Ska sova hos pappa inatt. Vi har varit ute och övningskört, så nu mina vänner blir det officiellt: Jag kommer aldrig att ta det där jävla körkortet. Fy satan va rädd jag är för att köra bil. Kan inte förstå varför, eller egentligen så gör jag väll det men jag tänker att det inte borde spela någon roll. Att jag måste klara det.
Mörkt och dåligt väglag. En flicka på cykel utan reflexer.
Alling gick så fruktansvärt fort men jag borde ha hunnit över.
Året var 2003, det är länge sen. Så, utanpå är jag läkt.
Invändigt, så gott som. Fast någonting där inne skriker.
Skriker utav den smärta och rädsla som blev min vardag. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar