Negativa känslobanan,

Som en bomb slagit ner i mitt huvud som en blixt från klarblå himmel. SMACK, negativa Elin är igång igen. Tankarna på familj, vänner, skola, kärlek och jobb blir alldeles för många. Mitt huvud räcker inte till. Jag trivs bra på jobbet, absolut. Men fick höra idag att man måste vara godkänd i idrott för att kunna bli USKA så på något sätt måste jag fixa till det där IG:t annars kan jag lika gärna hoppa i ån på en gång. Bilder på den gamla Elin gör ont ont ont, samtidigt som jag kan sakna tiden som varit. Spegelbilden känns äckligt fet och idag är det inte mycket som känns bra.

Vem i hela världen är jag? Vem var jag? Vem är jag på väg att bli? Snälla någon svara, för jag själv vet faktiskt inte längre och det skrämmer mig, något så otroligt. /Elin

23 veckor efter operation,

Helt sjukt vad tiden går. Men samtidigt känns det som om att jag alltid levt såhär. känseln är halvt tillbaka, lite obehaglig känsla på högersidan som vanligt. Jag är dålig på att använda plastskenan man ska ha varje natt efter tandställningen är borttagen, men den spänner ju så jävligt! Jag ska försöka bli bättre på det. För övrigt så börjar mitt självförtroende trappas upp, tack gud och alla andra för det. Tack mig själv.

"Äntligen känns det som om livet börjar om igen, sakta fylls mitt inre utav ljus igen. Äntligen, äntligen" /Elin

Lövåsen,

Så heter mitt jobb i sommar. Stället där jag ska spendera över 80 timmar på 6 veckor. Går 3 dagars intro nu. Första dagen var bra, allting rullar. Men satan vad det kommer ta tid att lära sig allt. Man får höra mycket också. Både positivt och negativt av boende som inte är rädda för att säga vad dem tycker. Men jag får ta det hela med en klackspark. För ett år sedan hade jag vart knäckt, men nu är det bara jobbigt för stunden. Jag klarar det, precis som allt annat.

"Du behöver inte vänta på ett leende för att le tillbaka" Det är något som jag verkligen har förstått innebörden av idag. /Elin

Precis som du är,

Följde med mamma, moster och lillkusin på en shoppingrunda idag. Jag försökte hitta underkläder, men det var ju som att leta efter en nål i en höstack. Det hela slutade med att jag tappade humöret och vart deppig. Jag är så missnöjd med min kropp. Den är så osymetrisk. Inte snygg någonstans. Men så kom jag hem och lyssnade på Magnus Weideskogs nya singel -Precis som du är. Här får ni texten, så kanske ni också förstår att man duger som man är.

"All reklam, alla bilder som får oss att tro att det är så man ska se ut. En tydlig bild, ett idiotiskt ideal -Snälla ta inte åt dig. För du är den vackraste jag vet, du är underbar precis som du är. Du behöver inte ändra nått, bara stanna kvar precis som du är. Bara skin och ben knappast någon glädje alls, är det så man ska se ut? Det är sjukt, det har gått alldeles för långt. -Snälla ta inte åt dig. För du är den vackraste jag vet, du är underbar precis som du är. Du, lova ändra ingenting. Du är underbar precis som du är. Låt ingen någonsin ändra dig, du duger som du är. Ja du är mycket bättre än alla andra här, precis som du är" /Elin

Superduper vändning,

Jag hade tänkt skriva av mig om hur katastrofalt dålig dag jag haft. Vaknar bakis, har ångest och tänker på tok för mycket. Hela dagen har bara varit ett stort svart hål och jag har bara ramlat längre och längre ner. MEN så räcker det med några meningar i en chatt, några roliga historier eller underbara minnen och helt plötsligt känns det som om att ingenting har hänt. Jag känner mig lätt igen.

Någon lyckades på mindre än 2 timmar förändra min dag, från att vara en dag som gud glömde till att bli en stund där jag får ont i magen av allt skratt och knappast ser skärmen av alla tårar, genom att bara vara sig själv. /Elin

Crazy midsommar,

Det här måste ha vart den mest speciella midsommar någonsin. Ingen jag glömmer i första taget. Det började med mat och lite dricka tillsammans med mina 3 bästa tjejor. Efter det tog jag med mig dem på fest hos en i släkten som ordnat. En hel del nytt folk. Det spårade ur lite smått då och då. Kvällen innehöll skratt och tårar, lekar och bråk, mat och spyor, förhållanden och strul. Allt helt enkelt.Vissa upplevelser går inte att beskriva. Jag fick välja på allt eller inget. Jag ville ha lagom, men det alternativet fanns inte.

Jag är blandad av känslor. Kan inte beskriva, det bara går inte. Men det här kommer att bli en midsommar som sitter kvar i hjärnan och som vägrar att släppa taget på både gott och ont. Det kommer ingen repris och det är nog faktiskt lika bra. /Elin

Som aldrig förut,

Dan Andersson har skrivit en dikt/vers som jag ofta fastnade för bland dödsannonserna. Innan operationen läste jag alltid dödsannonser, vet inte varför. Men iallafall så tilltalade den mig. Och jag tror jag kan se sambandet. Den gamla Elin dör, operationen är porten och den nya Elin. Jag blir fri och kan sjunga och leva som aldrig förr.

"Jag skall gå genom tysta skyar, genom hav av stjärnors ljus och vandra i vita nätter tills jag funnit min faders hus. Jag skall klappa sakta på porten där ingen mer går ut och jag skall sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut" /Elin

True colors,

Efter att ha kört på för fullt i 5 dagar fick jag äntligen sova lagom många timmar inatt. Klockan 10 hade jag samtal med världens bästa Liling. Den kvinnan är bäst! Hon lyssnar, förstår, ger råd och kan allt sånt som bara hon kan. Jag är evigt tacksam av att ha dig vid min sida.

Under eftermiddagen åkte jag in till stan för att hitta något nytt till midsommar. Det gav inget resultat. Blicken drogs hela tiden mot sjalar, i varje affär. Kanske är det så att jag borde börja använda sjal igen. Bara som accesoar och inte som ett skydd mot omvärlden. Men det känns för mycket "gamla Elin" jag är så rädd för att fastna där igen.. Men någonstans i grund och botten är det jag. Det gamla jag som skiner igen och visar de sanna färgerna av det jag varit med om. Kan ni se det?

"I see your true colors shining through
I see your true colors and that's why I love you
So don't be afraid to let them show your true colors
true colors are beautiful like a rainbow " /Elin

22 veckor efter operation,

Inte många timmars sömn inatt heller, iaf inte för att återhämta sig för den gångna natten också! Klockan 8 i morse gick bussen mot Skara Sommarland tillsammans med de andra assistenterna. Som en liten avslutning. Vädret var perfekt, umgänget var bra och jag hade roligt, men i huvudet finns andra tankar. Jag vill bara tillbaka till Rättvik och jag vill GÄRNA få tillbaka min känsel på högersida! Annars är jag nöjd med resultatet utan underbett och tandställning! Nu kan jag nog börja säga att det var värt det. Men det har tagit tid och ännu är jag inte helt reparerad inuti. Det kommer ta lång tid att reparera en skada som alltid funnits där. Men det var jag medveten om redan innan.

Efter 4 dagar i Rättvik med underbara personer, en dag på Skara sommarland med härliga assistenter så förstår jag att livet är vackert. Alldeles för vackert för att kastas bort. /Elin

En obeskrivlig helg,

Det vart knappast mycket sömn inatt. En mycket speciell natt. Jag känner mig accepterad, tillräcklig och trygg. Var helt slut under förmiddagen, var som om att jag levde i ett moln. På eftermiddagen var det dags att säga hejdå till våra underbara barn och mammor, för att sedan säga hejdå tillvarandra. Det var mycket tuffare än jag trodde.. Tårarna rann som aldrig förr. Tänk att på så kort tid ha hunnit knyta så starka band till vissa människor. Det faktum att jag aldrig mer får träffa vissa utav dessa människor, att dem här dagarna aldrig mer blir de samma, det gjorde så sjukt ont. Jag önskar er all lycka på vägen och tackar för att ni på 4 dagar gjort mitt liv lite mera värdefullt.

Jag saknar redan alla härliga dagar, underbara kvällar och mysiga nätter. Saknar alla blondinskämt, att sitta som en groda, springa runt och fjanta sig med små barn. Jag har skrattat så att jag fått ont i magen, träffat helt sjukt bra personer, kramat tills armarna inte orkat mer, gråtit utav det faktum att det är dags för ett hejdå. Men framför allt så har jag fått ett minne för livet. Tack för alla fina minnen och TACK för att det finns dem, som trots mitt val till operation, min rädsla, min panik och allt sånt, ger mig en chans. Ni har blivit ett viktigt kapitel i mitt liv. /Elin

Min tillit och tacksamhet,

Stiftsgården skapar lycka och gemenskap. Jag blir kär i stället. Jag får den plats jag behöver här för att få växa. För ett år sedan var jag en rädd Elin som aldrig var med på lekar, åt mat tillsammans med andra, klarade av att vara kvar på en hel morgonbön. Den här helgen har jag gjort allt sånt. Jag har förvånat mig själv. Sånna självklara saker har inte alltid varit det för mig. Det känns lite deppigt att jag tidigare lät mig själv gå så långt och kastat bort så mycket tid på att inte våga, men samtidigt måste jag våga glädja mig åt att jag inte är där nere längre.

Trots att jag mår helt underbart bra här uppe på gården så har jag mina dipper. Att erkänna sina svagheter är ganska jobbigt, pinsamt. Idag har jag lärt mig att det är bra att berätta sånna "småsaker" för någon med huvudansvaret, utifall det händer något.

En famn, ett ord, ett andetag från någon som förstår. Helt tyst i kapellet. Det är stilla. Det kom ett ord, sedan ett till. Nu vet du, men det gör ingenting. Vi delade något och det stannar där. /Elin

Viktigt med rast och rutin,

Har redan kommit in i rutin här på gården. 6 "måltider" om dagen och där i mellan en massa lek och mys med barnen. Jag jobbar tillsammans med 6 st andra barnledare och så 2 utav volontärerna som också är med. Ett helt underbart gäng. Allting funkar bra.

När vi var lediga en stund på eftermiddagen gick jag ner till bryggan. Det är en sån där sak jag bara måste göra varje gång jag är här. Satte mig på bänken, solen stekte och vinden blåste ganska starkt. I vattnet bildades vågor, jag hörde hur dem kom som stora skov och sköljde över bryggans kant. Det kändes som om att jag hade massor att tänka på, men jag fick inte upp någonting i huvudet. Som om att någon skulle behöva få reda på något. Det var bara som ett enda trassligt garnnystan i huvudet.

Huvudledarna har påpekat att det är viktigt för oss att ha rast när vi ska ha det och inte ta ansvar för barnen då. Men när jag setat vid bryggan 30 minuter och var på väg upp till mitt rum gick jag förbi studsmattan där en liten kille hoppade. Han frågade om jag inte kunde kasta upp bollen till honom några gånger. Jag tittade på telefonen, 20 minuter kvar på rasten. Jag stannade och kastade upp bollen till honom, jag hade fått 30 minuter vid siljan och det var den vila jag behövde. /Elin

Inga förväntningar,

Det blev inte många timmars sömn inatt, men det är bra. Då kan jag nog somna gott där borta ikväll, vilket brukar kunna vara svårt första natten iallafall! Jag har inga förväntningar på helgen, ska bara ta den som den kommer där borta och njuta. Nu kör jag nonstop i 4 dagar. Kommer hem från Rättvik på Måndag och på Tisdag går bussen till Skara sommarland klockan 8.00 Vi ska dit, hela assistentgänget, dem som inte jobbar förstås. Men jag klagar inte, det är ju sånt här som gör mitt liv lite extra bra.

My life is brilliant. My love is pure. And I just love it. /Elin

When I get older,

Tänker mycket på framtiden. Om ett år är jag student och troligtvis arbetslös. Men jag orkar inte oroa mig, det är som att betala räntan på ett lån du inte fått. Imorgon åker jag till Rättvik och Stiftsgården för att ta hand om barn till ensamstående mammor. En jag pratade med tyckte att det var jätte bra att jag gjorde det, någon annan tyckte att det var vuxet utav mig. Själv tycker jag att det ska bli skönt att få komma dit i 4 dagar. Jag känner mig så lätt och fri. Kan jag då även göra nytta eller vara till hjälp för någon annan, så är det bara en bonus.

"When I get older, I will be stronger,
They'll call me freedom, just like a Waving Flag,
And then it goes back, and then it goes back,
And then it goes back" /Elin

For a friend,

Det finns många personer som på ett eller annat sätt har varit eller är ett stort stöd. Kan få mig att känna mig 10 kilo lättare bara genom att skriva vad som är fel. Det är liksom inte det där daltande, utan "såhär och såhär är det. Gör så för att det ska bli bättre och nej Elin det är inte ditt fel" Det är precis vad jag behöver. Tack för att ni finns i mitt liv.

http://www.youtube.com/watch?v=CiaWyhBvs8k
Låten går på repeat. Tänker mycket på gårdagen. Jag älskar min lillebror, med hela mitt hjärta. Varför ropade du inte på mig när det hände? Varför försökte du gömma den? Jag kan känna alla känslor han måste ha känt igår. Pressen att vara äldst utav barnen i rummet och sedan "ha ansvaret för att få allting bra igen" Känslorna svämmar över och en bit utav mig orkar inte mer.

"Don't be afraid I'm right beside you. You lost your way I'm here to guide you. Stay in my arms, And rest for a while. Just let me hold you, Hold you tonight. So when you need a friend Call my name, There is no need for sorrow this time. And I will try to mend your broken heart. Yes, when you need a friend Don't be afraid, Just call my name. I'm right beside you" /Elin

21 veckor efter operation,

Idag kom nog slut krisen på den här svackan, jag hoppas det iallafall. När inte ens 21 veckor efter operation kan trösta mig, utan egentligen får mig mera deppig så vet jag inte riktigt vad jag tycker om allt..

Jag var på Lindboskolan för att se när min lillebror gick ut nian. Som han har kämpat.. Syster är stolt över dig! En lärare sa att det var ovant att se mig se ut såhär och undrade varför jag gjorde det.. Jag fick tillbaka minnen av min tid där. På den skolan har jag känt allt möjligt, varit med om det mesta. Upptäckt hur ful jag var, börjat med sjalar och väntat på en operation. Men jag har även skrattat, dansat på borden, slickat av talriken i matsalen och så mycket mer.. Jag saknar det.

Senare var det 2-års kalas för min lilla kusin. Barnen lekte i flickornas rum. Jag går in där efter en stund och ser hur en unge sitter under sängen. 2 stycken, båda under 2 år står och tittar vilset omkring sig. Min lillebror (7år) försöker gömma en stor glasskärva från lampan som setat i taket. Jag går fram till honom och frågar vad som hänt. Han förklarar att de alla kastade bollar och att en träffat lampan. Jag svarar att det var ju inte bra, men sånt händer. Tar glas skärvan och ska visa pappa. Handen som finns där under är full av blod. När han sedan tar fram den andra handen har den ännu mera blod på sig. Jag hämtar pappa och förklarar att Aron har gjort illa sig i händerna. När jag sedan vänder mig om ser jag hur han står där, tröjan är blodig, händerna lika så. Hela nacken är full av blod och det pulserar från ett jack bakom örat. Han hade alltså fått smällen i huvudet.

Jag kunde inte hålla tårarna. Det gjorde så ont i mig, att han inte vågade säga något. Vad hade hänt om inte jag kommit in? Hade han inte sagt något och sedan bara fortsatt blöda. Skärvan hade tagit bara någon cm ifrån storapulsådern och jag vågar inte ens tänka på hur illa det hade kunna gått. /Elin

Tråkig bergochdalbana,

En helt okej dag, lite upp och lite ner. Men det är liksom livet. Jag har en liten svacka just nu. Vet inte varför men det gör inte heller så mycket. Jag finner mig i det och försöker se det ljusa. Med lite hjälp utav vänner så funkar det trots allt. Men jag har tänkt på en sak, livet är ju som en bergoch dalbana. Hur ser bergoch dalbanor ut? Ja det hör man på namnet Inte är dem raka iallafall.

Tänk vad tråkigt det skulle vara med en bergoch dalbana som bara gick rakt fram utan någon höjd skillnad. Ungefär lika tråkigt skulle livet bli om det hela tiden bara var okej. /Elin

Slitet värre,

Trots att gårdagen var nykter har jag varit som en död fisk hela dagen. Legat i sängen, sovit och vaknat. Klart att man är sliten när man har firat studenter 2 dagar på rad och sen en krogen kväll på det. Jag menar, hur mycket kan man begära utav en människa.. Har ingen lust att göra något. Jag vill bara vara. Det känns så rörigt. Alla tankar, jag kan intre trassla ut dem.

"Give me a few silly Saturdays, I’ll take the “God it’s finally Friday”s or a lot of lazy Sundays. If you have a million more to go, Let’s live them or end up making hey-days than just a bunch of Thursdays in a row" /Elin

Krogdebut,

Helt oplanerat följde jag med några äldre vänner på krogen idag. Jisses vad jag inte ville, men passade på eftersom att vi skulle få skjuts både dit och hem och sällskap av en som var nykter Så jag tog tillfället i akt och följde med. Visst var det kul, men det är inte riktigt min grej. Är inte van vid sånna som kladdar eller strular runt. Köttmarknad är vad det är. Men jag tror absolut att jag kommer ha kul på det där dansgolvet någongång!

Anledningarna till att jag inte gått ut tidigare har varit många. Men den största har ändå vart tandställningen. Detta är ytterliggare en grej jag missat. Hur kan man låta sig själv gå så långt att man blir hindrad i sin vardag? Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv, i vilket fall så kommer det att ta tid. /Elin

Tandställnings borttagning,

Efter 1 år och ungefär 9 månader med tandställning i underkäken och 1 år och 3 månader med tandställning i överkäken var det dags att ta bort tandställningen! De senaste dagarna har jag längtat så enormt. Jag är nöjd med resultatet. Har en plastskena i överkäken som ska sitta inne under natten, den spänner ganska fint.. Men tandställningen är ju borta iaf. Jag kan le med hela ansiktet utan att tänka. Det har jag aldrig gjort förut. Tänk.. För ett år sen var jag helt förstörd över att ha tandställning och ingen operationstid. Idag är min resa snart slut. Fast egentligen har den ju bara börjat.

Efter 20 veckor utan sjal är även tandställningen borta, föralltid. Jag känner mig lätt, fri och allt jag aldrig känt förut. Jag är jag och det ska jag aldrig, aldrig mer be om ursäkt för /Elin

Sommarlov,

Sista riktiga skolavslutningen som följs av ett lov. Om ett år är jag troligtvis arbetslös. Står där och har inte en aning om vad jag ska ta mig till. Men det är ett senare problem! I vilket fall var det även den sista skolavslutningen med tandställning och den första med normalbett. Ojoj, inte bara en sak..

Ett sista sommarlov, det ska jag verkligen ta vara på. Ett första sommarlov som den Elin jag vill vara. Jag ska leva varje dag, minut för minut och ha så sjukt kul. Det här kommer bli en bra sommar. Riktigt bra. /Elin

Flashback,

Tittade runt på lite bilder på FB och i mappar. Dem få bilder jag är med på.. Bilderna gav mig en flashback. Som om att jag såg en helt annan person på dem. En person vars insida jag gillade, men som var alldeles för osäker och rädd. En person vars utsida jag inte ville se eller kunde acceptera i spegeln. Jag trivdes med den Elin, på ett sätt. Det var som om att jag hade rätt att må dåligt. Rätt att vara rädd. Rätt att gömma mig i alla 17 sjalar jag hade. Den Elin som är på bilderna nu måste försöka klara sig själv, hjälp från omgivningen finns ju. Men det känns inte som om att jag har lika stor rätt till det längre. Jag måste vara tuff. Får inte visa mig svag. Jag är en ny Elin, en Elin som måste orka. Hela vägen fram.

"Så lär du dej till slut utav det du själv lär ut
Du tar din plats bland dem du håller av
Och sånt som du har drömt om, den längtan som du haft
Se, du närmar dig ditt mål nu. Tog dej dit av egen kraft" /Elin

20 veckor efter operation,

Tiden bara går och går. Jag har så gott som sommarlov. Bara avslutningen kvar på Torsdag. I munnen känns det mesta bra. Det där med känseln strular fortfarande.. Jag blir ju lite orolig. Men den kommer tillbaka, snart.

Mitt liv är toppen vissa dagar och botten andra dagar. Det finns liksom ingen balans på det hela. Ingen normal nivå. Men det kommer väll det också. En dag kommer jag vara lyckligast i världen över att jag är just jag. Den känslan hoppas jag att alla får känna någongång. Men tills dess, njut utav livet. Se det positiva i saker och ting. Och våga älska dig själv. Jag gör inte det ännu, men snart.

"Människa - se himlen nu
öppna hjärtat känn dej fri
Se vad livet lät dej bli
En dag är du glad att du är du" /Elin

Ugly girl,

Idag har varit en riktigt tuff dag. Håret är helt katastrofalt. Jag ser smällfet ut i kläderna jag har på mig. Trivs inte alls. Tur att vi bara hade 2 lektioner i skolan. Gick på stan med Rebecca efter det, otroligt tufft. Kände mig skabbig. Äcklig, ful, fet. Allt en kille inte vill ha. Hur ska jag någonsin kunna få en kille. Vem skulle ens titta åt mitt håll? Ibland när jag hejar på någon på affären eller någon som kommer åkandes i bilen och jag vinkar, så önskar jag alltid att dem inte skäms över mig.

"Ugly girls beckon to me
Oh no, I don't care
Like a rose waiting for a bumble bee
Me no wanna go in there" /Elin

Att göra ingenting,

Mycket spring ut och in idag. Många samtal med vänner. Livet är lite tokigt ibland. Tokigt och underbart. Inte så mycket tankar idag, har mest bara varit. Och det är skönt att få tänka på ingenting. Dessa dagar behövs verkligen.

Stanna upp, ta en stund för dig själv. Tänk på ingenting och känn vad skönt det är. Livet är fullt av ögonblick. Dessa ögonblick kan bestå utav ingenting. /Elin

Vilket vackert väder,

Har legat ute i solen mest hela dagen. Passade på att plugga lite till det sista provet innan sommarlovet! Vädret är underbart, personerna runt om mig är underbara. Livet är underbart och idag så ser även jag det.

"Vilket vackert väder, solen skiner idag
Inga tunga kläder behövs, och det gillar jag.
Ja, tänk ändå att man kan bli så glad
av markens blommor och av gröna blad.
Sicken skänk från ovan de e å leva ida.
Rena gudagåvan, är det konstigt att jag är glad?
Och faktiskt när man mår på detta vis,
är världen nära på ett paradis" /Elin

Perfekta kläder,

Jag var till TunaPark med mormor och morfar idag för att köpa avslutningskläder. Och vad drömde jag sen då?! Hittade verkligen ingenting. Fel färg, form och storlek. Hittar inte det jag söker. Min kropp är inte symmetrisk någonstans. Hatar det, hatar min kropp. Jag blev bitter där borta. Alltid förut, när jag inte hittade några kläder så köpte jag sjalar. Jag var SÅ nära att gå fram till sjalarna idag och plocka fram några som jag ville ha. MEN jag ska inte. Nu har jag klarat 19 veckor utan sjal. Det går bra, men jag måste ju säga att det lockade otroligt.

Kläderna är sydda för dem som ser bra ut, för dem som har perfekt längd, perfekt mage-helt platt, lagom små bröst. Kläderna är sydda för dem som är symmetriska och jag råkar tyvärr inte vara en utav dem. 18 år senare förstår jag det./Elin

Utomhus plugg,

Imorgon är det psykologiprov. Det är fint väder ute idag, så vad passar då inte bättre än att sitta ute och plugga?! Tidigare, när jag hade underbett så fanns det inte i min värld att sitta ute utan anledning liksom. Jag kunde sitta på stan med mina vänner, det var lite tufft men det funkade. Men själv, inte en chans! När jag sitter här och pluggar med böcker, data och en kopp kaffe framför mig så känner jag mig duktig. Vuxen på något sätt och jag trivs nog ganska bra i den rollen.

I busken sitter en fågel och kvittrar. Solen värmer skönt i ryggen. Bladen i boken fladdrar till lite utav vinden som drar förbi. Någon kommer hem med arbetskläderna på, håller upp dörren för den äldre mannen. Liksom lyser upp hans dag på något sätt, samtidigt som jag förstår hur mycket jag tidigare missat. /Elin

Saknar det som varit,

Även om jag är lyckligare nu, mår bättre. Allting är bättre än förut, så saknar jag det där som varit. Jag kan till och med sakna den gamla jag ibland. Jag kunde ju skratta som alla andra, bara det att spegelbilden liksom tog emot. Och idag när jag tittade mig i spegeln, bet ihop tänderna så insåg jag; Jag har ju inte underbett! Det är som om att jag liksom inte insett det, eller iaf på ett sätt. Jag fick en jätte konstig känsla i mig. Som om att jag drömde.


Det här är jag då, något jag lämnat. Nu är det som om att jag varje dag går och väntar på att vakna upp med det där underbettet igen. Vänja sig vid att hela tiden behöva täcka munnen. Men det kommer inte hända. Underbettet är borta och det har tagit längre tid än jag trodde, att verkligen inse det. /Elin

19 veckor efter operation,

Såhär 19 veckor efter operation och 1 vecka efter den lilla operationen så känns livet bra. Svullnaden har gått ner, ingen färg kvar och det gör inte ont.

Idag fick jag reda på att jag får IG som slutbetyg i idrott. Det är för att när jag hade underbett så var jag så rädd för att vara med på idrotten, jag tänkte bara på hur jag såg ut. Jag ville inte springa runt där, tappa kontrollen över att dra in hakan och då visa mitt underbett. Det där har lett till panikångest. Där har vi anledningen till att jag inte vart så jätte aktiv fram tills operationen. Efter operationen var jag ju sjukskriven vilket leder till att jag inte kunde delta. Så kom IG- varningen och efter det gjorde jag allt jag aldrig förut gjort. Simtest, Coopertest allt sånt. Men det räckte inte. Jag var alldeles för dålig.

Jag vet att ett IG i idrott inte gör mig någonting när jag väl börjat jobba. IG är ett betyg, trots allt. Ett mycket dåligt betyg men som visar att jag försökt. Jag vet anledningen till dessa 2 skamliga bokstäver och det är huvudsaken. /Elin