Här på Finnåker både skrattas och gråts det för fullt. Precis som det ska vara på läger. Jag känner mig stark, trots att jag var med om den tuffaste morgonen på länge. Här finns så många vackra personer, kan nog vara de bästa grupperna jag haft. Dom har allt, dom gör allt. Och det ger mig så otroligt mycket tillbaka.
Någonstans i mörkret hörs en gitarr och finstämd sång, you raise me up. I mitten ett hjärta utav värmeljus. Hjärta som i kärlek. Hjärta som i gemenskap. Hjärta som i trygghet. Hjärta som i modet att vara jag. Hjärta som i livet. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar