Det gör så förbannat ont att du inte är dig lik. Jag vet att allting förändras, att allting har ett slut. Jag vet det, men det är ingen som helst tröst. Din kropp visar mig en sida, din mun säger en sak och din blick säger mer än tusen ord. Fan.
"Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl,
Att tankarna skrämmer
I en värld full av människor
Så växer vår ensamhet
Och i mörkret inom dig finns vilsenhet
Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så var inte rädd, att leva här
För dina ögon, dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar