Vingslag,

Vilken otroligt bra dag! Det bubblar i hela mig.. Har setat ute, inget ovanligt nu för tiden när det är så härligt väder! Det är så sjukt att vissa människor kan lysa upp hela min dag genom att "bara" säga hej och le med hela ansiktet. Är jag verkligen värd alla er underbara? Jag skäms för att må bra, även om jag borde ha precis lika stor rätt som alla andra att göra det.

"Tänk om brisen jag kände var ett vingslag, av en ängel som stilla rörde mig. Tänk om ljuset jag såg var en hälsning, från en ängel som ville säga mig: Du kan krypa in, under mina vingars beskydd. Du får vila här, veta att du är trygg. Var inte rädd jag finns vid din sida min vän. Jag vill följa dig på din väg mot vårt hem. Tänk om sången jag hörde var en viskning från en ängel som bara vill mig väl. Tänk om glädjen jag känner är ett avtryck, från en ängel som kramat om min själ" /Elin

Walking on sunshine,

Idag känns det mesta ganska lätt. Har firat morsdag, jag är ju trots allt tacksam att jag har min mamma.. Fint väder är det också. Tänk vad lite sol kan göra. Idag är en bra dag, jag lyssnar på glad musik kan känna hur hela kroppen bara vill upp och röra på sig. Dansa, släppa det fritt på något sätt.

"I'm walking on sunshine , wooah
I'm walking on sunshine, woooah
I'm walking on sunshine, woooah
and don't it feel good!!

Hey , alright now
and dont it feel good" /Elin

Försommar kväll,

Det blev en spontankväll med mina 3 utav mina små hjärtevänner! Började med att grilla och hoppa studsmatta hos Amanda. Hade det allmänt kul, pratade och skrattade. Sen fick jag för mig att vi hade vin hemma så vi packade våra cyklar med små filtar och cyklade över vägen för att spendera de sista timmarna utanför mig, på bänkarna med tända ljus, filtar och vin. Skratt och mys. Inte en mygga heller! Otroligt mysigt. Och det här är bara början, på det jag tror kommer bli en grym sommar.

"Sommar tider, jag känner det är någonting på gång.
Sommar tider, stannar inte natten lång, sommar tider." /Elin

Vem?

En vanlig dag, gick som alla andra liksom. Mycket tankar på mitt utseende idag bara. Det är tufft med sånna här dagar och tankar. Kan dem inte bara sluta snart? Det gör ganska ont att inte kunna acceptera sin egen spegelbild. Nu stör jag mig på tandställningen också, vilket jag aldrig gjort tidigare. MEN om 3 veckor försvinner den föralltid. GUd va konstigt det känns.. Jag är så van.

Jag har haft hela resan framför mig jämt. Och snart är det förbi.
Vem var jag. Vem är jag. Vem blir jag? /Elin

IG-varning,

Inte min dag idag. Visst jag hade klarat MatteB provet, vilket eventuellt kan leda till att jag får G på kursen.. Den här terminen har jag fått 2 IG-varningar. Idrott och MatteB. Det finns förklaringar. Operationen skapade frånvaro och det leder till att jag hamnar efter, inte kan delta osv. Idag kom min tredje. Det var ingen varning, det var ett konstaterande. EngelskaA kommer jag få IG i. Det känns inte alls bra. Jag som aldrig fått en IG varning i hela mitt liv, har nu kammat in 3 stycken på EN termin. Vad är det som händer?!

En sån här dag suger verkligen livet. Jag vill inget hellre än att bara försvinna. Få gå på sommarlov. Spola tillbaka och göra så rätt jag bara kan. Hur kunde jag prioritera skönhetsoperation framför skolan? Jag missade den viktigaste tiden på hela gymnasiet. Och allt detta bara för att jag hjärntvättat mig själv så inåt helvete mycket. /Elin

KU-avslutning,

Sista kvällen för terminen med några utav de underbaraste människorna i mitt liv. Vi var ganska många den här gången. Mässa, grillning, mat och prat fick göra kvällen. Jag hatar avslutningar, för det här betyder att det är KU-kväll i höst igen.. Man får klara sig hela sommaren utan. Det är svårt. Men den 22 Juni åker ju alla assistenter på en egen avslutning till Skara Sommarland. Och helgen 20-22 Augusti åker alla assistenter till STG, Rättvik på utbildning. Så det är "bara" 2 månader jag måste klara mig helt utan KU och klassen. Men även om jag inte ser dem så vet jag att dem finns där. Det gör dem alltid.

"I detta benådande ögonblick, nu när tillvaron öppnar sig. Och allt genomlyses, uppståndelsens ljus fyller rummet bekräftar dig. Se livet fördjupas ditt dolda jag, blir berört av ett evigt nu. Och allt vad du drömt om i hela ditt liv får ett svar:
Du är sedd av gud" /Elin

18 veckor efter operation,

Idag var det dags för minioperationen. Under operationen var jag vaken. Fick 4 bedövningssprutor sen började dem ta bort plattan som satt fast med 5 skruvar på högersida av käken. Det gjorde inte ont, men det var otroligt obehagligt. Började gråta när jag låg där, dels för att jag är så trött på allt det där. Och dels för att jag visste hur jag skulle må efteråt..

MEN jag mår riktigt bra nu efteråt! Det har inte blödigt någonting nästan. Det brukar blöda ganska mycket för mig annars! SÅ skönt. Och smärta, nej det kan jag då inte påstå att det är. Men psykiskt påfrestande, ja det är det. Värst är all denna väntan hela resan byggt på. Väntan på operation och väntan idag, innan den här lilla operationen. Den var hemsk. Det blir liksom som flashback från den stora operationen. Väggarna, dörrarna, salarna. Allt.

Jag satt i en hård soffa, väggarna var vita. Kalla men ändå så varma. Utanför öste regnet ner. På dörren framför mig med bubbliga glasfönster stod det OPERATIONSAVDELNING med röda bokstäver. Innanför den dörren hade någon, en gång för 18 veckor sen, förändrat mitt liv. /Elin

All that I am,

Imorgon är det dags för den lilla extra käkoperationen. Jag har tvekat hela dagen. Mamma har ringt och pratat med dem. Jag kan inte få sövning, för en sådan måste minsann förberedas.. ÅH! Jag blir galen. Ska jag ligga där vaken och höra hur dem borrar bort plattan från min käke.. Käkkirurgen tyckte iaf att jag skulle komma in dit i morgon. Så får vi se om han har någon bra deal. Annars får jag snällt ligga där. Skaka som ett litet löv av ren spänning.

Imorgon blir det 6:e gången jag lägger mig under kniven hos käkkirurgen.
*En extra tand i gommen togs bort under sövning.
*En annan tand togs bort med lokalbedövning.
*En visdomstand togs bort med lokalbedövning.
*Två visdomständer togs bort med lokalbedövning.
*Käkoperationen under sövning, såklart.
*Och imorgon blir det den lilla extra käkoperationen.

Efter alla dessa gånger börjar jag bli ganska trött. Utmattad psykiskt Jag vill inte ge upp men jag orkar liksom inte. Är det värt allt det här? En fråga som snurrat hela dagarna dem senaste dygnen. Kommer jag någonsin bli som jag alltid velat?

"All that I am. All that I ever was" /Elin

Collide,

Tuff dag idag. Extraoperationen som väntar på Tisdag lockar inte direkt. Jag vill bara ha det över. Hur kunde jag ens påbörja den här resan? Vår värld är så förbannat sjuk. Folk går och gör skönhetsoperationer titt som tätt. Förstorar bröst, suger fett, kortar av käkar, förminskar näsor. Och kanske gör man allt detta för att kunna bli accepterad av andra. Eller i hopp om att bli i alla fall. Jag har alltid varit emot sånt där. Tills jag själv hamnade där. När det handlar om komplex, att ens kunna titta sig i spegeln. Då kändes det okej för mig att göra det. Men när det blir sånna här komplikationer så vet jag inte om det känns så bra längre. Jag hittar inga ord. Idag är ingen bra dag men livet går vidare ändå.

"Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine
Out of the back you fall in time" /Elin

Konfirmation och klassfest,

Idag var det dags för våra få men tappra konfirmander att konfirmeras! 2 lyckade konfirmationer blev det och vi hade riktigt tur med vädret. Efter konfirmationen åkte jag hem till Amanda 1.5 timme för att försliira lite. Dem skulle vidare ut på krogen och jag skulle på klassfest. Krogen lockar inte, dels för att jag inte vågar och dels för att jag har en äcklig tandställning i munnen. Det ser liksom inte bra ut, på mig själv alltså.

Klassfesten var bra på många sätt. Myggorna var ivriga. Jag hade det kul, men kvällen slutade med en trasig tröja. Några härliga personer från klassen. Underbart väder. Allting bara klickade. Man får liksom en annan bild av varandra när man träffas privat också.

Det finns ett gäng som alltid håller ihop. Som är indelat i smågrupper men som inte tycker att det spelar någon roll vem som sitter bredvid vem. Ett gäng där 10 personer kan stå utanför en toalett och vänta på den 11:e Ett gäng där det är okej att ha en dålig dag. Ett gäng man kan skratta med tills tårarna sprutar. Ett gäng som betyder mycket för mig. Ett gäng som kallas OP08B och gör det utav en anledning. /Elin

Akut operationstid,

Jag hade tid hos käkkirurgen för en sista kontroll efter krocken. Satt där i 45 minuter och väntade tills sköterskan kom ut och sa att patienten innan tog tid och att jag skulle åka hem igen. Hon frågade hur det kändes, om det gjorde ont osv i all hast i väntrummet. Jag svarade att känseln blivit nedsatt och att det kändes i käken på högersidan bara. Hon skulle be kirurgen ringa upp mig. När jag börjat gå utåt hör jag hur dem ropar efter mig, det var kirurgen som tagit en paus från den andra patienten för att ta en titt i min mun. Jag berättade samma sak för honom, han tröck en gång inifrån, på högra käken. Frågade om det gjort ont, jag svarade att det gjorde lite ont. Han tog ut handen, tittade på mig och sa: Den där plattan måste bort.

När jag var med i bussen som krockade en månad efter operation slog jag i käken i sätet framför. I den smällen har troligtvis plattan på högersidan knickats till och gett nerverna en riktig kyss. Så för att undvika flera problem och slippa ta risker ska dem operera bort den plattan. Det är ett ganska litet ingrepp jämfört med självaste käkoperationen. Jag skulle tänka över helgen om jag ville bli sövd eller inte. Operationen blir på Tisdag 9.45 Jag vill verkligen inte. Orkar inte mer. Det får liksom räcka nu.

Alla operationer. Mediciner. Tårar. Komplex. Kommer det någonsin att vara värt allt det här? Idag känns det inte så. /Elin

Livet som ett dansgolv,

Jag tror att man kan se många likheter på livet och ett dansgolv. För jag menar, ibland dansar men i otakt, ibland dansar man perfekt. Ibland dansar man jätte många, ibland 2 och ibland själv. Ibland föredrar man hellre att titta på de andra som dansar, för att man inte ens orkar bry sig eller är så förbannat rädd för att göra bort sig. Ibland är det trångt och ibland har man världens space att dansa på. Ibland dansar man in i någon annan och råkar ge den personen lite otakt. Men man kan även föra någon annan, hjälpa den en bit på traven. Alla dansar olika, för att man väljer själv vad eller hur man ska dansa. Du ansvarar för dem steg du tar.

Men skulle du nu hamna i otakt, stanna upp. Lyssna till musiken och börja dansa igen, när du känner att du har balans. /Elin

Hallelujah,

Började förmiddagen med att vara barnvakt till min 5,5 månader gamla kusin. Vi gick på stan, han låg så snällt i vagnen. Ovant att gå med en vagn, men ändå så mysigt. Jag vill också få en liten bebis, någongång. Men jag är så rädd.. Rädd för att mitt underbett jag förut hade ska gå i arv. Jag vill utsätta någon för den resan..

Kvällen spenderades på ku, mysigt som vanligt. På mässan hade Marie valt låten Hallelujah med Jeff Buckley. En låten som kanske är ganska uttjatad men som fortfarande väcker känslor. Fick lite tid för eftertanke. På vart jag är i mitt liv. Alla val som ska göras och har gjorts. På kärlek och vänskap. När dem 2 liksom krockar. Personer jag saknar. Kom tillbaka i mitt liv snart.

"Well there was a time when you let me know
what's really going on below
but now you never show that to me do you
but remember when i moved in you
and the holy dove was moving too
and every breath we drew was hallelujah

Well, maybe there's a god above
but all i've ever learned from love
was how to shoot somebody who outdrew you
it's not a cry that you hear at night
it's not somebody who's seen the light
it's a cold and it's a broken hallelujah" /Elin

17 veckor efter operation,

Tiden går. Sakta men ändå så långsamt. Det känns ju som jätte länge sen jag låg på sjukhuset helt nyopererad. Men ändå inte. Det mesta är bra, men känseln och lite ömhet på högersidan är kvar. det var ju borta ett tag så kom det tillbaka och nu känner jag inte om jag dreglar igen. Inte så kul såhär, 17 veckor efter operation. Hade det inte varit för den där krocken en månad efter operation hade jag nog varit så gott som helt läkt nu.

Men trots operationen har jag spegel mornar och äckliga dagar. Håret är inte bra idag. Mitt ansikte är fult. Magen är fet. Jag är för lång. Allting bara snurrar. Så negativa tankar om sig själv borde inte få finnas. Jag vill kunna tycka om mig själv, men jag kan bara inte det. Hur svårt kan det vara?

"Jag kan va ärlig, jag kan va härlig
Jag kan va bättre än bra
Hur svårt kan de va?" /Elin

Try your best,

Ibland får jag fortfarande känslan av att jag inte duger. Ganska ofta periodvis. Tufft. Ensamt. Men jag vet ju att jag duger, jag borde veta. Alla duger, ingen suger. Man gör så gott man kan och kan inte bättre. Det bara är så. Har alltid varit så och kommer alltid vara så. Jag ska bara lära mig inse det.

"So try your best
And think about it later
Or you will never know
Which way your life could go
And you'll know when you know" /Elin

Rensning,

Vilken helg. Promenader och plugg har fått uppfylla mina dagar. Så fint väder vi har. Jag bara älskar´t! Rensade garderoben lite idag. Möblerade om lite i den, sommarkläder, varmakläder. Ja allt sånt. Och där, på översta hyllan ligger dem. Sjalarna. Jag ser dem varje dag, men orkar inte bry mig. Dem lockar inte på samma sätt. Men jag kan inte bara slänga dem eller packa ner dem. Det känns ändå bra att ha dem där. Så dem får ligga kvar, på samma ställe. I min garderob.

Jag behöver inte tänka så mycket, inte ens bry mig.
Sjalarna ligger på hyllan och jag kan slappna av.
Det är bra nu. Det är bra nu. /Elin

Där sjalen satt förut,

Sommarvärme! Det är en Lördag i Maj och solen har stekt på fint hela dagen. Folk badar, solar. Helt otroligt. För inte alls så länge sen var snödrivorna höga som bilar. Jag var ute och gick i det fina vädret. Solen lämnade en ljusröd bränna i min hud, som ett tecken på att den faktiskt vart framme.

Det var skönt att gå där och känna solen steka mot mitt ansikte.
Ännu härligare var det att komma in och se att jag var lite solbränd, där sjalen satt förut. /Elin

Rätten att vara människa,

Alla människor har rätt att leva, precis som dem vill. Jag också. Jag har all rätt i världen att få skratta när jag vill. OCH ge mig tid till att vara lite nere och klaga på allt som känns fel. Jag behöver det. Ingen har bett dig att lyssna. Jag bara behöver få säga det, väntar mig liksom inget svar. Jag är van att göra misstag. Mitt största var att ens yttra mig till dig om hur min dag varit.

"Jag har gett mig själv ett löfte.
Att aldrig nånsin ge avkall på min rätt att vara människa.
Min skyldighet att vara människa.
Att leva, älska och till ochmed kunna göra misstag ibland" /Elin

Så olika,

Har tittat på filmen "Så olika" En fin film som handlar om att möta personer man inte alls går ihop med och möta andra som man klickar med. Att två så olika kan bli tillsammans. Eller så var man för olika för ett förhållande, helt enkelt. Visst, den var bra och fin. Men passar nog en lite äldre åldersgrupp. Det finns iaf en låt i filmen med Sarah Dawn Finer. På engelska heter den "For a friend" men i filmen tror jag dem döpt den till kärleksvisan. Så otroligt vacker. Mina känslor rinner över.

"Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig,
För du betyder allt för mig" /Elin

Näst sista tandreg,

Hade visst tid hos tandregleringen 10.30 idag. Besöket gick bra. Övertandläkaren Boel tröck och kände. Det gjorde ont på högersidan. Jag berättade om känselbortfallet. Hon sa att jag hade tid hos käkis nästa vecka och att hon skulle mejla kirurgen om att han skulle titta extra noga. Annars tyckte hon att allt såg bra ut. Dem är redo att plocka bort tandställningen den 11/6! Woohoo. Men först behövde hon klartecken från käkis, så det är bara en preliminär tid. Hoppas för allt i världen att det inte är några komplikationer med käken. Jag orkar inte göra om allting.. Men vi får se. En dag i taget, ett ögonblick i sänder. När vart det fel att leva i nuet liksom..

"What about now, What about today" /Elin

16 veckor efter operation,

16 veckor = 4 månader = 1/3 av ett år.. Så länge sen är det jag opererades. Jag mår bra, har lite känselbortfall men det tror dem är från olyckan. Annars funkar allt bra. Det har det gjort i stort sett hela tiden. Jag äter vad jag vill. Jag gör vad jag vill. Jag lever som jag vill. Mitt liv är mitt, på riktigt.

På vägen hem från assistent mötet idag cyklade jag med Pojne. Vi pratade och jag nämnde att det var 16 veckor efter operation. 16 veckor, men det känns som om att jag har haft det såhär hela livet. Och det är sant, jag började nog känna att jag levde på riktigt när jag gjorde operationen. Visst, fram tills typ 8:an levde jag också. Verkligen. Och stundvis efter det. Men det var liksom då jag började blunda för spegeln. Eller så gick jag dit en gång var femte minut för att se om underbettet blivit mindre. Naturligtvis vart det ju inte det. Det blev snarare tvärt om.

För varje gång jag såg mig i spegeln blev underbettet tio gånger större i mina ögon. Jag såg allt dåligt med mig själv. Och jag tror att det är de som kallas för dålig självbild. /Elin

Är det värt det?

Det är tufft i skolan. Jag saknar personer. Käken gör ganska ont, högersidan som tog skada vid krocken. Det var ju inte ens en stor smäll, men lite för kort tid efter operation kanske. Funderar på att ringa in till käkis och se om jag kan få en tid, men såg nu att jag har tid nästa Fredag. Jag klarar mig. Blir det värre så ringer jag. Känseln på höger in och ut sida har försvunnit. Halva läppen är känsel lös. Det knäpper på högersida när jag tuggar.

Ibland undrar jag om det verkligen är värt allt det här. Och jag måste säga att det är det. För så som jag mådde innan, så vill jag aldrig må mer. /Elin

Att tugga tuggummi,

Efter operationen har jag tuggat tuggummi som aldrig förr. Jag har liksom inte kunnat gjort det tidigare. Folk frågar mig varför jag tuggar eller varför jag tuggar med öppen mun. Det är bara det att jag känner känslan av att kunna tugga. Friheten att inget underbett förstör tuggandet eller utseendet. Det känns riktigt bra.

Jag struntar i vad folk tycker. Jag måste lära mig det. Så nästa gång någon klagar eller frågar varför jag tuggar som jag gör, vet jag precis vad jag ska svara. -För att jag kan. /Elin

Free fallin,

Idag var det dags att fira Amanda som fyllt 18. Det var "bara" vi 4 i "gänget" som var där. Skönt. Vi åt god mat, drack gott. Pratade och dansade. Förra året satt jag där med en sjal hårt om halsen. I år kunde jag verkligen släppa loss. Skratta med öppen mun. Jag kunde göra allt jag förut aldrig vågat.

"And I´m free, free fallin" /Elin

Ge mig en plats,

Sitter hemma ikväll. Orkar inget. Har verkligen massa plugg som måste göras, men jag skiter i det. Orkar inte ens bry mig. Mycket tankar ikväll. Förbannade operation. Vem var jag? Vem är jag? Vem blir jag? Varför? Jag själv hade inte tänkt att jag som person skulle förändras, men så börjar vissa snacka om "gamla och nya Elin" Jaha, så helt plötsligt finns det alltså 2 Elin. Hur ska jag veta vem jag ska vara? Jag vill bara låta det vara. Se hur det blir.

Ibland känns det som om att jag inte har plats för alla tankar. För mig själv. Har andra plats för mig? Det är svårt det där, när ledarna säger att man ska lämna plats åt dem som inte tar den. Hur gör man? Och hur mycket plats tar man egentligen?! Så svårt det där. Men jag vet, att en dag kommer jag hitta den där platsen alla pratar om. Då ska jag vara på min plats. Och jag ska vara som den Elin jag alltid velat vara.

"Ge mig en plats där jag kan växa.
Bli det som jag är tänkt att bli.
Gud, låt mig alltid vara tydlig.
Och våga leva helt mitt liv" /Elin

Om du lämnade mig nu,

Ibland känner jag mig så ensam. Trots att det finns flera vänner runt om mig. Någonting extra fattas mig. Senaste tiden har det nog varit "någon-som-bara-är-min-saknaden" Jag har ingen brådska att träffa någon. Det är rätt skönt att kunna umgås med vännerna en lördagskväll liksom, men ändå. När man går på stan såhär på våren, ser andra som går hand i hand.. Jag kan inte låta bli att små le lite för deras skull. Min tid kommer, jag vet det. Den kommer ju för alla.

Jag tänkte bara på det med operationen, relaterat till operationen. Det är först nu efteråt som jag själv ens vågar tänka på att ha någon. Elin nu, gör saker som den gamla Elin aldrig skulle gjort. Men det känns bra. Man måste våga chansa. Och i vilket fall så har man iaf en vän för livet om det inte skulle bli någon relation. Vänskap är också en slags relation. Hela livet bygger på relationer. Jag behöver hela tiden ha folk runt om mig. Snälla, lämna mig inte.

"Det skulle bli för tomt om ingen fanns där,
som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog, att bli förstådd
Ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen
Om du lämnade mig nu" /Elin

Det bara faller,

Ibland bara rasar min värld. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Läskigt hur fort det går därimellan. Var ledig idag. Men har fått 2 IG varningar. Jag som aldrig ens sett en IG varning förut.. Betygen ser rätt körda ut, pratade med min mentor. Det är sjukt. Bara för att jag missade mycket när jag var SJUKSKRIVEN. Jag hade alltså giltiga skäl till att vara borta. När jag låg hemma och mådde dåligt efter operation hade jag fått ett mejl från min matte lärare om att jag måste komma på MatteB lektionerna. HUR i hela helvete, ursäkta uttrycket, kan man vara så oempatisk?! Jag kämpade mig till skolan så snart jag orkade, med tanke på att det krävs lite kraft för att ta sig både dit och hem också. Idag ångrar jag allt. Verkligen allt. Det bara faller.

En dag som denna är det svårt att se något slags ljus. Men så kommer jag till KU. Möter några få människor, som utan att veta om det totalt förändrar min dag. Kvällen slutar med att jag sitter och skrattar. För ett ögonblick får jag släppa allt som heter skola och krav. Jag lever i nuet och jag ska klara det här. Och du ska inte få trycka ner mig. /Elin

15 veckor efter operation,

För 16 veckor sen levde jag med underbett och komplex. För 15 veckor sen låg jag i en vit sal, på en barnavdelning med en droppställning stående bredvid sängen, kräkpåse vid kudden och medicin på bordet bredvid. Larmknappen hängde ner och störde mig ibland, dem hängde den så långt ner som möjligt för att jag skulle kunna nå den utan någon större ansträngning För 14 veckor sen tog jag mig till assistentmötet i kyrkan en timme, för första gången efter operationen. Envis är mitt andra namn. Men jag kände att det var viktigt för mig att ha små mål. För då visste jag, att på Tisdag då ska jag till kyrkan och Onsdag också. Sen nästa vecka.. Sådär fortsatte jag tills jag började skolan igen. Jag tyckte det fungerade bra så!

Jag tycker att dem som funderar på att göra någonslags skönhetsoperation ska tänka efter ännu en gång. Man blir lätt blind, jag vet. Men försök. Tänk på konsekvenser. Jag själv försökte, men var alldeles för desperat av att få mitt utseende förändrat. Mådde psykiskt riktigt dåligt, tack vare det. Och så idag fick vi se en film på etiken. En film om kortväxta människor. En utav dem gjorde en operation. Hon blev 7 cm längre. Så frågade den andra, är det verkligen värt all smärta för dessa centimeter? Varför ska man ändra det på sig själv, som utmärker just dig? Det är ju du. Varför ändra på den person som de andra lärt känna och älskar, MED just det där speciella. Det blir ju aldrig du igen.

Jag tittade på filmen och tänkte: VAD har jag gjort?! Människan har ju rätt i det hon säger. Jag tänkte i dem banorna innan operationen, men trodde att de andra skulle tycka om mig lika mycket nu som då.. Jag kände så otroligt mycket skam. Ånger. Men så slog tanken mig; vart eller hur hade det här slutat om jag inte gjort operationen? /Elin

Det ser ljust ut,

Fint väder idag också. Vad glad jag blir! Har legat ute i solen och stekt med några från klassen under håltimmen. SKÖNT! Dem spelar kort och jag bara ligger där och njuter av att ha dem som vänner. Så skönt att ha några att komma till varje morgon, prata med, skratta med. Några som förstår och som accepterar mig för den jag är.

På kvällen drog jag på mig mjukiskläder och cyklade ner till näs för att umgås med några från släkten. Myspys. Ännu senare tog jag en kvällspromenad med Amanda. Alltid lika behövligt. Vilka underbara personer jag har runt omkring mig. Jag borde vara världens lyckligaste.

Jag låg på gräset i ringen med dem andra, såg korten ligga i någon slags ordning i mitten. Hörde musiken och insåg att det här kommer att bli en bra sommar. /Elin

Ut och njut,

Fin fint väder idag. Jag har varit ute 11 timmar av mina 15 vakna! SÅ skönt. Det svider lite i ansiktet nu och runt läpparna. Förra våren vart jag aldrig solbränd på hakan eller bröstet eftersom att jag alltid hade sjal på mig.

Den där sjalen har verkligen hindrat mig. Men nu, nu är jag fri och jag njuter utav varje minut. Och det har jag all rätt i världen att göra. /Elin

Vart är du gud?

Ingen bra dag. Spegeln tar emot. Jag ser ett monster som stirrar tillbaka i glasrutan. Det skulle inte vara såhär efter operationen..
Tänker mycket på gårdagen. På dig. Sånna här dagar kan jag bara inte tro på gud, även om det är nu jag kanske behöver göra det som mest.

"Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling,
och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig" /Elin