Det vart knappast mycket sömn inatt. En mycket speciell natt. Jag känner mig accepterad, tillräcklig och trygg. Var helt slut under förmiddagen, var som om att jag levde i ett moln. På eftermiddagen var det dags att säga hejdå till våra underbara barn och mammor, för att sedan säga hejdå tillvarandra. Det var mycket tuffare än jag trodde.. Tårarna rann som aldrig förr. Tänk att på så kort tid ha hunnit knyta så starka band till vissa människor. Det faktum att jag aldrig mer får träffa vissa utav dessa människor, att dem här dagarna aldrig mer blir de samma, det gjorde så sjukt ont. Jag önskar er all lycka på vägen och tackar för att ni på 4 dagar gjort mitt liv lite mera värdefullt.
Jag saknar redan alla härliga dagar, underbara kvällar och mysiga nätter. Saknar alla blondinskämt, att sitta som en groda, springa runt och fjanta sig med små barn. Jag har skrattat så att jag fått ont i magen, träffat helt sjukt bra personer, kramat tills armarna inte orkat mer, gråtit utav det faktum att det är dags för ett hejdå. Men framför allt så har jag fått ett minne för livet. Tack för alla fina minnen och TACK för att det finns dem, som trots mitt val till operation, min rädsla, min panik och allt sånt, ger mig en chans. Ni har blivit ett viktigt kapitel i mitt liv. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar