Sagan om ditt liv,

Även om dagen innehöll impulsiva och oplanerade saker, kom min släkt hit och firade mig. Det blev bättre när Johan äntligen kom hem och vi två blev ett igen.

Vi får ofta höra att allting blir bra tillslut. I samma sekund som orden passerar vår trumhinna undrar vi hur i hela världen detta ska gå till.

Jodå, du människa. Även om det inte blev som planerat så slutar allting bra ändå. Slutet gott, allting gott -Precis som i en saga. Sagan om livet, ditt eget liv. /Elin

Stor födelsedag,

07.06 den 30:e Mars 1992, föddes jag. Blå, vit, lila, gul, kladdig och blodig låg jag där och skrek medan barnmorskorna konstaterade att jag var en stor bebis!

07.06 den 30:e Mars 2012, njuter jag efter att ha ätit en frukost på sängen med min Johan. Jag ska snart till kyrkogården för att titta så att farmor har det fint, på min stora dag. För hon har alltid sett till så att jag haft det. Alltid varit den första som säger grattis i ett sms som hon skapat med sina långa, målade och glittriga naglar.

Idag väntar temat döden i skolan. Jag längtar mera tills ikväll, då jag och Johan ska gå ut och äta i stan. Jag får först panik över att jag inte vet vad jag ska ha på mig, men inser sedan att livet inte handlar om att allt ska vara perfekt. Det är ett ord som inte borde finnas. Ett ord jag klarar mig utan. Jag är ju faktiskt lycklig ändå. /Elin

Längta till perfekt,

I min värld skulle jag just nu ligga i en renbäddad säng, i en färdig renoverad lägenhet och kika på bigbrother innan jag skulle stänga mina två små blå. I morgon skulle jag bli väckt av farmors grattis sms och sen skulle jag och min älskade Johan åka till något mysigt fik och ta en frukost. Resten av dagen skulle vi bara njuta och på lördag skulle släkten komma och fira mig i vårt alldeles perfekta hem.

Men hur ser verkligheten ut nu då? Jo, jag håller på att fixa en av alla hundra grejer som är kvar att göra i lägenheten. Johan jobbar natt och jag kommer inte bli väckt av farmors sms, för hon finns inte längre. Istället för att äta frukost på något mysigt fik kommer jag att kasta i mig lite fil och en torr macka för att sedan åka till skolan och ha ett seminarium om vård i livets slut, döden. Under kvällen ska jag och Johan äta trerätters i stan och på lördag kommer släkten. Tills dess är vi säkert klara här hemma, som Johan säger.

Men för mig duger det liksom inte. Allt skulle ju vara klart ikväll. Vi hade ju planerat det. Jag skulle vakna upp på min 20-årsdag och allt skulle vara perfekt. En del av mig blir helt förstörd och jag önskar att någon för 20 år sedan bett min mamma att knipa lite granna så att jag kunde födas ungefär en dag senare. Då skulle allt vara klart på min 20-årsdag. Det skulle vara perfekt.

Tänk att jag som snart är 20 år, aldrig har upplevt faktumet perfekt. Borde jag inte inse att det aldrig kommer att bli det? Eller borde jag kanske gå här och fortsätta hoppas att dagen ska bli perfekt. För om den sedan inte blir det, har jag iallafall varit lycklig tills dess. /Elin

Ta tjuren i hornen,

Nattens sömn varade mellan 01.00-03.30 Det känns ju skapligt hållbart när jag tänker på vilken lång dag jag har framför mig. Hela förmiddagen har jag lyftteknik för typ 5:e gången i mitt liv. Sen ska jag hem och väcka Johan så att vi tillsammans kan fixa det sista här hemma. Har en del plugg att göra tills imorgon också. Men det löser sig.

Jag skulle kunna sätta mig i soffan och blunda för verkligheten, men det funkar inte riktigt så. Jag skulle kunna skita i allt, men det blir liksom inte hållbart i längden.
Så nu tar jag tjuren i hornen och kör. Kör bara kör. /Elin

Fyller snart 20 år,

Snart är lägenheten klar! Vardagsrummet blev helt klart idag. I köket ska vi bara måla listerna en gång till. Jag ska grovrengöra toan och sen ska vi bara måla om vårt lilla sovrum. SNART har vi ett hem där jag verkligen trivs, på riktigt. Helt otroligt.

Vi var och storhandlade till kalaset idag. Jag fyller ju 20 på fredag. Då ska jag och min älskade Johan gå ut och äta tre-rätters och på lördag kommer hela släkten hit.
Hem till mig, hem till oss. Det ska bli ganska spännande helt ärligt..

Idag känns allt så sjukt bra. Tänk om det håller på att bli perfekt.
Tänk om det faktiskt är så. Jag hoppas, för allt i världen, det. /Elin

Börja om med sjal,

För lite mer än 2 år sedan levde jag bakom en sjal, därav namnet på bloggen. Jag vägrade att visa min mun, min haka eller mitt underbett. Sjalarna var en stor trygghet. Alltid hade jag en runt halsen. 1-2 i handen och 2-3 i väskan. Som snuttefiltarna är tryggheten för ett litet barn, så blev sjalarna för mig.

När jag opererades i Januari 2010 bestämde jag mig för att sluta. Därefter har sjalarna legat i min garderob och nu ligger dom i en kartong i källaren. Så långt har jag kommit. Jag vill liksom inte kasta alla 17-19 sjalar jag äger. Även om jag heller inte vill ge bort eller använda dom själv. Dom får ligga där i källaren. Det känns liksom okej.

Idag gjorde jag framsteg. Jag och Johan införskaffade varsin "sjal" som man har när man åker mc. Jag köpte en naturvit med grått mönster. Jag är rädd. För mig känns det som ett bakslag att börja använda den. Samtidigt inser jag att jag måste vidare. Vi har kommit överens om att jag bara får använda den när vi åker. Den ska enbart bli en mc-sjal och eftersom att den är ny har den ingenting med mitt gamla jag att göra.

Vi säger som alltid att livet går vidare.
För vi vet ju att det gör det. Oavsett sjal. /Elin

Jag gråter för allt,

Jag förstår inte vad det är med mig. Jag gråter för nästan allt!
Jag gråter för att jag mår bra. Jag gråter för att jag mår dåligt.
Jag gråter för att jag lever och även för att farmor inte gör det.
Jag gråter för att jag saknar. Jag gråter för att jag längtar fram.
Jag gråter nog för allt. Men det kanske måste få vara så, en stund.

"Fast du är nära, är jag ändå ensam, vet aldrig hur de kommer va.
Den lilla flickan som alla älskar, Känns som ord nån bara sa.
Kan någon se mig hur jag gråter, Kan någon hålla om mig hårt.
Alla sårar och jag förlåter. Vill slå mig loss från tungt och svårt" /Elin

Våga visa kärlek,

Ett läger är avklarat och jag vill bara sova. Samlade ändå den sista energin till att baka bröd som vi fikade med på balkongen. Som tack för det fick jag skinka på hela mig.

Kärlek är inte att hela tiden älska perfekt. Kärlek är att kunna släppa gränser. Att våga säga vad man tycker och våga visa sin kärlek på annorlunda sätt. /Elin

Glad att du är här,

Det blev inte många timmars sömn inatt. Ändå mår jag otroligt bra idag.
Det känns att det är ny luft, att den gamla rensats ut. Pratats igenom.

Solen skiner. Därför har jag passat på att tvätta alla kläder och fönster.
Johan gjorde mig glad genom att komma hem 2 timmar tidigare. Underbara du!

"Som solen går upp långt bort i öst och gör så att livet lever,
Är känslan som stannat kvar i mitt bröst; jag har allting- jag behöver.
Med dig blev det här en annan värld och jag är så glad att du är här" /Elin

Här är ditt liv Elin,

Planen var att dricka te framför Big-B som vanligt. Det blir nog inte så. Klockan är 22:05 och jag hör Johans snarkningar från soffan, samtidigt som jag ser allt jag har kvar att göra. Kvällen har jag spenderat i köket, skramlandes med olika kastruller och skärbrädor. Bara för att jag vill att Johan får med sig en matlåda till jobbet imorgon. Jag tänkte att jag lika gärna kunde laga mat medans jag diskade. Så blev det inte. Nej, verkligheten sa först matlagning sedan disk. Och klockan fortsatte att ticka.

Medan diskborsten svepte över våra fina fyrkantiga tallrikar kastade jag en blick ut i torsdagskvällen. Helt plötsligt kände jag hur luften gick ur mig. Jag har ingenting från förut här. Det har inte hindrat mig tidigare. Men nu kom det, som ett slag i ansiktet.

Vi värdesätter och prioriterar olika saker. Vi visar varandra kärlek på olika sätt.
Så kommer det alltid att vara. Det är liksom inte värre än så. /Elin

På nio och en halv,

Min dag har varit underbar. Solen har skinit på mig och alla andra.
När Johan slutade jobbet trängde vi på oss mc-kläder och åkte en tur.
Vi åkte förbi pappa och tog en kaffe. Sedan vidare mot konfläsningen.
Det var min tur att hålla i passet idag. Jag valde att bara prata av mig.

Jag berättade hur det är att gå från botten till toppen.
Hur det känns att kunna resa sig igen på nio och en halv. /Elin

En saknad Amanda,

Jag totalt struntade i dagens föreläsningar och åt frukost med Amanda på fiket. Det var alldeles för länge sen vi sågs.. Ändå fortsätter vi prata som vanligt. Som om att vi bara tryckt på paus, mognat en hel del som egna individer och sedan tryckt på play igen. Ungefär som en film man sett flera gånger på rad. Så gör man ett uppehåll och tittar sedan på den igen.

Man ser då filmen från ett annat perspektiv och kanske reagerar på saker man aldrig förut sett. Från den gången blir filmen ännu bättre. /Elin

Moget på något vis,

Jag känner mig duktig. Jag planerar, strukturerar och bockar av när något är utfört. Bra Elin, riktigt bra. Det känns vuxet, moget på något vis och jag trivs. /Elin

Jag känsloreagerar,

Ena stunden är mitt liv riktigt bra. Andra stunden är det raka motsatsen. Det är otroliga kontrast mellan dessa, som om att landet lagom inte passar för mig. Här är det antingen eller som gäller. Det är jobbigt att aldrig veta hur jag reagerar på olika situationer eller samtal. För en stund liksom förlorar jag kontrollen över mina egna impulsiva känslor. Det är läskigt men förhoppningsvis bara tillfälligt. /Elin

Systers lilla snuffla,

Tänk va mycket man kan missa på så kort tid. Idag var vi hos pappa, har inte varit där på en vecka. Agnes har lärt sig att säga hej, mamma, pappa. När man frågar vart lampan är pekar hon på den och säger däh! Jag blir helt rörd. Systers lilla snuffla!

Jag hinner inte ens komma hem innan jag saknar henne igen. Tröttnar nog aldrig. Kanske är det lite en tröst en sån här dag när jag saknar farmor extra mycket. /Elin

Inte så okvinnligt,

Om ni någon gång vill känna er riktigt okvinnliga, så träng på er mc-kläder!
Fy tusan vad jag fick prova många olika plagg innan jag hittade något perfekt.
Eller vänta, perfekt blev det ju aldrig. Jag menar, innan jag hittade något bra.

Jag kom hem från jobbet och tankarna snurrade kring vart jag skulle hitta stövlar.
Ja, ni vet sånna där som man måste ha när man ska åka. Bara kläder räcker ju inte..
Johan bad mig gå in i sovrummet och där stod ett par svarta, helt nya och glansiga!
Så nu har jag fått min 20-års present, 2 veckor i förskott men det gör ingenting.

Så nu sitter jag här och försöker sätta ord på en bra känsla. Ni vet den där känslan när allt känns underbart. Känslan av att bara vilja vara nära och aldrig lämna. Känslan som jag tror heter kärlek. Ja det är det, jag är så sjukligt kär i dig. /Elin

Världen ler tillbaka,

Är du positiv till något blir det bra. Går du in med en negativ inställning, så kan det bara bli dåligt.. Jag har lärt mig detta då jag tidigare varit ganska negativ och rädd. Ja, ni läste rätt. Jag tror att en negativ inställning handlar om rädsla. En rädsla för att inte veta vad som väntar. En rädsla för att inte duga.

Jag har testat detta inom arbete och skola. Jag har provat att vara överdrivet positiv till mitt ganska psykiskt krävande jobb. Inför seminariet idag tänkte jag att det inte var en stor grej, att det värsta som kan hända är att jag får göra om det. Men vet ni? Det gick jätte bra! Jag var så otroligt glad och lättad över att jag nästan tyckte det var lite roligt att sitta och prata om vårdteoretiker hit och dit.

Vad jag vill säga är att allt handlar om inställning.
Om du ler mot världen så lovar jag att den ler tillbaka. /Elin

Årets första grillning,

Vi båda hade en ledig förmiddag så vi valde att premiär-grilla! Jag hade nästan glömt hur gott det var och hur mycket doften påminner om sommar. Att bara få sitta där på en balkong jag förut inte hade, äta riktig sommarmat och dricka lite gott, det var njutning. Som att bli kär på nytt. Kär i Johan och kär i livet. /Elin

Blir bättre än bäst,

Operation lägenhet går bra. Vi målar och fixar som aldrig förr! Jag springer runt med någon målartvätt i sprayflaska och gnuggar rent varje yta som ska vara vit. Tills jag fyller år, om lite mer än två veckor, då ska allt vara klart. Då ska jag stolt kunna ta hit min släkt och visa att såhär bor jag nu. Jag bor med någon som jag älskar i en lägenhet där jag trivs. Vi bor här tillsammans och jag är lycklig. Är det inte perfekt så säg?

Det kommer aldrig att vara perfekt. Livet är uppbyggt så.
Alltid är det något som inte är bra eller något som går fel.
Så jag slutar sträva efter perfekt så blir det bättre än bäst. /Elin

Som en förortsmorsa,

Eftersom att solen värmde vårt avlånga land under dagen passade jag på att skrubba rent balkongen och dess möbler. Samtidigt fick tvätten åka runt i tvättmaskinen. Jag har tagit bort maskeringstejpen från väggar och tak, diskat undan berget i köket, rensat i garderoberna och små plockat i hela lägenheten. Jag känner mig lite som en förortsmorsa, en sån där jag aldrig vill bli. Det fattas liksom bara en unge som skriker och en hund som skiter inne. Sen är min bild av en vanlig förortsfamilj fulltalig. Vilken tur att jag varken har hundar eller ungar, än så länge. Men det kommer, det kommer.

Luften gick ur mig i samma sekund som jag slutförde det sista jag påbörjade.
Jag ska försöka samla energi till att hoppa in i duschen innan Johan kommer hem.
Då blir det mys i soffan. Big brother och en kopp te, sätter guldkant på min dag. /Elin

Min själ fryser till is,

På en arbetsplats förväntas alla göra sitt bästa och utifrån min erfarenhet vet jag att det är så, speciellt om man är ung eller nykomling. Därför hatar jag när någon som tror att den är så mycket mer, trycker ner andra människor i personalgruppen. Sånt är bara inte okej. Jag blir varm av ilska, samtidigt som min själ fryser till is.

Vi människor är olika, vilket också betyder att vi arbetar olika. Huvudsaken är att vi når samma mål. Jag tror att om alla bara gör sitt bästa så kan det inte bli fel. Felet är att vi stirrar oss så blinda på andras brister att vi glömmer vad det är vi gör. /Elin

En riktigt mysig kväll,

Det är lördag kväll och vi ligger på soffan som två sälar.
På bordet står skålar med godis och glas med iskall cola i.
Tv:n visar någon halvseg film men det gör faktiskt ingenting.
Jag njuter av att bara få vara. Här och nu finns inget annat. /Elin

Han jag vill leva med,

"Det är han jag vill leva med
Det är han jag vill åldras med
Det är han jag vill dela alla dar

Det är han som leder mig
Det är han som tar mig hem
Det är han, han som jag älskar" /Elin

Kvinnodagen i all ära,

Idag är dagen då alla kvinnor skall lyftas fram. Den bästa kvinnan jag vet ligger i jorden, död och begraven. Därför skulle jag vilja säga att den här dagen är en riktig skitdag. Men så försöker jag påminna mig om allt det fina vi hade tillsammans, jag och min farmor.

För mig är hon inte borta, hon finns fortfarande med mig. När jag känner mig ensam så vet jag att hon håller mig i handen, precis som hon gjorde då. Det känns tryggt att veta det, att min bästa vän finns på håll. För det har hon lovat att alltid göra, hålla i mig och aldrig släppa taget. /Elin

Strukturera i plugg,

Åh vilket underbart väder! Jag satte mig på balkongen för att plugga men det var lite för kallt ännu.. Men snart så, snart sitter jag där med mina böcker och ser duktig ut! Idag är jag peppad till att plugga. Jag har organiserat upp olika mappar och dokument. I huvudet har jag börjat planera vad jag ska skriva. Jag har en plan så att säga.

Jag behöver struktur. Ramar att följa. Mål att sträva efter.
När jag har det, när jag har ett motto. Då fungerar jag bra. /Elin

Tur att jag föll djupt,

Många söker efter kärlek och bekräftelse. Kanske letar lite desperat. Jag vet att ni har hört att det kommer när det kommer och ni tänker att, ja fyfan va lätt för henne att säga som sitter där i sura med lägenhet och Johan. Men jag lovar att det löser sig. Leta inte, vänta inte, slösa inte tid, LEV LIVET.

Det gjorde jag. Jag levde mitt galna lilla liv och när jag var ute och simmade på helt andra vatten så bara kom han. Min Johan. Kanske under speciella omständigheter, men det är också tack vare dom vi träffats. Det finns en mening med allt, jag vet att det är så. Annars hade jag varit slut för länge sen.

"Fan vad jag har gått lös, varit hopplös
Varit en millimeter från förfall
Sprungit som en halvdöd genom Malmö
Känns som jag gått under överallt
Kanske var det tur, att jag föll så djupt
För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut" /Elin

Som ett djur i bur,

Jag har inte utövat någon form av fysisk aktivitet på snart 2 veckor. Detta gör mig galen, snart klättrar jag på väggarna. Jag har heller inte kunna hjälpa till att fixa i ordning hemma så mycket som jag vill, vilket gör mig besviken. Jag har försökt ta mig till skolan på föreläsningar men klarar inte att sitta mer än en timme. Då kommer smärtan som leder till illamående och jag måste åka hem och lägga mig.

Att vara 19 år och ha diskbråck är fan inte kul alls.
Jag får inte sitta. Inte böja mig framåt. Inte lyfta.
Jag måste försöka gå och alltid ha på mig en korsett.
Att hjärnan vill och kroppen säger ifrån, de är tufft. /Elin

Lyckligt familjeslut,

När jag blir stor ska jag ha en familj. Vi ska bo i ett hus, ett stilrent och fint litet hus. Jag ska arbeta som sjuksköterska med varierande tider. Någon gång ska jag få en kula på magen. Den där kulan ska växa i nio hela månader. Sen, när kulan växt klart och det där inne blivit till ett litet liv, ska en bebis komma ut. Våran bebis.

En ny familj tar form och vi får helt andra roller. Mamma-pappa-barn-liv. Vi ska gå på promenader i solen, hand i hand och så en barnvagn. Och jag ska tänka att här tar något slut. Men jag ska också tänka att så kan ett lyckligt slut se ut. /Elin

Med solbrillorna på,

Det har inte funnits ork till att göra så mycket idag. Vi har mest suttit i vår lilla bil och åkt runt till olika människor och affärer. Årets första glass utomhus har avnjutits. Mc kläder har provats. Kaffe druckits och pizza ätits. Det har varit en lördag i lugnets tecken. Solen har skinit och med solbrillorna på har vi glassat oss igenom dagen /Elin

Gungigt förhållande,

Jag skulle vilja likna kryssningen med ett förhållande.
Till en början sken solen, båten gled sakta ut i skärgården och sedan över Ålands hav. Allting gick så överdrivet bra, till en början.. Morgonen efter vaknade jag av att solen sken in i hytten, jag blev lättad av det fina vädret tills jag fick syn på något som var annorlunda till skillnad mot igår. Idag svajade träden utanför. Det blåste upp till 27 m/s och mitt i allt det där skulle vi åka samma långa väg tillbaka över havet. Resan började bra men sedan vände det snabbt. Vågorna slog mot båten som gungade fram i ett försök att hålla en så rak kurs som möjligt. Allt i båten vinglade. Efter att det varit som värst och vi kommit så pass långt in i skärgården att öarna hindrade vågorna att passera, slutade det att gunga trots att det fortfarande blåste upp till en väldans massa sekundmeter. Båten gled nu lika fint som på dit vägen, om inte lite bättre.

Är det inte lite såhär det är i ett humant förhållande?
Till en början är allt en dans på rosor. Ingen kan hitta brister hos den andra. Man vill bara se allt det bra, låta kärleken blomma och inte låta något annat existera. Men så början de båda vänja sig vid varandra. De tycker olika om saker och ting som ställs på sin spets. Båda försöker sätta gränser för att visa att här står jag i vårt förhållande. Detta är okej och detta är inte okej för mig. Det blir missförstånd. En liten och så otroligt töntig grej kan göra att hela förhållandet gungar. Det gungar och gungar och minsta lilla grej gör vågorna bara större. Men så kommer människorna i förhållandet plötsligt till den zonen där det finns öar som hindrar vågorna. Öarna är de gränser man tidigare satt. Olika stora på olika ställen. Och när de väl är där, utplacerade och klara, kan förhållandet fortsätta att glida fram i sin raka kurs. Något stabilare än tidigare.

Jag tror att ett förhållande är som att åka just den där båten.
Så kom och åk med mig. Låt det gunga, jag vet att det blir bra. /Elin

Gör det på en gång,

Så var det dags att lämna verkligheten ett dygn. Lämna allt som heter diska och plugga. Ikväll får vi gå ombord på birka paradise som kommer att ta oss över ålands hav och sedan tillbaka igen. Jag har verkligen längtat efter att bara få njuta, utan krav. Det gör man som människa allt för sällan. Varför? Kanske är det dags att börja inse vad vi faktiskt är värda. Dags att unna oss något på en gång. Inte imorgon, inte nästa vecka. Utan här och nu, idag. Annars vet ni lika väl som jag att det aldrig blir av. Vi är ju så förbannat bra att skjuta fram saker och ting.

Men vet ni vad man inte kan skjuta fram? Döden. Den kommer när den kommer.
Kanske imorgon. Kanske nästa vecka. Kanske om 50 år. Ingen vet! Därför tycker jag att du inte ska vänta till morgondagen med sådant du kan göra idag. /Elin