Under eftermiddagen satt jag på en föreläsning som skulle handla om vård i livets slut. Så många ord om det sa han inte men mycket annat klokt kom fram. Sånt där som alla gör men ingen tänker på att man gör, tills han säger det och man börjar fnittra för att man insett det faktum att man faktiskt råkar vara en av alla dom han pratar om.
Ett utav samtalsämnena var relation. Att vi tror oss veta vem vi lever ihop med. Skulle vi veta det skulle relationen dö ut. Det är sökandet som gör att människor i en relation utvecklas. Han tog även upp det faktum att ens nästa ofta får ut över saker som retat upp en på jobbet. Att man hela dagen går och sväljer för att tillslut komma hem och explodera. Som att ladda på ett ställe och skjuta på ett helt annat. Jag känner igen mig, allt för väl.
"Så låt dem inte lura dig, låt dem inte hetsa dig
klandra aldrig din nästa för dina egna fel" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar