Innan vi blev sambos hade jag en bild av hur perfekt det livet var.
Lägenheten var alltid städad, pengar aldrig ett samtalsämne. Det användes en varannan-dag-metod för disk, städning och tvätt. Där imellan älskades det villkorslöst, eftersom att kvinnan alltid var redo i sina matchande underkläder i spets. Det tittades på film med gott och tända ljus, helst varje kväll. Maten stod alltid serverad till den som kom hem från jobbet sist.
Efter snart ett och ett halvt år som sambo, vet jag bättre.
Att hålla lägenheten städad är ett evighetsgöra. Maten står nästan aldrig lagad när jag kommer hem från jobbet, då vi oftast äter senare under kvällen, om vi äter. Den som känner sig manad tar disken, oftast hjälps vi åt att plocka av bordet. Vi tittar på film ganska ofta, eller rättare sagt Johan. Jag somnar efter 25 minuter, om ens det. Jag har sällan på mig matchande underkläder då tvättkorgen, även den, är ett evighetsgöra.
Jag kan inte påstå att det är speciellt sexigt när Johan bajsar med öppen dörr eller när jag hittar hans använda strumpor i soffan. Det är nog alldeles säkert ungefär lika tändande som när jag står på alla fyra i sängen för att hitta min mobil eller rapar efter att ha druckit kolsyra.
Vårt samboliv är, som ni hör, inte speciellt glammigt.
Men jag kan lova att det är kärlek över alla de gränser
jag någonsin kunnat tänka mig. Nästan alla gånger. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar