Baby blues låter som en musikstil jag inte gillar. Nu är det ingen musikstil utan ett tillstånd som börjar göra sig bekant. Tydligen ett vanligt stadie efter en förlossning när vissa hormoner sprutar mer än någonsin och andra försvinner mer och mer.
Jag är världens lyckligaste just nu. Ändå kan tårarna spruta och jag blir så förtvivlad. Som om att allt liksom kommer ikapp. Vår lilla sockertopp kom tidigare än beräknat och förlossningen blev inte som jag tänkt mig, på både gott och ont. Rädslan för att inte bli tagen på allvar blev ett faktum och Johan var bara med de sista 35 minutrarna av den anledningen. Jag ska skriva ner min förlossningsberättelse, en annan dag.
Den dagen jag tagit mig igenom allt och förstått vad som faktiskt hände.
Än så länge har jag fullt upp med att försöka förstå att skatten är min. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar