Jag skulle förklara min situation idag. Hur jag kände i utlandet när andra dömde mig. Jag valde att förklara det hela som ett hus. Tänk att de personer vi möter inte vet någonting om oss. Dom vill veta något och frågar kanske om dina föräldrar bor ihop, vad du jobbar som eller om du har någon partner. Varje svar på dessa frågor blir till en pelare. Ett hus består i min värld utav 4 pelare.
Vad har då personen att gå på? Jo, en undersköterska med skilda föräldrar, dåligt självförtroende och utan partner. När personen vi mött kan se dessa fyra, eller några andra fyra, pelare väljer många att inte ge dig en chans. Alltså inte bygga vidare på huset. Andra människor väljer att bygga vidare, ta reda på mera. Snart har huset väggar, golv och tak. Men väldigt få personer skulle nog välja att bygga så långt att till och med fönster sätts dit. Men dom personerna finns.
Det som från början kan verka som 4 rangliga pelare kan även det bli ett hus med väggar, golv, tak och fönster. Det gäller bara att det är rätt person som bygger det. Ibland lyckas någon även få dit en dörr. Den dörren ska bara en person gå in igenom och det är den personen som på djupet är värd det. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar