Så ärliga och härliga barn,

Vi sitter i bilen på väg in till stan, jag och min nio år gamla lillebror Aron. Han sitter tyst en stund och säger sedan: Du.. tycker du om Johan? Ja, svarar jag något nervös över vad han ska fråga därefter. "Det gör jag också!" säger han glatt "men jag är inte bög," fyller han i. "Jag tänkte bara att det är bra att du har honom när vi ska fiska, så att han kan hjälpa mig att sätta masken på kroken, som igår" fortsätter han sedan.

Vi rullade vidare genom stan och efter en stund kommer ett par med barnvagn gåendes över vägen. Jag, som inte alls var beredd på detta, uttrycker: vilka jävla Svenssons! "Alltså! vad är egentligen en Svensson?!" frågar Aron på ett sätt som om att han länge sökt efter ett svar. Jag blir helt tyst och undrar vad tusan jag ska svara.

Jo, du förstår Aron att Svenssons är sånna människor som handlar begagnat på blocket, storhandlar på ICA maxi en gång i veckan, tvättar berget med kläder två gånger i veckan, äter soppa och pannkaka på torsdagar och söndagsknullar framför veckans repriser.

Någonstans hindrar jag mig själv från att ge honom detta svar. Istället säger jag att Svenssons är vanliga människor, som du och jag. "Jag är en Svensson!" säger han stolt och tittar ut genom fönstret där en och annan Svensson går förbi. /Elin