För ett år sedan flög jag för första gången i mitt liv. Jag, Alexandra och Eva flög över östersjön för att spendera 10 dagar i Finland. Men så kom askan och det blev 11 tuffa dagar. Fast på något sätt så kan jag inte låta bli att sakna det så otroligt mycket, när jag nu kan skratta åt alla minnen. Det var en galen tid.
Ibland kommer man till den insikten att allting har ett slut.
Även de mest underbara och speciella stunderna har sin glanstid.
Vi alla vet det. Men att aldrig mer få träffa de finska eleverna,
det känns inte bra, inte alls faktiskt. Vi hade så mycket kvar att ge. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar