Inser ett faktum,

Så sov jag hos pappa inatt. Inte mycket sömn alls. Vi gick och lade oss tidigt men jag har sovit riktigt oroligt. Vaknat en gång i timmen ungefär. När jag vaknade vid 4 tiden vaknade Aron också till. Han frågade när mamma skulle komma. Det riktigt skar i mig. För hur säger man till en sexåring att mamma inte kommer. Att vi inte ska fira nyår tillsammans. Vi firade ju julen tillsammans men nyår vart det bestämt att det inte skulle bli så, tråkigt nog. Aron nöjer sig med svaret att mamma inte kommer, men att vi ska dit en stund på förmiddagen. Han lägger sig och somnar om. Jag själv känner hur tårarna tränger fram.

Där ligger jag. Klockan är kvart över fyra på natten och jag inser det faktum att föra nyåret var det sista med familjen, det sista i huset, någonsin. Jag började gråta, kunde inte göra något åt det. Det var som om att allting bara kom över mig som en våg. Plötsligt insåg jag hur mycket min familj betyder för mig. Jag kunde inte somna om. Låg där med kinderna våta av tårar. Men så för att se något positivt i det hela så tänkte jag att det här skulle bli mitt sista nyår med underbett. Den tanken fick mig att gråta av lättnad. Vid 7 på morgonen somnade jag igen medans snöflingorna en efter en träffade backen.

"Snön föll och plötsligt kom tårarna
snön föll, jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll" /Elin

Tappat lusten,

Jag är trött. Jag vill bara ligga i min säng och vänta in operationen. Tänkte börja packa i lite saker från mitt rum i huset ner i små kartonger, eftersom att jag ligger på sjukhuset under flytten. Bra planerat, jag vet. Men jag har inte så mycket till val. Jag vart yr när jag fyllt en kartong med böcker och cd skivor. Vilade ett tag och sen var det dags att åka till pappa för att sova där för andra gången,. Jag vet, jag har varit dålig på att ta mig dit. Men idag gjorde jag det. Ska sova här med Aron bredvid mig. Mysigt. Luften har gått ur mig, lusten har jag tappat någonstans. Jag hoppas att jag återfinner den snart.

"Jag kan sitta flera timmar, jag kan gå igenom allt.
Brevet kom för längesen men det är ändå överallt" /Elin

Pyssel och tårar,

Idag åkte jag till Kbk och pysslade färdigt. Inte jätte nöjd, men kul sysselsättning Träffade gamla och nya människor Personer jag saknat,. Åkte hem på eftermiddagen, hade ingen som helst lust att vara kvar. Sista dagarna är det som om att luften gått ur mig. Kommer hem och ser att jag fått brevet från käkkirurgen med exakt tid och datum. Inskrivning den 11/1 klockan: 11.00 och träff med narkosteam: 13.45 Jag blir inlagd på avdelningen 7.00 Tisdagen den 19/1 och operationen sker samma dag klockan 7.30 så alltså är det exakt 3 veckor till operation. Det känns overkligt.
Synd att jag kommer missa skolan så mkt. Och Sala Open om ingen hoppar av, alltid lika kul att bli prioriterad sist. Jag förstår att det måste bli så, synd bara att det var samma sak förra året. Jag är trött, det här var inte vad jag behövde. Idag orkar jag inte. Det blir för mkt. Hemma. Operationen. Någon jag saknar. Det är kaos i mitt huvud. Känslorna tar över. Jag kan inte göra något åt det.

"Jag trodde aldrig livet var så svårt
Jag trodde aldrig hjärtat var så hårt
I människor som älskade varann
Jag trodde på att drömmen den var sann
Nu står jag här och orkar inte mer
Nu undrar jag om Gud hör när jag ber
Alla mina ord har tagit slut
Det känns som allt mitt hopp har runnit ut
Och alla mina tårar" /Elin

Blodprov och pyssel,

Idag var jag på "kemlab" och lämnade lite prover inför operationen. Det gick bra, allt möjligt smått och gott hände. Efter det gick jag på stan en timme för att vänta på bussen. Köpte en vit långärmad tröja som jag ska ha på sjukhuset. Därför tog jag den i strlken större än vad jag brukar för att det inte ska sitta åt för hårt. Av samma skäl köpte jag en vit sportbh. Och nu kommer mina synder,. Jag köpte 3 sjalar. TRE SJALAR! Jisses. Jag som inte skulle köpa mer innan operationen. Men jag köpte faktisk 2 med färg och lite svart och vitt i som jag kan ha med svarta mjukisbyxor och den vita långärmaden på sjukhuset. Tänkte att det kunde vara bra att ha färg på sjalarna runt om sig på sjukhuset för att inte deppa ihop eftersom att jag är ganska beroende av ljus. Det blir nog bra det där.
Efter stan åkte jag till Kbk för att pyssla lite. Jag började med en,. ja vad ska man kalla den. Typ ett papper så har jag skrivit Elin 1992 och "I´m moving on" Så imorgon tänkte jag fortsätta och skriva positiva ord, eller saker jag slipper så kan jag titta på den dom gråa dagarna på sjukhuset. Den är ljus och "solig" hela pysselgrejen. Marisha gjorde ett litet pysselark till mig där det stod; Här bor Elin. Jätte fint, så snällt utav dig! Btw, i morgon är det 3 veckor till operationsdagen. Det är snart över. Det är snart över..

"Det är ljust snart, jag vet
Men än så känns det kallt
Och gissa vad jag köpte, den hänger runt min hals
Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls" /Elin

Det spårar ur,

Jag vaknade och kände att det här kanske kunde bli en bra dag, eller inte. Tittade mig snabbt i spegel när jag skulle gå upp för att äta min barnmat till frukost(för magen mår fortfarande inte bra) Idag är det hemskt. Känns som att spegeln ska spricka när jag tittar i den. Håret står åt alla håll. Ett enda stort trassel. Inga kläder passar. Känner mig äckligt ful. Vill bara linda in mig i alla mina 13 sjalar jag har kvar. Hur nu det ska gå till.
Såg i kalendern att på tisdag är det "bara" 3 veckor till operation. Visst om dom veckorna bara består av sånna här dagar blir det lite kämpigt men det blir dom nog inte. Får försöka göra saker jag tycker om. Och 3 veckor är inte mycket när man stått ut i 17 år.

"Du måste se dig själv i spegeln.
Hur älskar du den där?" /Elin

Att unna sig själv,

Så har jag precis kommit hem från en dag på stan med Rebecca W. Otroligt mycket folk. Jag fick presentkort och lite pengar i julklapp, men det enda jag planerat att köpa var en dataväska. Och det hittade jag, även ett par små hörlurar till datan. Perfekt! Men här sitter jag med en väska, en plånbok, massa trosor och 2 veet hårborttaagningscreme rikare. Sen köpte jag även en stickad tröja på JC, har tittat på den många gånger när jag gått förbi den där dockan. Men har tvekat på färgen, om andra gillar den. Jag personligen har alltid hatat den, men det där såg bra ut, på dockan iaf.. Tvekade lite på väskan och plånboken också, svart tyg med gammeldags blommor. Ett typiskt mormor mönster. Men någon gång måste man ju våga sticka ut lite från sin vanliga "neutrala stil"

Vet ni varför jag köpte allt det här? För att jag kunde och ville. Vissa gånger när man är och shoppar lite är det skönt att bara plocka på det man vill ha. Det kallar jag verkligen att unna sig själv. Jag hittade nästan ingenting på rean, men vad gör det egentligen? Det är ju ändå bara sånt skräp dom inte fått sålt. Då kan jag hellre lägga lite extra om jag tycker att tröjan med "orginalpris" ser bättre ut.
Så nu tänkte jag ge er ett tips. Unna er själva en julklapp i efterskott. Pris, storlek eller mängd har ingen betydelse. MEN någonting.

"Because you´re worth it" /Elin

Råttatouille,

Jag hatar film. Har liksom inte lugnet att sitta framför tv och titta på en hel film. Men det finns några få filmer som faktiskt kan få mig att sitta kvar hela tiden. Råttatouille är en sån film. Den gick på TV1000 Family idag, jag vet inte hur många gånger jag sett den, jag tröttnar aldrig. Den är så otroligt fin. Hela historien.

För hur känns det när omgivningen slår emot och säger precis vad dom tycker. När dom dömer ut dig efter storlek eller utseende. När du inte ens får en chans att visa vem du egentligen är. För vad är det som spelar roll, insidan eller utsidan?

Om jag inte hade blivit påverkad av den yttre världen skulle jag kanske inte gjort operationen. Jag är känslig och om någon säger något tar jag åt mig, Är det något dåligt blir det tusen gånger större i min hjärna. Samma sak som med spegelbilden. För varje gång jag tittar mig i spegeln blir min haka 3 gånger större. Det är då jag någonstans förstår hur psykiskt hjärntvättad jag blivit.

Så för att överdriva lite kan en endaste kommentar ha fått mig att börja se kritiskt på mitt utseende mer och mer. Det resulterade i att jag väntar på en "skönhetsoperation" Det jag vill få fram är att jag vill verkligen att var och en börjar tänka på vad man säger. Vilka konsekvenser det kan få. Sen gör vi alla misstag, men det är dom vi lär oss av.

"Jag blev påmind om hur bräckligt allt var.
Hur världen egentligen såg på mig.
Och det här var bara början"/Elin

God jul,

Så var det jul igen. God jul på er! Min jul började åt skogen, men vart bara bättre och bättre. Av mamma och pappa fick jag pengar och en annan liten grej. Hade bara önskat mig små saker, som tex Eriks skiva. Jag fick en mini-laptop. Så säger jag; Ehm, mamma jag hade inte önskat mig en data.. Hon har till svar; "äh, du kan bränna ner musik ist! :) Och tänk vad nice och ligga på sjukhuset med en data! Så tänkte jag när du blir sjukskriven så mycket i vår, det är väll inte kul att ligga och titta när vi håller på att flyttar?"

Så nu sitter jag här och ska strax gå till midnattsmässan med flickorna. Har blivit lite av en tradition. Ganska segt är det, men massor med underbara människor Man känner sig alltid lika välkommen. Man vet liksom precis hur det blir. Jag går fram. Tänder mitt lilla ljus och lägger det på stjärnan precis som alla andra. Vi bildar en stor stjärna av ljus. Det är så fint. Tillsammans blir vi något större. Något starkare. Man hör sången, ser ljusen, känner värmen. Det är jul igen.

"Sent i December, och luften är klar
Bilarna glittrar av frost
Snön som beskyddande hand överallt
Men vem sveper täcket om oss?
Husen är höga, och världen är stor
Vad värmer stjärnorna då?
Men när någon där uppe ser ner på vår jord,
syns våra ljus ändå

Jag säger välkommen hem
Bara kom som du är
Välkommen främling och vän
När alla lamporna tänds
Finns det rum för dig här
Välkommen hem igen "/Elin

Brev från käkkirurgen,

Idag kom brevet. Inte med tid, för sköterskan trodde jag redan fått den på papper. Men men, sak samma. I brevet var det 2 j*vla papper(!) med prover som ska tas så fort som möjligt, så efter den här julhelgen ska jag in och ta dom där dumma proverna. Men jag ska inte klaga, nu är det äntligen på gång.

"Någon där uppe måste ha sett mig och tänkt att,
-Nu så är det väll ändå hennes tur" /Elin

Barn,

Träffade min nya lilla kusin idag. Liten som ett äpple är han, typ.. Jag sitter där med honom i famnen och tänker. Jag vill också. Men så började jag tänka samma tanke jag tänkt flera gånger. Jag blir skrämd av tanken av att få ett barn. Alltså, sen. Senare. För, mitt utseende är ju liksom genetiskt. Och jag vill verkligen, verkligen inte utsätta mitt barn för samma resa jag gör nu.

"Alla har nog gått bra, nått som andra vill ha,
även om det inte känns så var dag!
Det är upp till dig, och även till mig.
Vi ser till att allt ordnar sig" /Elin

Samtal från käkkirurgen,

Sköterskan från käkkirurgen ringde idag. Hon berättade att datumet var satt den 19 Januari. MEN ingen tid. Utifall det händer något. Och dom har inte bestämt om jag ska läggas in dagen innan eller bara skrivas in. Så dom återkommer med klockslag. Så sa hon; Då lägger jag det här brevet på lådan nu. Okej. Tack för den. Här har jag setat och väntat på ett brev som inte ens fanns.. Dålig stil. Brevet innehåller bara ett datum och lab-provs papper. Jag måste gå och ta prover så fort jag får brevet, så ska proverna skickas till käkkirurgen för att dom ska kunna se och jämnföra och veta hur stor dos medicin och så vidare.. Väldigt massa förberedelser.. Men men. Jag lever med det. Snart dags. Eller ah, en månad.

"Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar" /Elin

Ingen sömn igen,

Idag är spegelbilden hård. Ful. Äcklig. Fet. Kan inte med den. Jag tänker. Dygnet runt. Hela tiden samma sak. Igår hade jag svårt att somna, så jag skrev den där packningslistan. Tänk vad konstigt egentligen att komma med en färdigpackad väska och veta att jag ska stanna där. Jag får ont i magen utav tanken. Ännu en natt av oro. Ont i magen. Det här är jobbigt.

"Heart of me, don´t drag me through the pain.
Sleepless night and tears that fall like rain" /Elin

Ner igen,

Varför blir jag så deppig när det är lov? Samma sak i somras. Hallå, det är lov Elin. Det är nu du ska njuta utav livet precis som du gjorde igår. Jag försöker göra saker jag tycker om. Har hjälpt mormor och morfar att slå in några julklappar och imorgon fortsätter jakten på mina. Handlade några igår med Hanna och Rebecca efter skolan. Men någon till ska jag nog hitta.
Operationen är i mitt huvud. Hela tiden. Sist jag var till tandregleringen så frågade hon om jag var en planerare. Jag sa att det var jag.. Då bad hon mig gå hem och ta fram papper och penna. Så ska jag skriva allt som ska förberedas inför operationen, alla läkarbesök ska skrivas in i kalender och sen skulle jag även skriva en packningslista på vad jag ska ha med mig till sjukhuset. Har inte gjort men ska nog göra det i kväll för då kan jag lägga det åt sidan sen för att ta upp det den 18 Januari, dagen innan. Just nu vill jag bara ha lov.

"You will fly and you will crawl;
God knows even angels fall.
No such thing as you lost it all.
God knows even angels fall" /Elin

Avslutning,

Avslutning idag. Kom dit. Nyklippt. Utan sjal. Usch så naken och blottad jag kände mig. Men det gick bra, klassen är ju liksom bäst. Julavslutningen var ganska tråkig. Förutom "tänd ett ljus" som "singstreetboys" framförde. Så grymt duktiga är ni! :)Själva låttexten i sig är också ganska fin, den liksom får liksom hoppet inom mig att börja bubbla.

"Tänd ett ljus och låt det brinna.
Låt aldrig hoppet försvinna.
Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen" /Elin

Ett beslut,

Så har jag fattat ett beslut. Oj oj oj, tänker ni nu. Så farligt är det inte. Bara för mig. I kväll ska jag klippa mig. Och i morgon.. ska jag ha den där svarta tröjan som inte passar med sjal. Vad betyder det? Jag tänker vara utan sjal. Hur jag än mår så tänker jag vara utan sjal. För det här är min sista avslutning någonsin med underbett. Det är ju nästan så att man vill gråta. Men av lycka den här gången.

"Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet
Jag tänker nya tankar, men långsamt som ni vet
Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt
Jag ska varar den jag vill vara hellre nu än efteråt" /Elin

Preliminärt datum,

Så var jag till tandregleringen idag. Kom dit och hade en känsla av att jag var ganska positiv. Kanske för att jag vet att det är dags snart. Min tandsköterska kom och hämtade mig och sa att jag såg glad ut. skönt att höra. Hon började fixa lite i munnen sen kom övertandläkaren och tittade och berättade att hon fått ett preliminärt datum från käkkirurgen. Den 19 Januari. En Tisdag, vecka 3. Fyy tusan va skönt. Mitt liv får ett litet ljus igen. Så den 11 Januari ska jag till tandregleringen sista gången för att sätta dit extra fästen till operationen. Hon sa att brevet kommer i veckan med mer information och exakt tid. Det gör inget, för nu vet jag.

"Is it true, is it over?" /Elin

Att ens våga hoppas,

Det är jobbigt. Inget brev. Det kommer snart. Det var ett jävla tjat om det, jag vet. Men jag får inte, får inte, FÅR INTE tappa hoppet. Jag känner på mig att dom kommer skjuta upp den där tiden ännu mer. Men jag kom på att jag ska till tandregleringen i morgon. Kan ju hända att dom har ett datum? Hur kan jag ens våga hoppas,.

"Förlorar du pengar.. förlorar du inget.
Förlorar du vänner.. förlorar du något.
Förlorar du hälsan.. förlorar du mycket.
Förlorar du hoppet.. förlorar du allt" /Elin

Snö,

Helt okej dag i skolan. Inget brev. Men det är okej. Jag vet ju liksom att det kommer. Snart. Kvällen var dessvärre ingen höjdare. Åkte hem till pappa och gjorde pepparkakshus med Aron. Sofia och Kristoffer kikade förbi. Sen gick jag hem till mamma i världens kallaste kväll. Usch och fy va kallt det var. Men jag ska inte klaga, snön lyser ju faktiskt upp lite vintermörkret.
Jag vet inte vad det är. Jag lever med en konstig känsla. Där finns mörker, hat, sorg och svek. Det är mycket som händer nu. Kanske lite för mycket. Tack iaf till alla som finns där och fanns där. Ni betyder så otroligt mycket för mig.

"Allting var bra, allt var glömt.
Trodde jag, tills jag tittade uppåt och
Snön föll och plötsligt kom tårarna.
Snön föll, jag saknade dig så.
Jag mindes den natten när allting tog slut.
Jag minns hur jag satt där och tittade ut och hur snön föll" /Elin

Dag för dag,

Imorgon är det måndag. En ny vecka. Den sista veckan innan lovet. Har en hel del att göra innan dess. Men brevet kommer. Det ska komma innan lovet och om jag kan räkna så är det max 6 dagar kvar. Så vad jag nu än gör så får jag inte ge upp. Jag har aldrig varit såhär nära mitt mål tidigare. Det blir ju närmre och närmre varje dag.

"Bättre och bättre dag för dag" /Elin

Känslig,

Jag är så sjukt känslig just nu. Det är för mycket som händer. Elin hänger inte med, vågar inte ens försöka hänga med. Mamma och pappa bor på olika ställen nu och jag väntar på den där dumma operations tiden. Små små saker som bara får allt att rasa.
Idag märkte jag att jag inte hade några instuderingsfrågor till provet på måndag, och vips så var hela världen raserad. Men underbaraste Rebecca från klassen skickar dom till mig. Tack snälla, du är så sjukt bra! <3
Jag försöker plugga nu. Det går inte. Mina betyg försämras, men när jag tänker efter så finns det anledningar till det.

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött.
Försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra och borde och vill.
Mitt i allt så ska man räcka till" /Elin

Lucia,

Så var det Lucia på skolan idag. Duktigt var jag som snällt satt där och tittade. Tack klassen. Ni är bäst! <3 Inget brev. Jag väntar. Men nu VET jag att om MAX en vecka har jag det i min hand. Jag längtar. Det ska bli så förbannat skönt.

"Jag har kämpat för en plats som passar både här och där.
Men snart ska jag hitta den jag är" /Elin

Dygnet runt,

Det är blandat med känslor. Har pratat med vissa som gjort samma operation som jag ska göra. Dom beskriver det som om att dom varit höga och inte riktigt fattat vad som hänt. Till exempel att man spyr upp blodet. Det är ju det sista jag vill göra, även om jag är "hög"! Usch. Jag är nervös. Jag väntar och väntar. Psykiskt ganska jobbigt. Jag försöker att inte tänka på det. Typ göra saker som jag tycker om för att tiden ska gå. Men det första jag får upp i mitt huvud när jag vaknar är brevet och operationen och det sista jag tänker innan jag somnar är att snart kommer brevet. Jag ligger där och liksom försöker tänka efter hur det kan kännas efteråt.
Jag känner mig helt hjärntvättad av allt detta, så snälla låt det snart vara över,.

"Jag försöker träffa andra, men det är inte så lätt
Jag har försökt att tänka bort det på alla sätt" /Elin

Smile,

Inget brev. Men vad hade jag väntat mig. Det ska komma innan Fredag nästa vecka. Så,. Ja det är ju ett tag kvar. Men han sa ju att det skulle komma tidigare men absolut senast då. Så jag väntar och ser glad ut.

"Smile, though your heart is aching
Smile, even though it's breaking
When there are clouds in the sky
You'll get by
If you smile" /Elin

Bowling,

Jag gjorde det. Jag bowlade med klassen på idrottslektionen. Det känns skönt. Men det gick inte bra, men idag var det inte prio ett att vinna. Bara den grejen att jag gjorde det. Ganska många rännor. Ville bara fort fram, kasta iväg det där förbannade klotet och sedan sätta mig igen. Men men. Framsteg, med sjalen på så klart.
Vart lite små depp när jag kom hem och insåg att jag inte fått något brev idag heller. Men.. Det kommer. Snart. Snälla. Snart.

"We live and we learn to take
One step at a time
There's no need to rush
It's like learning to fly
Or falling in love
It's gonna happen and it's
Supposed to happen and we
Find the reasons why
One step at a time" /Elin

Allt kan ta sig,

Fyy tusan vilken dag. Inte alls min. Kände det redan på morgonen. Ville stanna kvar i sängen, men nej jag gjorde det inte. Tog mig igenom en hel dag i skolan. Usch. Kommer hem. Inget brev. Minsta lilla grej får det att rinna över. Jag är totalt utmattad. Denna väntan och ovisshet. Jag orkar inte. Min kropp säger ifrån. Jag är rädd.

"När jag tagit slut, när jag inte orkar mer" /Elin

Julhandla,

Tog ett impulsivt beslut och åkte med mormor, morfar och kusin till Västerås för att julhandla lite. Ett perfekt sätt att få tiden att gå kan man ju säga. Hittade inga julklappar, tar det en annan dag. Men jag köpte en liten jul dekoration till mitt fönster. Min julstjärna hade ju gått sönder, så jag fick köpa en ny, det vart en svart konformad liten sak. Riktig mysbelysning! Sen köpt jag en svart tröja som jag kan ha till min gråa nya kjol på julavslutningen eller julafton. Vet inte vilken utav dom. En liten hake bara är att tröjan är U-ringad på både fram och baksida, vilket betyder att det är inte så snyggt med en sjal mitt i allt. Vi får se hur det blir med den saken.

"Varför är jag aldrig nöjd med det jag har?
Är det positivt att drömmarna finns kvar?
När jag nått ett mål så känns det aldrig fullständigt ändå.
Jag söker snarast efter ännu en nivå. Det måste gå" /Elin

Onödiga bekymmer,

Allt känns deppigt. Vet inte riktigt varför. Det bara är så. Kan vara för att det är helg och på helgen kommer det inga brev. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill. Nu. Men snart är den här dagen över. Sen är det bara en dag i morgon och sen kan jag äntligen börja hoppas att det ligger ett brev i brevlådan när jag kommer hem. Någon dag den här veckan iallafall. Snälla, snälla. Tjejerna från klassen som jag pratade med igår gjorde en kul grej utav det, alla fick gissa på en varsin dag då dom tror att brevet kommer.
Måndag- Erna (Alexandra ändrade sig)
Tisdag- Angelica
Onsdag- Linn (Jag tror också på Onsdag)
Torsdag- Rebecca
Fredag- Alexandra (Sara kom med här på ett hörn)

Usch, jag har verkligen gjort en stor grej utav det, men jag vill bara så gärna. Jag tror att jag vill lite för mycket. Om jag bara släpper det och slutar bekymra mig över det så kommer brevet bara ligga där en dag. Jag vet det. Det är ju så det är sagt.

"Glöm dina bekymmer, I morgon kommer nya" /Elin

Pratstund,

Hade en ganska lång pratstund i matsalen idag, med några tjejer ifrån klassen. Säger inga namn för att inte glömma någon, men ni är sjukt bra. Tack för erat stöd. Vi pratade om operationen. Det behövdes. Jag är rädd. Nervös. Allt. Ganska jobbigt, men flickorna lugnade ner mig och fick mig att tänka från lite andra perspektiv. Helt underbara är ni. Glöm aldrig det.

"För att ni finns, För att ni kan.
Ni leder vågorna mot land,
Ni river murarna mot världen.
För att ni ser, För att ni förstår.
Nu lyser himlen där jag går,
Ni tar min hand och visar vägen" /Elin

Vill ha vår,

Inget brev. Lång väntan. Jag är trött. Innan jullovet skulle det komma, senast. Så okej. Om två veckor sitter jag här med brevet i handen. Det ska bli skönt. Vill bara ha ett datum så jag vet när, och så att lärarna vet hur mycket praktik och skola jag missar. Just det. Innan jullovet måste jag ha sökt för sjukskrivning också. Det är inte bara en grej som ska fixas inför det här!

Jag är sjuk nervös. Tänker och drömmer mycket om det. Jag vet att det blir bra. Jag vet det. Jag lyssnar om och om igen på låten som ger mig kraft, hopp och mod. Den har varit med mig en tid och den kommer vara med mig en tid framöver. Den ska vara med mig till den dagen då jag står där, stark, modig och när jag ser ut som jag alltid velat se ut. Den dagen tänker jag ofta på. Många frågar när den kommer. Den kommer i vår. Snälla fråga inte mer. Det är jobbigt nog som det är.

"Du frågar hur det är som om det vore uppenbart.
Ja, det är släckt överallt,
Men jag tror att våren kommer snart" /Elin

Som jag är,

Onsdag. Temavecka. Sjaldag. Efter skolan gick jag på stan med Rebecca. Impuls köpte lite kläder och skor. Alltid lika härligt att fylla på nytt. Jag menar, när självförtroendet inte sitter i sig själv får man sätta det i kläderna helt enkelt! Men jag måste säga att lite jobbigt är det faktiskt att behöva köpa en sjal som är snyggt till det man köper. Alltid måste jag tänka om det passar eller vilken sjal jag skulle kunna ha till det här. Men jag ska inte klaga, det är självvalt, faktiskt. Men det är någon tvångstanke jag har. För lättast vore ju att bara vara utan. Men, jag kan inte. Det går bara inte.

Sjalen sitter nu mera bara där. Håller inte på med den så mycket. Jag orkar inte spänna eller dra in läpparna för att det ska se så normalt ut som möjligt. Jag orkar inte bry mig längre. Det är ju snart operation ändå. Och föresten så har jag mycket mindra ont i huvudet nu. Skönt värre. Även om jag inte drar in och spänner och har mig, så är det ingen som kommenterar. Det är skönt. Men å andra sidan så får dom faktiskt ta mig som jag är. Jag ser ut såhär. Jag ska förändra det, snart. Men jag kan inte göra något åt saken. Tyvärr.

"Se mig som jag är. Kan du inte det, så är jag inte här" /Elin

Börjar tveka,

Ja det är sant. Jag har börja tveka. Åh jisses, hon är inte helt klok tänker ni nu. Eller hur? Det är värt det säger ni, jahaja, tack för att ni uttrycker hur ful jag är. Jag SKA göra det, men först nu har jag börjat tänka på alla konsekvenser. Jag hatar att sova, jag hatar att kräkas, jag hatar smaken av blod, jag hatar att ha stygn i munnen, jag hatar att ligga på sjukhus och jag bara hatar hela situationen. När jag opereras kommer jag att bli sövd. Dom ska skära i min mun, vilket gör att massa blod åker ner i min mage som sedan måste kräkas upp av magens eget försvar, dom kommer sy i min mun och jag kommer få bo där några dagar. Jag vet att det är värt det, sen säkert. Men i början kommer jag se ut som ett monster. Okej det kan inte bli så mycket värre mot vad det är nu. Men ändå. Jag kommer aldrig någonsin kunna få tillbaka det här. Den delen av mig jag hatat i alla år, den ska bort. För mig är det helt ofattbart.

"För jag vill att verkligheten vänds.
Jag vill känna hur det känns, att stå stadigt, När stormen tar fart.
Å det som ska styra allt jag gör.
Det är just det som förstör, mina drömmar men jag finns kvar" /Elin