Jag gråter bara i regnet,

Hur fan kan man lära sig leva med döden? Hur kan man orka kämpa och leva livet den tid som är kvar? Hur kan man verka så orörd, trots att sjukdomar bryter ner varje liten del av en kropp. Hur lär man sig acceptera det?!
Jag vet att du kanske inte har så mycket till val. Men om det gör ont i mig, vågar jag inte ens tänka på hur du känner. Jag vet att jag måste visa mig stark inför dig. Du vill se mig glad och du ska aldrig mer få se mig svag.

"Jag gråter bara i regnet. Superstolt
Hon vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men varför vill du stå med mig regnet?
Varför vill du riva ner mitt stängsel?
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter bara i regnet" /Elin

Att hitta sin soulmate,

Att klicka direkt med människor är inte det lättaste, men ibland händer det.
Man klickar inte som ett par eller som vänner som umgås varje dag. Nej, man klickar som något annat. Som soulmates. Sånna som hör över telefon om något är fel eller bara känner på sig att allt inte står rätt till. Sånna som inte har kontakt på ett par veckor för att sedan fortsätta precis där dom var. Sånna som förstår varandra och livets situationer utan att den andra behövt säga en mening.

Att hitta sin soulmate är inte det lättaste, inget man väljer. Men när det händer så förstår du att du aldrig någonsin behöver vara ensam igen. /Elin

Vi föddes ju alla nakna,

En bild när man visar lite hud kan få många reaktioner. Det var jag medveten om.
Vad jag inte var visste var vilka förutfattade meningar människor har om mig.
Jag fick ingen reaktion som : "Usch vilken utmanande, ta bort den där bilden!"
Istället fick jag förvånansvärt kommentarerna "Trodde aldrig att du skulle våga!"

Men vad är det egentligen att våga? Vad jag vet så föddes vi alla nakna. Och om alla andra kan lägga ut vilken bild som helst på sig själva. Varför skulle då inte jag kunna? Jag är också människa, med bristningar och klyfta. /Elin

Levande syskonkärlek,

Jag ligger i min säng. Kroppen är trött efter 12 dagar på olika ställen.
Jag känner mig tom. Hoppades på att det bara var en konsekvens av resan.
Det knackar försiktigt på min dörr som sakta glider upp efter mitt "kom in!"
Lillebror tar ett försiktigt kliv in i mitt rum, väntar varsamt på reaktion.
Jag flyger upp ur sängen och kramar honom hårt. Nu vet jag vad jag har saknat.

Jag har saknat din närvaro.
Din retsamma och sjuka humor.
Jag har saknat din bekräftelse.
Din överbeskyddande blick.
Jag har saknat din omtänksamhet.
Livs levande syskonkärlek. /Elin

I de underbara Rättvik,

Här är jag fri. Den långa vägen känns kort. Mina tårar torkas bort.
Lyckan, den finner jag. För livet brinner jag. Här är jag alltid fri. /Elin

Airplanes in the night,

Resan hem gick bra, trots att jag inte lyckades sova en minut.
Tankarna for runt i huvudet och kroppen kunde inte slappna av.
Planet åkte genom luften. Stjärnorna glittrade i augusti natten.
Om jag fick se ett stjärnfall vet jag exakt vad jag skulle önska.
Jag skulle önska att livet aldrig tar slut. Det är för speciellt.

"Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars
I could really use a wish right now, wish right now, wish right now" /Elin

Ni vet att jag kommer,

Som jag skrev innan jag åkte så handlar allt om att vänta. Idag är inget undantag. Vänta på bussen. Vänta på flyget. Vänta på bussen och sedan ännu en buss. Skillnaden är att nu har jag en tröst som gör det värt att vänta. Trösten att varje minut som går är en minut närmare hem. Mamma, pappa, syskon och vänner. Jag kommer! Jag ska bara upp bland molnen och se ner på vår verklighet först.

"Du, snälla vänta, vänta, håll ut
Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart
Jag vet att hon är söt men det måste bli du och jag

Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer. Jag är nästan där
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer nu. Du, håll ut
Du vet att jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer baby
Jag tror jag är kär. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller" /Elin

Tomorrow I´ll be gone,

Imorgon åker jag hem och vet ni? Det ska bli så jävla skönt. Jag ångrar inte att jag åkte, för jag har haft en grym vecka. Men någonting i mig skriker HEM! Det är den delen i mig som inte var redo för det här. Men det är över snart. I made it!

Så jag hänger mina badkläder på tork en sista gång. Stoppar locktången i uttaget. Drar fram den svarta klänningen och tänker: All in! Turkiet, det här är det sista ni ser av mig. Elin, ta tillvara på den här kvällen. Save tonight!

"Save tonight
and fight the break of dawn
Come tomorrow
tomorrow I'll be gone" /Elin

När hela världen väntar,

Jag kan inte förstå hur stor världen är. Stor men ändå så jävla liten. Tänk så mycket man ännu inte sett. Tänk att just jag eller just du bara sett "den del vi tillhör" Det är svårt för mig att inse det faktum att dom där hemma lever vidare som ingenting, medans jag lever vidare här en stund. Tiden bara rullar. På en vecka kan mycket hända. Allt jag vill är att komma tillbaka till en stad där allt är precis som när jag åkte. Världen snälla, vänta på mig. Jag vill kunna förändra. Förändra utan att förlora.

"När hela världen står utanför. Vem ska jag spela då?
Kommer du förstå? När hela världen står utanför
Vem är jag för dej då? Kommer du förstå?" /Elin

Du är nog välkommen in,

Vet ni vad jag hatar? -Att döma människor efter utsidan. Ändå gör jag det! Kanske är det inte mer än mänskligt att skaffa sig en uppfattning av personen genom att titta på utsidan. Jag menar, det är allt vi har. Kanske allt vi någonsin kommer att få veta. Här nere i Turkiet dömer jag människor efter utsidan, mer än någonsin. Jag gör det för att jag någonstans är rädd om mig själv.
Därför saknar jag trygghet. Mitt hem och mina vänner. Dom som vet att dom alltid är välkomna in. För här, på fjärde våningen på ett hotell i Turkiet. Här släpper jag inte in vem som helst.

"Du, jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket
jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in
Massa skor i hela hallen, folk vid fläkten som röker
Det är fest hos mig i kväll och hela världen är min" /Elin

Livet är lite som en drink,

Om jag ska vara ärlig i några minuter så har jag faktiskt längtat hem, stundvis. Inte mycket, men tillräckligt Jag saknar vanlig mat, träning, ica och jag saknar att höra det språk jag förstår. Alla sånna småsaker saknar jag.

Under kvällen släppte all hemlängtan. Vi gick till vårt favoritställe och fick blanda våra egna drinkar. Då slog det mig att livet är lite som en drink. Jag stod där innanför bardisken och hade inte en aning om vad som fanns i hälften utav alla flaskor. Jag valde ändå några som såg spännande ut.

Till en början förstod jag inte hur alla dessa skulle kunna bilda en drickbar drink. Men efter att jag skakat om så blev det tillslut en stark och färgsprakande drink. Kanske är det så mitt liv är just nu. Starkt och färgsprakande. /Elin

I helt jävla fel säng igen,

Under natten vaknade jag ett flertal gånger och kunde inte somna om. Tillslut gick jag upp och tittade på mobilen. 4 sms, alla utav släktingar. Men senare kom ett till. Det var precis vad jag behövde. Ett litet okej och en jävla massa bekräftelse. Fortfarande befinner jag mig i fel säng, längre bort än vanligt.

"In this California king bed
We're ten thousand miles apart
I've been California wishing on these stars
For your heart for me
My California king" /Elin

Alla våra iskalla fotbad,

Min första tanke jag hade när jag vaknade efter 10 timmars djup sömn var: Vad är det för dag idag? Vilka boende har dusch? Hur länge jobbar jag idag? Jag satte mig hastigt upp och såg mig omkring. Okej Elin, det är fredag. Du är i turkiet på semester och den enda du ska duscha är dig själv! Det fick jag verkligen göra. Solen har bränt mig hårt. Jag ser ut som en gris ungefär.

Iskalla fotbad har det därför blivit många av. Men det gör ingenting. För ibland är iskalla fotbad med de personer man gillar mest, det allra bästa. /Elin

Nu flyger jag snart fritt,

Jag har inte sovit en blund men packat in till sista sekund, ungefär. Om några timmar går planet. Då lämnar jag sverige och allt som har med måsten och krav att göra. Nu ska jag flyga fritt.

"Varför landa när jag flyger fritt. Med solen i mot ryggen kan jag sväva fritt. Där nere finns bara regn, piskande regn så jag måste ta mig upp dit snabbt igen" /Elin

Livets väntan på sin tur,

Egentligen handlar allting om att vänta. Det är så vi förbrukar vår tid. Vi väntar på något större och bättre. Vad vi inte förstår är att i vår väntan så missar vi mycket och gör man det så har en bit av livet minskat i värde. MEN så kan man även säga att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge och det är sant.

18 år gammal började jag leva mitt liv och nu, ännu ett år senare ska jag åka på mitt livs första utlandsresa med Rebecca. Jag vet att jag väntat länge men det var det värt. För tillslut är det dags, nu är det min tur. /Elin

En särskild plats för far,

"Det är beundransvärt av en man att ta med sin son på fiske, men det finns en särskild plats i himlen för den far som tar med sin dotter på shopping"

När jag hittade den texten i en bok, tänkte jag direkt på min pappa.
Hur många gånger har vi inte sprungit där i affärerna, i ett desperat sista minuten letande efter allt ifrån supé klänning till skor, resväskor och skolböcker.
Hur många gånger har du inte tagit fram ditt plastkort och sagt: "jag betalar!"

Säkert fler gånger än vad jag tackat för, men du vet att du är speciell för mig.
Att jag älskar och beundrar dig genom allt, trots allt. Och det räcker. /Elin

Skillnad på ditt och mitt,

Inatt blev min cykel stulen, precis utanför mitt fönster som var öppet. Fräcka människor som inte kan skilja på ditt och mitt! Nu känns det ju lite halvt att snart sticka iväg till Alanya och bränna några tusen, när jag vet att en ny cykel måste införskaffas. Tänk att det aldrig kan få vara perfekt, alltid är det något. När det ena löser sig, strular det andra. När man tänker att; nej nu kan det inte bli värre, Så blir det de! Men det är såhär det är, vi blir liksom aldrig nöjda.

Som om att någon sparkar fast man redan ligger, det är fegt. Ni som inte kan skillnaden på ditt och mitt, ni förstår inte hur mycket ni förstör. /Elin

Med dina fel och brister,

Flera personer i mitt sociala nätverk ser mig som en reserv.
Som en person att höra av sig till när livet är absolut piss. Som någon att ge skiten alla andra vägrar att ta emot. Som någon att ha makt över och spela svår inför. Men det räcker nu. Jag vill inte vara reserv och jag tänker inte ta mer skit.
Jag säger så, men ändå svarar jag lika glatt när jag får det där livstecknet.
Jag säger så, fast jag vet att jag inte klarar mig utan andras bekräftelse.

Och jag vet att du spelar svår. Jag vet också att du vet att det är just det som får mig att hålla mig kvar. Jävla idiot, du har så många brister. Det är bristerna jag älskar. Och om det hade varit möjligt hade jag säkert velat ha dig hel och hållen, med alla dina jävla fel och brister. /Elin

Lite kan förstöra mycket,

Vissa människor förstår inte hur mycket dom faktiskt kan förstöra för andra, genom att dom själva ska få ha lite roligt. Det är aldrig bra att ha kul på någon annans bekostnad. Det kan riva upp sår, skapa flera ärr. Tänker ni aldrig så?

Det har tagit mig så mycket tid och energi att ens ta mig hit.
Därför är det så otroligt synd att så lite kan förstöra så mycket. /Elin

Ska ge plastkortet ångest,

Jag passade på att riva ur min garderob under kvällen för att se hur mycket sommarkläder jag egentligen ägde. Imorgon blir det en vända till stan med Rebecca för att växla pengar. Jag ser inte ut att behöva köpa så mycket, men vi vet ju hur det blir med den saken. Jag shoppar för att inte få ångest och jag får ångest när jag shoppat, om inte annat får plastkortet det. /Elin

För att jag äntligen vågar,

Jag har ett en galen framtid planerad, resten utav augusti månad. Igår bokade jag och Rebecca en resa till Turkiet, Alanya. Så om en vecka drar vi! Jag tror inte att jag har fattat det än. Allt gick så fort, det började som en skämt grej. Sedan började jag tänka efter. Vad skulle egentligen kunna hindra mig?

Tanken på att åka utomlands och leva livet en vecka har tidigare skrämt mig.
Nu gör den inte det. Istället får den mig att njuta. Att orka, en stund till.
Ingenting kan hindra mig. Jag vill och kan, men framför allt: Jag vågar. /Elin

Som barn med erfarenhet,

På jobbet slog mig tanken hur jag behandlar mina boende. Många säger att det är som barn på nytt och visst, så kanske det är. Vad vi bara inte tänkt på är att dessa personer har upplevt mer och har så mycket mer erfarenhet av livet än alla utav oss. Jag, som dessutom är en utav de yngsta i personalen, talar om för dom hur man går på toaletten, jag hjälper dom att skära maten, tar på haklappar, klär på dom och läser vad det står på kortet som kommit på posten. Är det inte sjukt?

Det är ganska sjukt vad livet kan göra med oss. Hur oviss vår framtid egentligen är. Något som är ännu mer skrämmande är att vi lever vidare, än så länge oberörda, tills den dagen det helt plötsligt drabbar oss själva. /Elin

En katt har faktiskt nio liv,

Under natten pratade jag mycket i telefon. Ibland behöver man prata av sig, byta tankar och erfarenheter, eller bara ha någon som lyssnar när man andas en stund.
En mening som fick mig att verkligen tänka efter var meningen:
En katt har nio liv, men min bror har bara ett.

Det är ju faktiskt helt sant. Det sägs att en katt har nio liv och vad vi vet, så har människor bara ett. Borde vi inte ta tillvara på det enda liv vi har?! /Elin

Semester på obestämd tid,

Igår slutade mitt sommarschema på jobbet. Jag har blivit bokad på 3 pass nästa vecka, men tills dess skulle jag vara helt ledig. Idag var min första lediga dag. Nog var det ganska skönt att ha semester, på obestämd tid. Redan vid lunch hade jag fått 3 sms om att jag är bokad Tisdag-Torsdag den här veckan också.

Någonting i mig behöver semester. Något annat i mig hoppar utav lycka.
Ingen utav delarna behöver pengarna, men båda delarna behöver stimulans.
Kanske finns det någon eller något där uppe som tänkte att det var min tur. /Elin

Klättra då ditt äckliga kryp,

Detta var min tanke efter att jag flertalet gånger viftat bort en spindel som klättrade på mig. Samma tanke slog mig idag när jag insåg att det finns människor som är precis likadana. Som envist klättrar på oss, som håller sig kvar trots att vi viftar. Helt plötsligt dyker de upp på det mest konstiga ställe som finns. Och den vet precis hur den ska hålla sig undan alla viftningar.

Människor som är som kryp ger mig panik. Sånna som klättrar och kryper in på ställen där dom inte har någonting att göra. De lyckas hålla sig undan alla viftningar. Sånna människor kväver mig, utan att veta om det själva. /Elin

Något som inte är likt mig,

Jag vill göra något galet, eller iallafall hitta på något.
Åka utomlands. Dra igång ett party. Shoppa slut på pengar.
Jag vill göra något som inte är likt mig, bara för att. /Elin

Jag fick lite mer betänketid,

Mitt schema på jobbet är alldeles för snart slut. Någon sa att skolan börjar om två veckor. Inte min, jag har ingen skola att gå till. Så vad ska jag göra hela hösten för att inte gå under, tänkte jag för mig själv. Jag tog upp min mobil för att dela mina känslor med en vän. 2 meddelanden mottagna, från bemanningen. Jag har blivit bokad att jobba några dagar i Augusti.

Det här var precis vad jag behövde. Jag kan andas ut ännu en stund.
Det känns som om att någon eller något gav mig lite mer betänketid. /Elin

Lever med känslan att falla,

Det är en konstig känsla som helt plötsligt börjat gnaga i mig. Någon slags retfull tomhet, som om att jag är på väg att förlora någon eller något. Jag känner mig bortglömd. Jag är besviken på personer som hör av sig på sina villkor. Vad hände med mina? Dom dog nog, precis som mina förhoppningar och hela mitt jävla människovärde. Jag är inte bitter, inte heller ledsen. Bara riktigt tom.

"Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer,
Längtar efter något som kan rädda mig.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer,
Längtar efter något som kan rädda mig.

När vi låtsas på riktigt från hjärtat och drömmen
Kan vi vakna med tiden och sansas i sömnen
För vi lever alla med känslan att falla
Och vid tomhetens botten står vi på toppen" /Elin

I wish the best for you too,

Jag har haft en helt underbar dag! Jobbade till 12. Efter det blev det en spontantrip till stan med Rebecca. God lunch och fika samt lite shopping!
Såg många ansikten jag kände igen. Somliga ljus brinner aldrig ut så att säga.

Under kvällen hade jag en lång pratstund på telefon. Välbehövligt från båda håll. Jag kommer aldrig förstå hur du kan förstå, bara veta utan att jag säger ett ord. Det blev även en kort och kanske lite kall chatt. Inte som vanligt.. Du hörde i alla fall av dig och det måste betyda att du tänkt på mig, om så för en liten stund.

"Nevermind, I'll find someone like you
I wish nothing but the best for you too
Don't forget me, I begged. I'll remember, you said
Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead" /Elin

Let´s make a new tomorrow,

Tänk så mycket skitsnack som egentligen existerar. På jobbet. I skolan. På centrum. I bussar och tåg. Det räcker med att någon lämnar rummet för att snacket ska få sin startsignal. Vad fan är det vi människor håller på med? Vi snackar så illa om våra medmänniskor, att vi borde skämmas. Kanske också ta en titt på oss själva och se att vi inte heller är så jävla perfekta som vi tror.

Något som är ännu värre är vår otroliga falskhet. Vi snackar om en person ena stunden och andra stunden står vi med just den personen och skrattar eller i bästa fall snackar om någon annan. Det är som om att skitsnacket blir en utväg, ett samtalsämne när alla andra tagit slut. Och det är så fel som det kan bli!

Men okej hörrni. Om vi alla tänker efter nu, jag också. Borde vi inte försöka att bli lite bättre medmänniskor. Det är ju trots allt vi tillsammans som gör en ny morgondag. Utan just dig eller dig så skulle det inte se likadant ut.

"Come on boys come on girls
In this crazy, crazy world
You’re the diamonds, you’re the pearls
Let’s make a new tomorrow, today" /Elin

Det finaste är egentligen allt,

Vänner och familj, en relation överhuvudtaget, är bland det finaste man kan ha.
När allt annat faller, när livet förändras och så även vi, så finns äkta vänner kvar.
En riktig vän kan förlåta. En riktig vän förstår. En riktig vän kommer tillbaka.
Jag är glad för att mina vänner är kvar, trots att dom flyttar land och rike runt.
Rättvik. Holland. USA. Stockholm. Där sprider några ut sig, flyttar en efter en.
Här är jag. Trots att jag gjort ganska många förluster i mitt liv så är jag inte ensam. Jag har vänner, vänner som jag älskar och som är det finaste jag har.

Ibland visar det sig att det finaste man har, är allt man egentligen har. /Elin