Jag kom hem halv tio imorse med trasiga strumpbyxor och håret i en knut. Jag är blandad av känslor och tankar, samtidigt som jag inte orkar känna. Kroppen skriker att den vill sova eftersom att den inte gjort det inatt. Huvudet skriker att det är fullt utav ångest och varför vet jag inte. Jag borde ju vara lycklig nu.
Jag är arg och ledsen för att du inte höll vad du lovade, du hörde inte av dig. Jag är ändå glad över det eftersom att det ledde mig till nya kontakter, människor som visar mig den respekt jag är värd utan att ens känna mig. Kanske borde jag tänkt efter, visat dig lite mer respekt. Men varför i hela världen skulle jag?
Jag kom hem halv tio imorse med trasiga strumpbyxor och håret i en knut och det finns nog faktiskt en mening med det. Den meningen tackar jag för. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar