Efter natten som bara innehöll 2 timmars sömn, så vill jag bara lägga mig under täcket och stanna där. Länge länge länge, iallafall tills allt är under kontroll. Tills min skam gått över, tills jag vet vad jag ska göra åt saken. Väskan står i hallen och väntar. Inte på att bli ur packad, utan om packad. Den ska med hem till pappa. Hur länge jag blir där har jag inte en aning om. Jag orkar inte ens bry mig längre.
Idag behöver jag ord från någon som verkligen förstår och vet hur det egentligen ligger till. Jag är trött och jag orkar inte ens vara positiv. Jag vet så väl att allt kommer bli bra, jag behöver bara höra det från någon annan. Nu, snarast.
"Håll i mig och släpp aldrig taget. Tänk om jag faktiskt gick av. Förlora mitt nyfunna hopp. Allt jag kom var till ett stopp.
..Faller jag nu går jag sönder. Dom kommer peka för alla har hört det" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar