Mitt älskade lilla barn,

Det kändes bra att sätta några meningar på mina känslor igår.
Idag känns allt mycket bättre och jag känner sån enorm kärlek.
Till Johan, till livet och framför allt Astrid. Vårt älskade barn!

Hon skriker ibland pga magont. Jag står där så hjälplös. Om kvällarna är hon orolig, liksom flaxar med armar och ben utan att vara glad. Då är jag trött. Färdig att ge upp. Då är jag nog en ganska dålig mamma. Men så morgonen efter blinkar hennes blå ögon mot mig och allt liksom är förlåtet. Allt det hon faktiskt inte kan rå för.

"Lilla knodd, jag är trött men lycklig ändå

Ibland frestar barngråt om nätterna på

Och somliga dagar kan va upp och ner

Men glöms bort när du sen mot mig ler" /Elin