Skulle helst av allt bara vilja sätta mig här och skriva ner hur fet jag känner mig, hur äckligt ful jag är. MEN jag gör det inte. Det räcker nu. Jag kommer varken bli smalare eller snyggare av att göra det, snarare så kommer det bara bli värre. De senaste kvällarna jag tittat mig i spegeln och kännt mig sådär tjock så har jag dragit på mig mjukiskläder, så att jag inte kan se. För om jag ser så kommer jag bara bli tjockare och tjockare i mina ögon. Jag vet det själv. Därför gör jag så, för att undvika tårar och en massa ångest. Och de har faktiskt funkat. Men jag kan inte gå förbi en spegel utan att kasta blicken ditåt. Förstår inte varför. För det enda jag gör när jag står framför spegeln är att verkligen söka det dåliga. Granska varje skavank och kurva. Jag har gått alldeles för långt och det knäcker mig.
"Spegel, spegel på väggen där, säg mig du vad skönhet är. Ska man se ut som en pinne och känna sig inne? Ska man tro att man è cool bara för att man har köpt en ny kjol? Läppstift, mascara och kajal vi har för stora skönhetsideal. Varför få skuldkänslor stora och bli kallad hora. För att man ser ut som man gör och beter sig som man bör? Tjejer sminkar sig i hopp för att en snygg kille ska dyka upp. Killar borde titta vad som finns inuti och få reda på allt det sköna där inne i. Nej, skönhet är vad som finns inuti. resten kan man skita i. spegel, spegel på väggen där, jag vet nog vem skönast är" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar