För lite mer än 2 år sedan levde jag bakom en sjal, därav namnet på bloggen. Jag vägrade att visa min mun, min haka eller mitt underbett. Sjalarna var en stor trygghet. Alltid hade jag en runt halsen. 1-2 i handen och 2-3 i väskan. Som snuttefiltarna är tryggheten för ett litet barn, så blev sjalarna för mig.
När jag opererades i Januari 2010 bestämde jag mig för att sluta. Därefter har sjalarna legat i min garderob och nu ligger dom i en kartong i källaren. Så långt har jag kommit. Jag vill liksom inte kasta alla 17-19 sjalar jag äger. Även om jag heller inte vill ge bort eller använda dom själv. Dom får ligga där i källaren. Det känns liksom okej.
Idag gjorde jag framsteg. Jag och Johan införskaffade varsin "sjal" som man har när man åker mc. Jag köpte en naturvit med grått mönster. Jag är rädd. För mig känns det som ett bakslag att börja använda den. Samtidigt inser jag att jag måste vidare. Vi har kommit överens om att jag bara får använda den när vi åker. Den ska enbart bli en mc-sjal och eftersom att den är ny har den ingenting med mitt gamla jag att göra.
Vi säger som alltid att livet går vidare.
För vi vet ju att det gör det. Oavsett sjal. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar