Jag avundas storleken,

Johan beordrade mig och Astrid att ta en shoppingdag. Några timmar senare och hundralappar fattigare är vi hemma igen med lite nytt till garderoben. Nu återstår bara en bra amningsbh på inköpslistan, vilket jag inte kan hitta i vanlig butik.

Jag kommer aldrig sluta avundas alla er som kan springa in på Lindex eller hm och köpa en bh i storlek lagom för att sedan gå till kassan och betala 249:- En vacker dag ska jag också kunna det. Det har jag bestämt. Var så säkra. /Elin

Födelsedagskalasande,

Dagen till ära fyller jag 22 år och Astrid blir hela 4 veckor gammal! Därför åkte hennes nyinköpta jeansklänning på, som förresten satt ganska precis. Jag däremot kom inte ens i de kläder jag planerat att ha. Så kan det gå!

När kroppen har genomgått en graviditet (och förlossning för den delen!) lär man sig uppskatta både sig själv och sin kropp lite mer. Jag har alltid sett mig själv som stormagad och därför inte kunnat använda de vanliga toppar som finns i min garderob. Efter att ha varit gravid och tagit ordet stormagad till nya breddgrader kan jag uppskatta hur jag såg ut innan. Därför har jag börjat använda de kläder som finns i min garderob, trots att jag inte ser ut som förut.

Min mage liknar just nu en jäst bulldeg man precis tryckt in fingret i. Men jag känner mig ändå ganska lugn med det. Jag vet att det tar tid för kroppen att återgå till det normala efter att ha burit det dyrbaraste som finns. /Elin

Ingen ide att ändra på,

Som jag tidigare nämnt prioriterar vi väldigt i vårt förhållande. Ändå möts vi till slut, när allt faller omkring. Vi har samma mål men olika vägar att ta oss dit.

Eftersom att det blir kalas här hemma imorgon hade jag lite att fixa. Det skulle bland annat städas och bakas. Johan däremot hade andra planer. Det visade sig till slut att han kom hem med nya sommardäck till min bil. Då kändes det mer okej att han varit borta halva dagen. För hans tanke var att jag och Astrid ska åka säkert. Min tanke var att trivas i vårt hem. Egentligen har vi ju samma mål, båda gör något som påverkar familjen positivt.

Vi prioriterar olika, det liksom bara är så.
Det är ingen ide att försöka ändra på. /Elin

Glamouröst mammaliv,

Instagram, Facebook, bloggar, media. Överallt finns bilder på små lyckliga barn. Bilder på familjen perfekt. Jag själv tillhör en av dem som gärna laddar upp en puttinuttig bild på Astrids små klänningar eller skriver om hur lyckligt det är att vara en familj. Och det är det, oftast. Men bakom allt det där finns en sida vi aldrig visar.

Jag undrar hur ni andra med söta bebisbilder mår? Är ni så lyckliga som det låter? I så fall, njut! Om inte, vem försöker ni lura? Hur lyckas ni hålla era nya bebiskläder rena? Kan era barn aldrig vara ledsna? Själv hinner jag bara ta på Astrid rena kläder innan det är dags att byta igen så att den sura kräklukten inte ska synas genom kameran.

Och hon kan vara ledsen! Idag har jag tagit extra långa omvägar med bilen av den anledningen. Magen bråkar med henne och hon skriker rakt ut för att det gör ont, men i bilen somnar hon direkt. Därför spenderade vi även kvällen i bilen. Efter fyra timmar klev vi innanför dörrarna till vårt hem med en relativt lugn Astrid i bilbarnstolen.

Många utav er sitter nog och tänker att den där Elin verkar vara en sjujävla bitter person. Eller kanske drar ni en lättnadens suck för att ni känner igen er? 
Hur som helst: Jag älskar min dotter mer än något annat, men mammalivet är inte alltid så jävla glamouröst som det ser ut. /Elin

Det om nått är kärlek,

Våren är här och solen står för färgskalan utanför fönstret. Tillvaron ljusnar och med den så även min själ. Jag kan känna mig glad, på riktigt. Jag kan även vara tacksam över små saker, igen. Det tar tid att hitta sin plats i ett liv som just förändrats och inte längre bara handlar om en själv.

Plötsligt fick jag sätta någon annans behov framför mina egna.
Och det om någonting är kärlek. Utan någon som helst gräns. /Elin

Mjölkproteinfri ett tag,

Då har vi ett svar varför Astrid skrikigt varje kväll och ibland eftermiddagar sedan i fredags. Tidigare har det bara varit någon kväll här och där. Kolik sa BVC. Typiskt tänkte jag. Nu ska vi testa en vecka med att jag äter helt mjölkproteinfritt för att se om hennes magont beror på allergi. Annars är det "bara" vanlig kolik som inte går att göra något åt, medicinsk iallafall.

Finnas där, gunga, sjunga, mata, viska, prata.

Framför allt: härda ut. Mamma måste härda ut. /Elin

Köpt en liten klänning,

Då det är 2, eventuellt 3 kalas, inom en vecka ville jag hitta något lite finare till Astrid. Något annat än mjukisbyxor och en urtvättad body. (Tro mig, med en kräkbebis blir det lätt så) Att hitta en festblåsa i storlek 50 visade sig inte vara så lätt. Vissa butiker har inte ens storleken och de som har äger endast ett begränsat utbud. Kappahl där emot har en del, så där hittade jag en jeansklänning och vita strumpbyxor.

Nu hoppas jag att prinsessan inte skenar iväg två storlekar över några nätter. Vore kul om hon kunde använda klänningen en gång! Andra sidan gillar jag att shoppa så det gör inte så mycket. /Elin

Plåstrar om skavsåren,

Känslan när BVC ringer och bokar om tiden 50 minuter innan man ska vara där.. Borde inte vara så positiv då jag är påklädd och klar efter att ha fått ställa klockan långt innan vi brukar gå upp. Men för att kanske vara en lite gladare människa klär jag snabbt om till mjukiskläder och kryper ner bredvid Astrid, som jag inte hunnit väcka.

Nu har vi legat i sängen större delen av förmiddagen. 
Dags att plåstra om mina skavsår och ta en promenad!
Tills vi kommit hem ger ni fan i att dansa regndansen. /Elin

Familjestund med grill,

Det var solens strålar som väckte oss idag. Därför tyckte Johan att vi skulle ta en liten familjestund och äta lunch utomhus. Sagt och gjort, vi packade in allt från engångsgrill till blöjor och för iväg. Vi hittade ett vindskydd med tillhörande grillplats. Jag tände grillen och vi njöt av solen, i fem minuter. Sen kom gråa moln och ett hiskeligt haglande. Så där satt vi och såg på när engångsgrillen kämpade mot den fuktiga luften. I samma veva började Astrid skrika pga magont.

Vi grillade och åt våra burgare men inte så mycket mera.
Det var skönt att komma ut men ännu skönare att åka hem! /Elin

Hon var beräknad idag,

Idag är dagen då Astrid var beräknad. Istället är det tre veckor sen mitt fostervatten pröd vårt vardagsrumsgolv och nu ligger vi här. Jag och min lilla familj, på soffan, i ett vardagsrum vars golv blivit skrubbade ett X antal gånger efteråt. /Elin

Inte mycket romantik,

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys! Hur många hörde precis tv reklamens melodi i huvudet? Jag förstod väll att det skulle vara någon iallafall.

Det är något speciellt med fredagar. Alla är glada, trötta men glada. För nu är det helg minsann, vi är lediga från jobbet och har all anledning till att trycka i oss en skål med plockgodis framför lets dance. Det är nog förresten ett program vi kikar på brist på annat, liksom lite slentrianmässigt. För det är ju underhållning och det måste vi se!

Här hemma ser alla fredagar likadana ut. Vi hälsar på någon (oftast familjen) och handlar i den håla vi befinner oss just då. På vägen hem beställer vi mat och tar med oss. Oftast glider vi innanför dörren lagom till just lets dance eller något liknande. Kikar i 45 minuter för att jag sedan ska säga till Johan (som förresten tycker att allt jag tittar på är skit) att han får byta kanal eller spela. Därifrån brukar mitt minne bli ganska luddigt. Någonstans runt midnatt vaknar jag med fötterna i hans knä. Sedan går vi till sängen, jag redan sovandes.

Som ni förstår blir det inte mycket romantik våra fredagsnätter.
Men det är avslappnat, bekvämt och precis som jag vill ha det. /Elin

Aldrig blivit så berörd,

Blödig kväll. Johan jobbar och jag gråter.

För att det är tufft. För att jag är lycklig.

Aldrig har en människa berört mig så.

"Att älska dig, den du är, Du är allt jag nånsin önskat mig

Varje stund, varje ögonblick får liv igen" /Elin

Er som jag kontaktar,

Eftersom att Johan jobbar försöker jag hålla mig sysselsatt.
Gillar liksom inte att vara hemma själv, bara ibland. Sällan.

Idag tog vi en lunch och fika med Natalie, hälsade på i kyrkan och åkte sedan hem till mormor för att mata Astrid. Ja, som sagt sätter jag mig inte och ammar var som helst frivilligt. Men när Astrid vill ha mat så menar hon NU och inte "om-en-mil-när-vi-är-hemma-och-kan-äta-i-lugn-och-ro" med andra ord, nöden har ingen lag.

Jag har träffat mycket människor idag.
De flesta utav dem får mig att må grymt.
Det är dem jag fortsätter ha kontakt med. /Elin

Mitt älskade lilla barn,

Det kändes bra att sätta några meningar på mina känslor igår.
Idag känns allt mycket bättre och jag känner sån enorm kärlek.
Till Johan, till livet och framför allt Astrid. Vårt älskade barn!

Hon skriker ibland pga magont. Jag står där så hjälplös. Om kvällarna är hon orolig, liksom flaxar med armar och ben utan att vara glad. Då är jag trött. Färdig att ge upp. Då är jag nog en ganska dålig mamma. Men så morgonen efter blinkar hennes blå ögon mot mig och allt liksom är förlåtet. Allt det hon faktiskt inte kan rå för.

"Lilla knodd, jag är trött men lycklig ändå

Ibland frestar barngråt om nätterna på

Och somliga dagar kan va upp och ner

Men glöms bort när du sen mot mig ler" /Elin

Tänker ut ett bra svar,

Hur var din förlossning? Gick allting bra?! 

Vad i hela världen ska jag svara?

Jag uppskattar frågorna då jag vet att man frågar för att man faktisk vill veta. Jag menar, vem gör sig beredd på att höra om spruckna underliv och kladdiga moderkakor om man inte bryr sig? Problemet är bara att jag inte har kommit på något bra svar.

Förlossningen gick bra. Astrid mådde okej hela tiden. Jag slapp sy 895 stygn och moderkakan kom ut hel och hållen kort efter att jag fått upp henne på mitt bröst. Men allt det där innan. Natten då ingen trodde på mig. Natten då Johan sov hemma för att dom sa att mitt öppningsskede bara var nervositet. Natten då jag fick klara mig på två Alvedon och en lugnande tablett (som jag inte tog) trots att jag egentligen borde fått epiduralbedövning. Natten då jag var så inåt helvete ensam.

Bara att tänka tillbaka på det, försöka få ner det hela i ord, får tårarna att bränna innanför ögonlocken. Jag får ont i magen och känner den där fruktansvärda känslan av ensamhet igen, trots att jag haft Johan hemma i två veckor. Alla pratar om lyckobubblan man lever i efter förlossningen. Jag har fått frågan om vi tagit oss ur den än. Men har jag ens varit där? Misstolka mig inte. Jag är världens lyckligaste som har fått Astrid, hon är inte problemet. Men någonstans i bakhuvudet ligger tankarna på förlossningen och gnager. Och jag har inte en aning om vad jag ska göra åt det.

I samma stund inser att hela min förlossningsberättelse får vänta.

Vet inte hur länge. Men jag hoppas på att snart kunna hantera det. /Elin

Lämnar det trygga boet,

Imorgon börjar Johan jobba efter två veckor hemma med oss. Vi har haft det otroligt mysigt med långa morgnar i sängen, promenader i solen, frukoststunder i stan och några shoppingrundor. Icke att förglömma: alla besök och fina gåvor vi fått! Besöken har inte varit så många, vilket känns skönt då det är mycket nytt att landa i och vi har varit iväg ganska mycket själva. Det är väll egentligen de dessa två veckor är till för? Lära känna sin familj.

Imorgon börjar ännu ett kapitel, ett nytt i mammarollen. Johan är inte bara hos en kompis och fikar, han ska vara på jobbet och jag kan inte ge honom order att komma hem. Jag måste klara mig själv och det känns både läskigt och spännande.

Gissar att de bara är att vänja sig.

Vi har flera månader framför oss.

Jag och min dotter. /Elin

Ständig doft av surhet,

Om det är lätt att amma? Hell no!
Barnet ska ligga rätt, hitta rätt, suga rätt, svälja rätt och helst rapa. Du ska sitta där med brösten i vädret. Medan barnet suger ur det högra sprutar det vänstra och tvärt om. Ständigt fuktiga kläder, ständigt en doft av surhet.

Jag kan bara tala utifrån egen erfarenhet och den är just nu inte bra. Kan tänka mig att det underlättar med bröst som sitter där dom ska. Det vill säga, inte ligger i ditt knä. Ett amningstillfälle är en otroligt mysig stund, det håller jag med om. Men just nu tar det negativa över och jag undviker att ta mig iväg. Jag vet ju inte om hon kommer att behöva ammas under tiden och jag vägrar slänga fram mina otroligt icke amningsvänliga bröst i ett officiellt amningsrum.

Tills vi fått in rutiner på det hela kämpar jag vidare här hemma.
Med bröstmjölk som snart sprutar ur öronen och knäcker mig. /Elin

Sov bort våran mystid,

Min fredagskväll tog slut vid 22. Johan hade gjort mysigt i vardagsrummet och bäddat åt oss på soffan. Till Astrid hade han fixat en bra placering av hennes babynest. Våran skatt somnade och strax där efter jag också.. Känner mig dum som inte härdade ut för att få lite tid med min sambo, men tro mig: tröttheten, eller rättare sagt utmattningen, slår till som en käftsmäll och går inte att på något sätt stöta bort! Nästan läskigt.

Tur att jag har en förstående sambo. När mina ögon gick i kors viskade han att man får sova. Och det ligger något i det. Man får sova efter 22 när nätterna innehåller lika många vakna timmar som de med sömn. /Elin

Vykort till mina tanter,

Jag har glömt hur det är att jobba. Nästan till och med förträngt hur mycket jag hatar stressen. Kom att tänka på det idag när jag skrev vykort till några av "mina tanter"

Mina tanter som inte är mina längre. Någon annan är kontaktperson och jag undrar om de ens kommer ihåg mig? Jag trodde jag skulle sakna dem mer, faktiskt..
Eller, saknaden finns där men inte det där behovet av att hälsa på. Inte på samma sätt.

Efter en tid hemma kom andra saker i vägen.
Som om att det fanns saker som var viktigare.
Och svaret ligger just nu i sitt babynest. /Elin

Våran fikapaus i bilen,

För att hålla relationen vid liv tog vi en fika, i bilen. Stannade till vid macken och köpte smörgås med dryck. Åkte sedan några kilometer på en krokig grusväg och stannade därefter för att avnjuta fikat. Johan i framsätet och jag i baksätet. Efter en stund protesterade Astrid som också började bli hungrig. Gallskrik hela vägen hem är väll inte det mest romantiska jag varit med om.

För ett år sen hade en fika i bilen kommit långt ner på min lista.
Idag var det fullt tillräckligt med ett sådant litet miljöombyte. /Elin

Hon har fått ett namn,

Det har inte varit lätt, vi har funderat ganska mycket.
Men nu är det bestämt. Hon ska heta Astrid Linnea.

Astrid betyder gudaskön, tolkas som gudomligt vacker.
Och i mina ögon är hon den absolut vackraste som finns! /Elin

Efter solsken i helgen,

Jag hade inte beställt spöregn idag, någon annan? Nej, jag misstänkte väll det! Samtidigt gör det väll ingenting. Jag menar, vi behöver lite av varje. Sol för att ta nytta av regnet och regn för att uppskatta solen. Någon har verkligen tänkt till här.

"Efter solsken kommer värsta regnet

Det är inget hinder för jag glider genom stormen
Det är bara hata, fortsätt och prata
Finns ingenting som kan trycka ner mig, ej" /Elin

Känner konstig tomhet,

Som människa tror jag att det är bra att alltid ha något att se fram emot. Något att längta efter eller sträva mot. Det kan vara semestern, någons födelsedag osv.

Här har jag gått i nio månader och väntat på att bebis ska komma.

Inte undra på att jag känner mig ganska tom nu när hon är här. /Elin

Kvinnans otroliga kropp,

Eftersom att solen sken så att det slog härliga till tog jag första långpromenaden med vagnen. Såg nog ut som en vandrande pyspunktering. Kroppen är liksom inte vad den en gång varit trots att de flesta kilona trillat av. Jag tror inte man kan kräva så mycket mer bara 6 dagar efter en förlossning. Helt otroligt vilken kropp kvinnan har.

Här har jag gått och blivit fetare i nio månader. Sedan ska plötsligt ett helt människobarn komma ut den naturliga vägen (som inte alls känns naturlig, men som tro det eller ej kan bli det hål det en gång varit) barnet kommer ut och fattar tag om bröstet som redan producerat mjölk. Sedan börjar kroppen sakta men säkert återgå till utgångsläget. Hur häftigt är inte det?

Nog för att jag ser ut som ett lik med pyspunktering men min kropp har klarat av att bära och föda ett barn. Det är den värd all respekt i världen för. /Elin

Baby blues i all sin ära,

Baby blues låter som en musikstil jag inte gillar. Nu är det ingen musikstil utan ett tillstånd som börjar göra sig bekant. Tydligen ett vanligt stadie efter en förlossning när vissa hormoner sprutar mer än någonsin och andra försvinner mer och mer.

Jag är världens lyckligaste just nu. Ändå kan tårarna spruta och jag blir så förtvivlad. Som om att allt liksom kommer ikapp. Vår lilla sockertopp kom tidigare än beräknat och förlossningen blev inte som jag tänkt mig, på både gott och ont. Rädslan för att inte bli tagen på allvar blev ett faktum och Johan var bara med de sista 35 minutrarna av den anledningen. Jag ska skriva ner min förlossningsberättelse, en annan dag.

Den dagen jag tagit mig igenom allt och förstått vad som faktiskt hände.
Än så länge har jag fullt upp med att försöka förstå att skatten är min. /Elin

I våran nya lilla vardag,

Återbesök på sjukhuset, mysfrukost på Ikea, en liten shoppingrunda och besök av Natalie är alla punkter vi hunnit med under dagen. Aktivt värre! Det är så otroligt skönt att ha Johan hemma. Vi hjälps åt med både hushållssysslor och lillan. Jag gissar att detta är någon typ av smekmånad då de sura minerna är långt ifrån aktuella.

Det är skönt, det rullar på.
En ny vardag tar form. /Elin

Lite av en arla-grossist,

Här hemma sprutar det både hormoner och bröstmjölk åt alla håll och kanter. Att jag ammar större delen av dygnet gör mig ingenting. Men hur är det med att amma på officiella platser? I de flesta nyare köpcentrum finns amningsrum att tillgå. Men om jag sitter på ett fik och behöver ge mitt barn föda, hur gör jag då? Har hört att det delats ut skyltar som visar vart det är okej med amning. Där det inte sitter en skylt får jag alltså inte amma? Om jag ser en ammande kvinna tänker jag att det är lite fint, inte på något sätt äckligt eller stötande. Så länge det sköts snyggt vill säga!

Personligen skulle jag ha svårt att slänga upp de bröst som just nu liknar en kossas. Ja, jag känner mig som lite av en grossist åt arla. Men allt är helt okej just nu. /Elin

Blir ingen semla för mig,

Jag hoppas att ni alla trycker i er semlor på självaste fettisdagen. Jag brukar faktiskt äta en just denna dag, mest bara för att. I år känner jag varken sug eller behov. Inte ens den där inrutade traditions människan i mig har något att säga till om.

Vi har precis kommit hem från BB och en semla känns ganska avlägset.

Ingen godsak eller maträtt lockar över huvud taget. Men misströsta inte.

Jag kommer att trycka i mig, när mina ögon kan slita sig från vår skatt. /Elin

Nu är vi en riktig familj,

Alla tankar och känslor kommer ikapp. Jag försöker förstå vad som har hänt. Jag tittar på det lilla livet som ligger vid mitt bröst. Förstår inte att hon faktiskt är min, att det är hon som bott i mig flera månader! Helt plötsligt kom hon ut och gav mig en ny titel.

Mamma. Jag är mamma. Och inget annat betyder något.

Allt annat känns oviktigt. För vi är en familj, på riktigt. /Elin

Vår dotter kom tidigare,

Klockan 09:37 blev vi föräldrar, tre veckor tidigare än planerat.
Hon kom ut med en vikt på 2850gram och var 47cm lång. Liten!

Nu kan kärlek mätas och livet har aldrig varit vackrare. /Elin

Andra njuter av mitt fett,

Vissa människor är otroligt skadeglada. De människorna finns, som nog har njutit av min viktuppgång under graviditeten. Kanske för att de själva ska känna sig smalare? Jag har försökt att inte bry mig då jag vet att många kvinnor gått upp mer än mig under sina 9 månader för att sedan lyckats gå ner igen och komma i sina gamla kläder.

Jag förstår inte hur det samvetet finns till att vara så elak.
Hur en kommentar liksom är menad för att totalt trycka ner.
Nej, dags att rensa i nätverket. Du blir ingen jag prioriterar. /Elin