Helt okej dag i skolan. Inget brev. Men det är okej. Jag vet ju liksom att det kommer. Snart. Kvällen var dessvärre ingen höjdare. Åkte hem till pappa och gjorde pepparkakshus med Aron. Sofia och Kristoffer kikade förbi. Sen gick jag hem till mamma i världens kallaste kväll. Usch och fy va kallt det var. Men jag ska inte klaga, snön lyser ju faktiskt upp lite vintermörkret.
Jag vet inte vad det är. Jag lever med en konstig känsla. Där finns mörker, hat, sorg och svek. Det är mycket som händer nu. Kanske lite för mycket. Tack iaf till alla som finns där och fanns där. Ni betyder så otroligt mycket för mig.
"Allting var bra, allt var glömt.
Trodde jag, tills jag tittade uppåt och
Snön föll och plötsligt kom tårarna.
Snön föll, jag saknade dig så.
Jag mindes den natten när allting tog slut.
Jag minns hur jag satt där och tittade ut och hur snön föll" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar