För första gången på år och dar åt jag en skiva skogaholmslimpa med smör och ost. Jag trodde aldrig att en bit vanligt hederligt bröd skulle väcka så mycket minnen och känslor i mig, men det gjorde det. Jag började tänka på när jag var liten. I skafferiet låg alltid skogaholmslimpa. När jag var med pappa ute i skogen hade vi alltid med oss skogaholmslimpa med smör och ost. Det och en kopp varm choklad som jag fick ont i magen av. Alltid samma gamla visa. Alltid lika nöjd.
Så här sitter jag och fortsätter äta limpa, bara för att få känna.
För att få ha något som påminner om dig och det band vi alltid haft.
Ett annat minne, nu när alla mina kläder har slutat lukta som dig. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar