Något jag ofta tänkt på är hur mycket jag förklarar och ursäktar mig när någon får reda på att jag är med i kyrkan på ungdomskvällar. Direkt kommer jag där med minst 5 jag-lovar-det-är-inte-som-du-tror-förklaringar. Varför egentligen? Folk får väll tycka eller tro vad dem vill. Jag ska inte behöva säga: "Alltså det är inte så kristet som det låter. Jag tror ju inte på gud, men nånting" Vad är det för svar, när någon frågar om man är kristen? Nej det är dags att ändra på det där tycker jag. Våga stå för vem man är och vad man gör. Annars kommer man tillslut be om ursäkt för hela ens existens.
"I guds händer, lever jag ensam men.
I guds händer, känner jag värmen men.
I guds händer, i guds händer
Är allt, allt varken svart eller vitt" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar