Vi ligger på soffan och jag säger till Johan att det känns som om att våra vänner borde vara på förlossningen snart. 2 timmar senare plingar Johans telefon och fram träder en bild på det lilla liv som är en del av dem båda.
I den stunden förstod jag att för två människor har livet förändrats radikalt.
För en människa är dessa två människor allt och lite till, allt denne behöver.
Och det är nog ett ögonblick som inte går att sätta ord på. Jag vet inte. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar