Det är måndag och tröttheten har redan tagit över. Jag somnar så fort jag får tillfälle, hinner inte ens klä av mig eller säga godnatt till Johan. Måste vara vårens ingång som tar död på mig. Trötthet, känslighet, skratt, tårar och så den där vidriga känslan. Känslan som gör att du vill ha mig mindre men jag behöver dig mer.
"Vem är jag, hur betraktar dom mig?
Men frågorna jag ställer säger mer om mig
I min osäkerhet, du kan kalla det ångest
Hela kroppen den skakar, så snälla håll om mig" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar