Planen var att dricka te framför Big-B som vanligt. Det blir nog inte så. Klockan är 22:05 och jag hör Johans snarkningar från soffan, samtidigt som jag ser allt jag har kvar att göra. Kvällen har jag spenderat i köket, skramlandes med olika kastruller och skärbrädor. Bara för att jag vill att Johan får med sig en matlåda till jobbet imorgon. Jag tänkte att jag lika gärna kunde laga mat medans jag diskade. Så blev det inte. Nej, verkligheten sa först matlagning sedan disk. Och klockan fortsatte att ticka.
Medan diskborsten svepte över våra fina fyrkantiga tallrikar kastade jag en blick ut i torsdagskvällen. Helt plötsligt kände jag hur luften gick ur mig. Jag har ingenting från förut här. Det har inte hindrat mig tidigare. Men nu kom det, som ett slag i ansiktet.
Vi värdesätter och prioriterar olika saker. Vi visar varandra kärlek på olika sätt.
Så kommer det alltid att vara. Det är liksom inte värre än så. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar