För en stund kom alla bilder. Hur jag satt hos farmor. Hur jag inte var där. Hur samtalet kom. Hur jag åkte dit för att se den bästa människan i världen bara finnas kvar som ett tomt skal. Hur jag hjälpte till att sätta på henne den där klänningen som hon var så förbannat stolt över. Hur jag såg när dem målade hennes naglar, precis som hon själv alltid gjort. Allt som skulle göras, gjordes. Skillnaden var att farmor var död.
Jag liksom såg hur ingenting var som förut,
men ändå fortsatte min jord att snurra. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar