Jag har glömt hur det är att jobba. Nästan till och med förträngt hur mycket jag hatar stressen. Kom att tänka på det idag när jag skrev vykort till några av "mina tanter"
Mina tanter som inte är mina längre. Någon annan är kontaktperson och jag undrar om de ens kommer ihåg mig? Jag trodde jag skulle sakna dem mer, faktiskt..
Eller, saknaden finns där men inte det där behovet av att hälsa på. Inte på samma sätt.
Efter en tid hemma kom andra saker i vägen.
Som om att det fanns saker som var viktigare.
Och svaret ligger just nu i sitt babynest. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar