Min fredagskväll tog slut vid 22. Johan hade gjort mysigt i vardagsrummet och bäddat åt oss på soffan. Till Astrid hade han fixat en bra placering av hennes babynest. Våran skatt somnade och strax där efter jag också.. Känner mig dum som inte härdade ut för att få lite tid med min sambo, men tro mig: tröttheten, eller rättare sagt utmattningen, slår till som en käftsmäll och går inte att på något sätt stöta bort! Nästan läskigt.
Tur att jag har en förstående sambo. När mina ögon gick i kors viskade han att man får sova. Och det ligger något i det. Man får sova efter 22 när nätterna innehåller lika många vakna timmar som de med sömn. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar