kropp.
Jag tror att jag blivit dum i huvudet. /Elin

Härlig mc-tur,

Spenderade dagen åt att ta en mc tur. Stannade för att fika på borgåsunds hamncafe och sedan ett stopp hos pappa för att gosa med småsystrarna. Avslutade med ett svalkande dopp och köpte med oss en varsin sallad på vägen hem.

Det är precis såhär en sommardag ska vara! Helt perfekt enligt mig.
Och om jag känner människan jag lever med, så tycker han också det. /Elin

Sommaren är,

Nu kära läsare är det sommar, på riktigt! Power meet är i full gång och solen har till och med lyckats lysa på mig en stund så att min kropp fått samma färg som en gris. Det känns underbart att ha en vecka jobb kvar innan mina fyra välbehövda veckor semester är ett faktum. Vad som händer då är fortfarande inte bestämt och det är själva grejen! Vi kan boka något dagen innan för att dagen efter ta våra väskor och dra. Hur underbart låter inte det på en skala?

"Och därför vill jag sjunga att sommaren är min" /Elin

Blir snart bra,

Avslutade gårdagen hos läkaren och börjar denna dag med ett återbesök för att se om proverna är bättre. 1/3 prov hade blivit helt bra, på bara en natt. Grymt jobbat kroppen! Blodtrycket och syresättningen var lika dåligt idag men det kommer bli bra, snart snart snart! Målet är att jobba på måndag igen. Siktar på det! Ungefär som att sikta på månen och landa bland stjärnorna, då har man iallafall försökt.

Det tror jag är det allra viktigaste.

Att vilja bli bra, att inte sluta kämpa.

Och hela tiden hoppas på det bästa. /Elin

Jag svimmade,

Från ingenstans kommer känslan att jag kommer svimma. Pladask ligger jag på golvet på en vårdcentral i Västerås, då jag är där med en kund. Jag vaknar upp och sköterskan som undersöker min kund hjälper mig till båren. Där ligger jag och hon tittar på mig och säger att jag är helt vit i ansiktet. Efter några glas saft och telefonsamtal är jag på väg till läkaren.

Där blir det konstaterat att jag dels har alldeles för lågt blodtryck. Sedan är min astma som dom först trodde var endast lindrig vid ansträngning, även kronisk i vila. Jag svimmar alltså av syrebrist. Därför ska jag behöva inhalera 6 gånger om dagen istället för 2 som tidigare.

Läkaren säger sjukskrivning en vecka.
Hjärnan säger att det känns för mycket.
Kroppen skriker efter varje ledig minut. 
Jag vill bara att det ska bli bra igen. /Elin

Förstår kanske,

Vissa dagar fattar jag inte varför jag slutade plugga.
Varför jag tog ett jobb som innebar maximal stress.

Men så tänker jag tillbaka och kommer på varför. 
Jag gjorde det bästa med den information jag hade. /Elin

Jag är inte hon,

Jag driver mig själv till vansinne och de dagar jag glömmer bort att göra det lyckas andra genom att säga något olämpligt eller blanda ihop mig med något annat namn i svenska namnregistret. Sånt får mig inte bara att gå i taket, det sårar mig på djupet.

"She doesn't love you like I do
She doesn't have my name
However she tries to act like it
She'll never be the same" /Elin

Farmor vet allt,

Jag har en konstig känsla. Har haft den tidigare också, skillnaden nu är min rädsla.
Jag tror mig veta precis vad som komma skall men ingen annan har en aning.

"Mamma vet mycket men farmor vet allt"

Jag tror att det är så. Du finns på håll, men du vet.

Långt innan jag själv hunnit tänka i de banorna. /Elin