Livet kan leka med mig,

Medan mannen i mitt liv tog sovmorgon åkte jag till kontoret för att lämna in lönerapporten. Chefen passade på att tala om för mig hur duktig jag var och att dom verkligen ville ha kvar mig, det behövde jag höra! Därför tackade jag ja till erbjudandet om ett heltidsvik till och med sista november.

Känslan av att ha garanterad inkomst de närmsta månaderna går inte att beskriva.  Jag är så lättad. Och nu livet, nu kan du snart ta mig vart du vill. Jag väntar. /Elin

När livet kommer ikapp,

Jag sitter i soffan och tittar på tv när livet plötsligt kommer i kapp.
En våg av saknad sköljer över mig och tankarna går inte att hindra.
Varför. Ordet ekar om och om igen i huvudet. Varför just farmor?

På jorden finns massa människor som inte förtjänar att leva. Han hade väll kunnat plocka någon av alla dom? Eller någon av dom som ändå tar livet av sig, dom vill ju dö. Det ville inte farmor. Ändå var hennes tid slut. Gud plockade den bästa människan av dom alla och lät henne lida och dö. "Men Elin, din farmor led inte" skitsnack. Hon led men hon visade det inte. Bara vi som var där var och varannan dag såg det. Såg hur hon jämt och ständigt gick runt med vita kräkpåsar eller plasthinkar. Såg hur hon petade i sig lite utav sin favorit mat men rynkade på näsan för att det växte i munnen. Såg hur hon sakta men säkert tynade bort och gick från en vindrickande korsordslösare till en illamående soffliggare. Såg hur hennes livsgnista liksom sinade ut, hur ögonen som förut sprudlade av glädje och kärlek blev matta och vilsna.

Farmor hann inte träffa Johan eller veta att mitt liv blev bra. Hon fick aldrig se den där vändningen. Samtidigt kan jag säga att hennes död bidrog till den. Det fick mig att vakna upp och mitt i all den skiten kom Johan. Som om att dom liksom löste av varandra. I dagens läge är det Johan jag skrattar och gråter med, berättar allt för. Han är inte bara någon jag älskar och lever med, han är även min bästa vän. En vän jag aldrig någonsin kommer släppa taget om. /Elin

Fredag ska bli riktigt bra,

Jag längtar något så otroligt tills på fredag. Då är vi båda lediga, samtidigt! Därför har jag planerat den dagen fullt ut. Mysfrukost. Lunch och en runda på stan. Sedan till hallsta för att låna min lillasyster ett tag. Jag längtar redan så att det spritter i kroppen!

Fredag ska bli en bra dag.
Fan ta den som förstör det. /Elin

Jag vill vara bäst på allt,

Helt plötsligt förvandlades min dagtur 7-15.20 till 7-22 utan rast.
Jag undrar som många andra varför i hela världen jag ställer upp.
Svaret är enkelt. Jag vill något så mycket, att jag inte tänker efter.

Jag vill vara en superkvinna, en sån som klarar av allt.
En sån som kan jobba dygnet runt och ta förändringar.
Men jag är inte det. Jag är en människa vid namn Elin.
Och jag borde veta hur jag fungerar vid det här laget. /Elin

Pinsamt inköp av papper,

Måndag och ny arbetsvecka, gud va skönt med lite rutiner! Efter jobbet handlade jag hem sånt där tråkigt men välbehövligt som tvättmedel, disktrasor, toapapper osv. Eller nej, inte toapapper det är för pinsamt. Ja mina vänner, jag är 20 år och som undersköterska men kan fortfarande inte gå in på affären och köpa toapapper. Jag vet inte varför det är så genant, alla går ju på toaletten. Men att stå där i kassan med toarullarna i högsta hugg är som att skriva "bajsnödig" i pannan och den känslan klarar jag inte. Tur att jag har en karl i huset som inte tycker att någonting är jobbigt och sköter inköp av toapapper och liknande.

Kanske borde jag göra en revolt. Gå till någon stor butikskedja och köpa hem en hel bal med toarullar. När jag sedan står i kassan ska jag passa på att säga; kan du vara snäll att skynda dig lite, det trycker på så inåt helvete. Bara för att se reaktionen. Eller nej, helt ärligt. Bara för att se om jag vågar. /Elin

Vädret spelar ingen roll,

Regnet öser ner och jag känner för att dra täcket över huvudet och stanna i sängen resten utav dagen. Men verkligheten är en annan. Jag ska iväg och jobba ett kvällspass, oavsett om regnet öser ner eller solen skiner starkare än någonsin. Kunderna väntar ändå på att jag ska kliva in genom dörren och ropa; "Hallå, hallå det är Elin från hemtjänsten!"

Människorna behöver hjälp, det bara är så.
Och då har inte vädret någon betydelse. /Elin

Inte ens det sista jag gör,

Under en pratstund hos en kund idag kom vi in på ämnet döden. Vi pratade om de olika faserna i livet och hur man flyttar runt från större lägenheter till mindre och tvärt om. Helt plötsligt tittade han på mig och sa; "nästa gång blir det en urna!" Jag måste ha visat att jag reagerade på vad han sagt då han sedan skyndade sig att säga;"dit kommer vi ju alla" Jag vet, precis som ni, att mannen har rätt. Vi ska alla dö. Jag var bara inte van vid att någon var van vid den tanken. 

Den dagen jag ligger på dödsbädden och väntar på att det ska bli min tur, ska jag vara nöjd. Jag ska vara stolt över allt jag gjort och inte gjort. Och jag ska inte ångra något som en gång fick mig att le. Det vore som att ångra hela min existens. Och det kommer inte ens att vara det sista jag gör. /Elin

Har en grymt bra vecka,

Jag ska få en "ny" bil på måndag! Jag är inte en materiell människa. Om jag så ägde 10 bilar skulle jag inte vara lyckligare. Men efter en sån här bra vecka med nytt jobb där jag stormtrivs och nu en ny bil, måste jag erkänna att leendet på läpparna sitter där. Precis där det ska sitta.

Efter regn kommer solsken, det är verkligen så.
Jag vet att på ett av molnen sitter farmor och ler.
Och hon tänker njut nu Elin, njut allt du kan.  /Elin

För att hjärtat mitt sa så,

Vi är redan inne på slutet av augusti och sommarens alla dagar har sprungit förbi. Snart kommer hösten med alla sina färger och utsätter var femte människa för depression. Jag ska inte vara en av dem. Istället ska jag ska vara hon som klöpp sig och skaffade sig ett jobb. Hon som gjorde ett val och slutade studera på högskolan, för att livet kom ikapp och hjärtat hennes sa att det var rätt.

Någonting säger mig att den här hösten kommer att bli bra, jag tvivlar liksom inte en sekund på det. Vi får väll se, upp till bevis helt enkelt. /Elin

Försök att hålla din käft,

Det sägs att tala är silver och tiga är guld. Får man guld för att hålla undan sanningen?
Isåfall behåller jag gärna mitt silver och fortsätter leva vidare som en ärlig människa.

Med andra ord, försök att hålla käften.
Men går det inte så ut med skiten. /Elin

Det här och inget annat,

Hjärnan är helt utpumpad efter alla nya intryck, människor och vägar. Ändå längtar jag tills imorgon. Det är riktigt roligt att lära sig nya saker, testa mina egna gränser och utvecklas. Så den här veckan kommer verkligen att bli spännande..

Det gör ingenting, jag vill det här.
Det här och inget annat vill jag nu. /Elin

Fick jobbet på hemtjänst,

Jag har sökt så mycket olika jobb men inte hört ett skvatt, tills i fredags. Bara några timmar efter att jag ansökt ringde min telefon. Så idag var på arbetsintervju och imorgon börjar jag jobba inom attendo hemtjänst på ett område i stan.

Jag är så oerhört lättad. Någon ska ge mig en chans att visa vad jag kan.
Tror ni att jag kommer ta den? Jag tvekar inte ens på svaret. ÄNTLIGEN.
Det här vad precis vad jag behövde just nu, bland alla negativa tankar. /Elin

Vi ses igen älskade vän,

Det finns dagar då hela min själ riktigt vrider sig av saknad.
Dagar då jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka.

Men så kom jag på det här om dagen, vi ska ju ses igen. Tanken gjorde mig så otroligt glad. Vi ska ses igen, farmor! När min tid på jorden är slut, då ska jag komma upp till dig. Och du ska titta på mig med blicken som bara du har, slå mig på rumpan och säga: din lilla tokfia!

Jag ska krypa upp i ditt knä och berätta om mitt liv, allt det där du inte fick uppleva. Jag ska berätta om jobbet och skolan, om familjen och Johan. Jag kommer att bli förtvivlad över att inte kunna berätta allt och vara rädd för att jag glömt något. Då ska du bara hålla om mig och lugnt säga: Jag vet, Elin. Jag vet.

När min tid på jorden är slut, ses vi.
Då kommer jag upp till dig, farmor.
Men först ska jag leva klart mitt liv.
Det liv som jag älskar så otroligt. /Elin

Det är ett undantag idag,

Jag hatar att kasta bort dagar iform av att spendera halva dagen i sängen och andra halvan i soffan, men idag känns det mer än okej då min kropp känns som bly och illamåendet kommer i vågor. Naturgodis, vattenmelon, cola, hämtmat, hyrfilm -you name it! En redig bakfylla var vad jag behövde för att unna mig allt detta.. Tur att det händer väldigt få gånger om året!

På Måndag börjar en ny vecka, en vecka jag inte har kontroll över.
I vanliga fall skulle det långsamt ha tagit död på mig inifrån och ut.
Men just för tillfället känns det helt okej. Jag vet att det blir bra. /Elin

Det tog mig till toppen nu,

Jag hade det på känn, som om att någon redan förutspått mitt liv.
När min förtvivlan slutade i gråt på hemvägen igår förstod jag det.
Jag tänkte att nu, nu händer det. Jag kommer få ett positivt besked.
Och det fick jag, alldeles precis nyss. Måndag klockan 10 gäller det.

Jag har nog tagit ut lyckan i förskott, men det gör ingenting.
För om det går åt skogen har jag iallafall varit glad tills dess. /Elin

Efter regn kommer solen,

Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, det går åt helvete iallafall. Jag vill bara vilja kasta in den där dyngsura jävla handduken och plocka upp den igen om några år när den är snustorr och redo för att åter torka blod, svett och tårar.

Men för att kunna kasta in en handduk behövs något annat att torka sig med. Detta något är ett garanti om att få jobba och det har jag inte. Så jag får stå där, dyngsur och jävlig och hoppas på det bästa. Jag har inte så mycket annat till val.

Många dagar älskar jag livet, jag ser hur underbart det är.
Men idag är det för mörkt för att ens kunna skymta dess ljus.
Efter regn kommer solsken. Tack gode gud för att det är så. /Elin

Vi två mot världen hjärtat,

Johan är ute och åker cross, mc eller vad tusan det nu är och jag har dukat upp för picnic på balkongen. Kunde inte låta bli att vara lite barnslig och fira våra månader tillsammans. Köttet ligger på grillen och vinglasen står och väntar på filten. Brödet är uppskuret och potatissalladen inhandlad.

Ibland känner jag mig sådär barnsligt kär.
Idag är en sån dag. Allting känns så perfekt.
Som om att det är vi mot världen. För alltid. /Elin

Planer för den här hösten,

Paniken börjar krypa i mig. Hösten är på ingång och jag vet inte vad jag ska göra. På ett sätt vill jag bara få skolan avklarad, men jag vet lika väl som er andra att ingenting blir bra om man inte gör det helhjärtat.
Jag har sökt massa olika jobb men inte hört ett ljud från nått utav dom. Är jag verkligen så dålig? Eller har dom som bestämmer fortfarande semester? Mycket tankar snurrar i huvudet och denna ovisshet gör mig galen.

Men jag har börjat besluta mig för en plan. Jag fortsätter i skolan och jobbar extra när jag kan, en termin till. Det kommer kännas skönt att kunna säga att ett år är avklarat och att det återstår två.. Så går tankarna just nu men jag vet att innan veckan är slut har jag ändrat mig ännu en gång. Jaja, vi ser hur det blir.

En dag i taget tänker Elin med kontrollbehov. /Elin

Jag har inte blivit galen än,

Många gånger undrar jag vad människorna i bilarna jag möter tänker.
Där kommer jag åkandes i min blå opel och sjunger. Högt och falskt!
Det roliga är att dom inte vet det. Dom ser bara en gapande stor mun.
Kanske tror dom att jag gäspar? Eller bråkar med någon i handsfreen?

Helt ärligt, varför bryr jag mig? Låt människor tro vad dom vill! Nu vet ni ju. Så skulle ni se mig sjungandes i bilen är jag inte galen utan säkert bara väldigt, väldigt lycklig. /Elin

Vänder ut och in på själen,

Det finns olika typer av saknad. Viss saknad går att bota. När jag känner ett sånt där supersug av att få gosa med min lillasyster till exempel. Då åker vi dit och efter ett par timmar med bus och mys är de saknadsbehovet liksom uppfyllt för ett tag.

Men så finns det den där saknaden som är obotlig. Vissa dagar känns det verkligen så. Farmor har varit borta i åtta och en halv månad nu och jag saknar henne mer och mer för varje dag som går. Saknar så att det gör ont.

Saknad går inte över, men vi kan lära oss att hantera den. Tur är väll det. Eller kanske lite fint på något konstigt sätt. Att livet går vidare trots att minnet av någon annan vänder ut och in på hela vår själ. /Elin

Vet att det inte är värt de,

På order av läkaren, pappa och Johan har jag bara tagit det lugnt dom sista två dagarna. Inte ens använt dator och knappt tittat på telefon. Därför känner jag mig sådär konsigt avslappnad, som om att jag är trött men ändå inte trött. Det var länge sen jag var så lugn i kroppen..

Men ikväll blir det fest, har inte en aning om vart vi ska eller vilka som skulle dit. Jag vet bara att jag ska vara nykter och köra, för att jag vill och inget annat. Känns dumt att rasera immunförsvaret och den energin jag nu lyckats bygga upp. Helt fel kommer det nog inte vara att vakna upp pigg imorgon medans många andra ligger där med sin dagen-efter-ångest.

Då ska jag njuta och tänka att fyfan va skönt att det inte är jag.
Men tro mig, jag har varit där & jag vet att det inte är värt det. /Elin

Kunde bli hela min värld,

Vi satt på en sten vid sjön när jag spottade i vattnet. Som ett barn kikade jag ner för att se vad som skulle hända med mitt saliv i den där stackars bruna sjön. Ingenting hände, det bara flöt runt där. Då plötsligt slog det mig hur liten bit av sjön salivet egentligen täckte. Tänk att det är precis samma sak i världen. Vi tar nästan ingen plats alls. Vi bara är, någon.

Jag kikade åt sidan. Där satt han, min stora kärlek.
Han är också bara någon i världen. Men inte för mig.

För mig är han en stor del av min lilla värld.
Den där delen jag inte längre kan leva utan. /Elin

Besök på kvinnokliniken,

Jag vill slå ett slag för att viss sjukvård och dess personal faktiskt är bra! Imorse vaknade jag av att min kropp sa ifrån på ett nytt sätt. Jag blev rädd och ringde direkt till min familjeläkare. I andra sidan luren svarade en kvinna som lyssnade på vad jag hade att säga. Hon svarade att hon snart skulle ringa tillbaka. 5 långa minuter gick innan telefonen ringde. Hon talade om för mig att jag hade fått en tid på kvinnokliniken 10.45 samma dag. Om jag ville kunde jag åka in med en gång så skulle dom ta hand om mig direkt. Bara den känslan, att veta att jag var välkommen när jag ville för att bli omhändertagen gjorde mig mera lugn.

Väl inne på sjukhuset fick jag träffa en läkare och hans läkarkandidat. Dom gjorde olika undersökningar och kunde utesluta "det värsta" som de från början misstänkt. Jag fick åka hem igen med vetskapen om att det bara var något tillfälligt och att jag var välkommen tillbaka om det blev långdraget.

Till all personal jag talat med och träffat idag vill jag bara säga: tack!
Tack för att ni tog mig på allvar och gjorde ert bästa för att få mig lugn.
Allt jag behövde var någon som trodde på mig. Någon som förstod mig.
Någon som kunde tala om att allting kommer att bli bra, tillslut. /Elin

En ledig dag för oss ihop,

En ledig dag betyder mysfrukost tillsammans.
Vi fick lunch hos mamma och fika hos pappa.
Jag har hunnit städa hemma och börjat plugga.

Ibland är lediga dagar värdelösa.
Utom när vi får vara tillsammans.
Då finns det inget bättre alls. /Elin

Avsmakare till bollbaket,

Det är kul att jobba när jag känner att det jag gör är meningsfullt för någon annan. Till eftermiddagsfikat hade vi inte fått upp något fikabröd från köket så jag bestämde mig för att slänga ihop några chokladbollar, som en liten variation från vetelängder och rulltårtor. Bredvid mig i köket satt en dam i rullstol, hon hjälpte till genom att smaka på smeten så mycket mera kunde hon inte göra. Ändå kändes denna stund så otroligt meningsfull. Jag insåg hur mycket det faktiskt kunde betyda att få vara avsmakare i mitt chokladbollsbak.

För mig är det vardag att baka onyttiga efterätter.
Chokladbollar kommer jag baka tusen gånger till.
Men för den här damen kan det ha varit den sista. /Elin

Någon som kan visa mera,

Livet anropar Elin, livet till Elin, kom. Vad håller du på med? Varför beter du dig som skit mot oskyldiga människor och din stackars Johan? Varför låter du negativa tankar äta upp dig innifrån när du har någon som varje dag talar om för dig hur fin du är och hur mycket han älskar dig?

Jag vet och kan inte låta bli att trycka ner mig själv lite till genom att undra varför han stannar med mig. Sakta börjar jag finna ett svar. Jag är säker på att det finns människor där ute som är bättre på att visa sin kärlek. Minst lika säker är jag på att det inte finns någon annan som älskar dig så mycket som jag.

Theres one thing you should know,
one thing you should know.
Nobody loves you like I do /Elin

Utom just den här dagen,

Söndagar är kända för att vara långa dagar. Idag stämmer det faktiskt! Jag har hunnit med att jobba 9 timmar, ätit pizza och kikat på film hemma hos Ante och Madde i stan, stannat och handlat på vägen hem och haft söndagsmys.

Jag brukar vara duktig på att avsky söndagar.
Alla söndagar utom den här. Den här är grym! /Elin

Lever utan dina andetag,

Klick! Dörren slår igen bakom mig. Det är lördag morgon och jag ska till jobbet. Bakfyllan riktigt är i luften över hela centrum och jag tackar mig själv för att jag inte är en av alla dom som vaknar med dagen-efter-ångest. Radion spelar fortfarande några slöa party låtar. Utom när jag rullar förbi kyrkogården., då ekar "utan dina andetag" i hela bilen. Människan i radion sjunger att " jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor" jag kan inte låta bli att tänka på farmor just då.

Jag kan gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan men ibland är det riktigt svårt. /Elin

Så ärliga och härliga barn,

Vi sitter i bilen på väg in till stan, jag och min nio år gamla lillebror Aron. Han sitter tyst en stund och säger sedan: Du.. tycker du om Johan? Ja, svarar jag något nervös över vad han ska fråga därefter. "Det gör jag också!" säger han glatt "men jag är inte bög," fyller han i. "Jag tänkte bara att det är bra att du har honom när vi ska fiska, så att han kan hjälpa mig att sätta masken på kroken, som igår" fortsätter han sedan.

Vi rullade vidare genom stan och efter en stund kommer ett par med barnvagn gåendes över vägen. Jag, som inte alls var beredd på detta, uttrycker: vilka jävla Svenssons! "Alltså! vad är egentligen en Svensson?!" frågar Aron på ett sätt som om att han länge sökt efter ett svar. Jag blir helt tyst och undrar vad tusan jag ska svara.

Jo, du förstår Aron att Svenssons är sånna människor som handlar begagnat på blocket, storhandlar på ICA maxi en gång i veckan, tvättar berget med kläder två gånger i veckan, äter soppa och pannkaka på torsdagar och söndagsknullar framför veckans repriser.

Någonstans hindrar jag mig själv från att ge honom detta svar. Istället säger jag att Svenssons är vanliga människor, som du och jag. "Jag är en Svensson!" säger han stolt och tittar ut genom fönstret där en och annan Svensson går förbi. /Elin

Min kropp fungerar dåligt,

I de flesta fall när något infektion eller ett virus tagit beslag på vår kropp, väntar vi några dagar med att kontakta läkare i hopp om att det ska gå över. Den dagen vi sedan fått vår läkartid, är den dag vi börjat krya på oss. Rätta mig om jag har fel, men oftast sitter man där i väntrummet som snabbt förvandlats till något skamrum. I detta skamrum sitter man och känner sig dum över sin bokade läkartid. Samtidigt sveper blicken över de andra människorna i rummet och man hoppas djupt att dem känner likadant.

Idag var ett undantag. Magen riktigt smärtade när jag satt i skamrummet, byxorna gick inte att stänga idag heller. Jag känner att något är annorlunda men kan inte sätta fingret på vad. Läkaren höll med om att något är på tok men vet inte han heller vad det kan vara. Urinvägsinfektion var det inte!
Men det kunde ju vara det, isåfall är det inte så längre. Kroppen tar hand om det där själv vet du. Sen kan det vara det, avakta och se. Avakta och se?! Tankarna bara snurrar i huvudet. Jag vill inte vänta, jag vill veta nu.

Jag blir förtvivlad. Ensamheten ekar inom mig.
Finns det någon som förstår mig, mina känslor?
Barnet inom mig skriker: "Håll om mig!"
Håll om mig och släpp för fan inte taget. /Elin

Den gör mig så förtvivlad,

I flera dagar, veckor, nästan månader (!) har jag varit utan symtom på infektionen som för ett tag sen var min vardag. Sakta men säkert har den åter slagit rot, så smidigt att jag inte märkt det. Därför är karusellen nu i full gång. Imorgon bitti väntar läkarbesök och provtagningar för att kunna bota min smärtande kula till mage.

Det är verkligen en kula och jag förstår inte var den kommer ifrån.
Men den är där och den gör mig förtvivlad. Riktigt jävla förtvivlad. /Elin