Botten ska få smäll,

När jag gick i klass 4 blev jag med glasögon som jag använda tills jag växte ur dom. Först när jag började gymnasiet skaffade jag nya. Ett par svarta, tjocka, avlånga. Dessa bar jag på skolfotot som blev en sån katastrof att jag rev ur bilden från katalogen. Och jag grät, herre min Gud vad jag grät. Året efter såg jag på när klassen fotograferades. Trots att mitt underbett var bortopererat fanns ändå skräckexempel-bilden i mitt huvud. Elin med underbetyg och glasögon var inte den Elin jag ville vara, iallafall inte utvändigt.

Och så igår, kära vänner, tog jag mod till mig att boka en tid för synundersökning. Redan idag fick jag träffa en optiker. Min syn hade försämrats tack vare att jag inte använt glasögon som jag ska. Nu är nya glasögon beställda. Några sedlar och tårar senare är jag hemma och nervös som ett as över att jag inte ska passa i dem.

Detta grundar i min självkänsla, som en gång hånglat med botten. 
Idag, 2 år efter operationen, är det bättre. Dem ses bara ibland.
Och en dag kommer min självkänsla att ge botten en käftsmäll. /Elin

Älskar tills de värker,

Tanken slår mig när jag hör dagens datum. Imorgon har jag bott här ett år, med någon som samtidigt blev min sambo. Ett helt år! Vad gjorde vi med tiden?

Samtidigt snurrar bilder i mitt huvud sakta förbi. Bilder med saker vi gjort, stunder vi upplevt, känslor vi visat och pratat om. Och det är då jag inser hur förbannat mycket jag älskar Johan. Liksom mer än något annat.

Jag har fått möjligheten att älska en annan människa. 
Och jag älskar så mycket att hjärtat mitt gör ont. /Elin

Blomma av en kund,

Jag fick en orkidé och orden: "till dig från mig för att du är du" av en kund.
Jag blev såklart rörd till tårar. Det gjorde mig så fruktansvärt varm inombords att veta att för någon är jag viktig. Jag fyller en funktion. Varje morgon väntar någon på att jag ska sätta nyckeln i låset och komma in för att bädda sängen.

Lycka är att vara behövd av någon. 
Jag vet det nu. Med all säkerhet. /Elin

Hittar inte min plats,

Idag är en sån där dag då jag känner att jag inte platsar någonstans. Jag känner mig utanför inom alla områden. Vilka ska jag umgås med? Singlarna, mammorna eller paren som vill resa?

Idag känner jag mig delad. Jag är inte hon som går ut på krogen och dansar arslet av mig varje helg. Jag är heller inte hon som hänger på öppna förskolan varje förmiddag. Även om jag hade velat göra båda två, nästan lika mycket. Ja, ni hör att ekvationen inte går ihop.

Så nu står jag här som en pusselbit och försöker hitta min plats, innan jag ens vet om det är samma motiv på min ruta som på resterande bitar. Kanske är jag på helt fel pussel och letar. Det visar sig, så småningom om. /Elin

En ny vecka tar vid,

Jobbhelgen är slut och en ny vecka är på ingång. 
Det är alltid lika kul att se vad veckan innehåller. 
Kanske innebär den en start på en bra förändring?
Livet är en gåva. En vacker sådan. /Elin

Jag betalar vad som,

Mycket i livet handlar om prioritering, vad vi gör med vår tid, vilka människor vi umgås med och vad vi väljer att lägga pengarna på.

De lördagar jag jobbar delad tur är jag ledig två och en halvtimme. På den tiden väljer jag att åka 2,4 mil hem och äta lunch med Johan för att sedan åka tillbaka, strax därefter. Detta gör jag för att mycket i livet handlar om prioritering och jag prioriterar dig.

"Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej

Vilket pris som helst betalar jag igen

Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv

Det här är priset jag betalar" /Elin

Nu kommer jobbhelg,

Ordning och reda, pengar på fredag! Det är löning och hälften av befolkningen känner sig ovanligt rika och lever lyxhelg, tills räkningarna ska betalas och vips blev ett glas vin på krogen till varma koppen i soffan.

Skönt att vi inte är så. Bra att vi har framförhållning nog att tänka steget längre. Och kanske var det tur att detta råkar vara min jobbhelg. /Elin

Ska få vara modell,

Hela eftermiddagen blev jag bortskämd på salong Johnas. Linda ville ta en titt på mitt hår inför slingorna och frisyren hon ska göra på mig i maj, som ett prov.

För första gången i mitt liv ska jag få vara modell, i ett bra syfte. Inte som nått skräckexempel till käk-modell för att mitt bett var katastrof. För det var jag, på den tiden jag inte ens kunde se mig själv i spegeln. /Elin

Stressen hindrar alla,

Stressa är något jag borde göra mindre, vilket är ganska omöjligt med tanke på mitt val av yrke. Jag gör så gott jag kan och försöker tänka att det här kommer gå bra, en sak i taget bara. Samtidigt säger magkänslan något helt annat och jag vet att det är dåligt när magen vrider sig i svidande rörelser. Ett bevis på att jag haft för mycket att göra på för kort tid.

Stress är obehagligt av den anledningen att de gör så mycket med kroppen, oftast utan att vi vet om det. Stress hindrar vissa processer i kroppen, eller livet för den delen, från att ske och det gör mig så otroligt besviken. /Elin

Ta hand om sig själv,

Jag tar hand om mig själv mer och mer, det är viktigt.
Försöker äta normalt och sova så mycket jag behöver.

Eftersom att Johan jobbade kväll hade jag lägenheten för mig själv. Jag passade på att göra mysigt och ha lite "egentid". Stod i duschen 40 minuter och gjorde olika inpackningar, fixade fina fötter och dödade pormaskar. Bäddade ner mig med täcke och kudde i soffan och sappade mellan olika program. (Jag är ingen tv-människa men har på sista tiden märkt hur skönt det är att dö framför tv:n en stund.) När Johan kom hem sov jag som en stock..

Jag är varken en sliten trebarnsmorsa eller utbränd hemmafru.
Jag är Elin och tänker ta hand om mig själv, från och med nu. /Elin

Orättvisor med jobb,

Minusgraderna biter sig fast i kinderna medan jag skrapar bort isen från rutorna och låter bilen bli varm. Tanken slår mig att många jobb har en gräns när det gäller klimat. Det får inte vara för varmt eller för kallt, ganska höga siffror iochförsig. Men vi då?

Hemtjänsten har inga sånna gränser. Människorna i sina hem behöver inte mindre hjälp för att det är -20. Det är bara till att glatt trampa dit helt enkelt. Kämpa i solsken, minusgrader och regn för att sedan prestera och göra ett bra jobb. 

Allt detta för en lön som liknar apskit.

Världen är så jävla orättvis. Punkt. /Elin

Haft för seg söndag,

Vi har haft världens segaste söndag, jag och min sambo. Sov bort helga dagen och försökte vakna under den andra halvan, ungefär. Det känns inte bra att kasta bort dagar på det här sättet med vetskapen om att jag ska jobba de 9 närmsta dagarna. Med andra ord börjar veckan från helvetet imorn.

Så vad behövs nu för att denna dag ska kännas bra?
Jag vet. Jag tar tjuren vid hornen och byter kanal. /Elin

Farmor finns på foto,

Jag satt i bilen när känslorna sköljde över mig som en våg. Jag var på väg hem från jobbet för att fira Johans 25-årsdag. Det skulle serveras alkohol till maten och detta fick mig på något konstigt sätt att relatera till studenten och farmor och farfar. Juni 2011 sprang jag ut från skolans dörrar och möttes av släkt och vänner. Den dagen satt farmor i rullstol så jag fick gå fram till henne.

Jag grät och hon grät. Hon sa att hon älskade mig och jag sa att hon var bäst. Vi båda visste, visste att jag skulle vara de första och sista barnbarnet hon fick se lyckas. 6 månader senare var detta ett faktum, en verklighet. Farmor hade förlorat kampen mot sin cancer.

Det gör ont i mig att Johan och farmor aldrig fick träffas. På något sätt liksom löste dem av varandra. 5 dagar efter farmors bortgång träffade jag Johan. Han kom i rätt tid så att säga. Det kan vara anledningen till att jag inte sörjt färdigt. Jag menar, vem sörjer som nykär? Skämt och sido. Det fanns dagar och nätter då Johan höll om mig och tårarna aldrig tog slut.

Jag blir förtvivlad över att Agnes inte vet vem hennes farmor är. Hon kan säga mormor och morfar men har aldrig ens blivit lärd att säga farmor och farfar. Det finns en anledning. Igår pekade hon på bilden av farmor som finns i vårt vardagsrum. Jag sa att det var farmor och gav henne fotot, hon tittade på mig och vågade inte ta emot det.

Klart att det känns i hjärtat, 
när någon som varit allt för mig
endast finns på foto. /Elin

Det är din dag idag,

Människan jag delar mitt liv med fyller 25 idag. Jag älskar dig och vill fira din 95-årsdag också! /Elin

Tur att vi delar på de,

Jag kände mig som sickan i jönssonligan, för jag har en plan. Eller nej, jag hade en plan, planerad in i den minsta detalj men vad händer? Jo, när jag ska shoppa och tanka efter jobbet fungerar inte mitt bankkort. Vips så sprack planen och jag är ekonomiskt låst tills mitt nya kort kommer nästa vecka.

Nu löser det ju sig ändå, tack vare att jag delar med någon.
Delar skratt, tårar, åsikter, bostad, husdjur, bil och ekonomi.
Att dela är något bra, något genuint fint. Därför gör vi det. /Elin

Det var ju bättre förr,

Vart är värden på väg? Hedersmord, misshandel, knivhugg, biljakter, barnarov och en kvinna som brakar rakt in i ett bostadshus med tåget?! Det låter som en riktigt dålig film, där handlingen är på väg att spåra ut och den röda tråden försvinna.

Jag är rädd, på riktigt. Att människor inte längre verkar ha något vett gör mig upprörd. 
När jag var liten vart hela värden upp och ner när någon gjort ett inbrott i en bil eller stoppat en godispåse innanför jackan på Ica. I dagens läge är detta ingenting och på så sätt var det faktiskt bättre förr. /Elin

Vad de gör nu mera,

Fika hos Oskar, Elin och lille Sixten var dagens aktivitet efter jobbet. Dem började prata om att det snart var 10 år sedan de gick ut nian och att det är dags för återträff. Helt plötsligt kände jag mig väldigt liten. Liten och skamsen. Det var inte många år sedan jag gick ut nian men jag har inte en aning om vad hälften av klassen gör nu för tiden. /Elin

En onödig ensamhet,

Jag har vänner som har valt att fortsätta vara just det, vänner. Som har stannat där de perioder jag bombar med sms och de perioder jag knappt svarar på deras. En eloge till er, ni är mer än vad jag någonsin önskat.

Jag har allt nödvändigt. Bra familj, härliga vänner, underbar sambo, söta katter och ett roligt jobb. Utgångsläget är så gott som perfekt men mitt i allt det här känner jag mig så fruktansvärt ensam och jag kan inte förstå varför. Förhoppningsvis är det bara något tillfälligt. 

Jag hoppas det och att jag en dag kan säga det till mig själv. 

"Elin, du vet den där gången du hade allt men kände dig ensam? 

Det var ju faktiskt bara jävligt onödigt" /Elin

Det ska bara kännas,

Vips så var helgen slut. Jag har turen att vara ledig imorgon också, då blir det presentletande till Johan som fyller 25 på fredag. Inte en lätt match så att säga. Vad ger man till någon som man vill ge hela sitt liv? Världen i paket och framtiden nedskriven på kort?

Hur får man en människa att förstå hur mycket den betyder?
Hur får man den att liksom inse vilken del av ens liv den har?
Kanske behöver man inte säga så mycket, det bara känns. /Elin

En absolut favoritbild,

Bilden av farmor iförd min studentmössa sitter på hyllan i vardagsrummet. Den bilden av farmor är den bästa jag vet, hon ser så lurig ut. Så lycklig trots allt.

Pappa lyfte upp min lillasyster och talade om att det var farmor på bilden. Sedan säger han; ska vi åka till farmor? Agnes blir påklädd och vinkar glatt hejdå till oss. I lördagseftermiddagen ser jag familjens bil rulla mot kyrkogården. Agnes och Alva ska till farmors grav, innan dem ens kan säga ordet sten eller död. 

Min favoritbild av farmor sitter på hyllan i vardagsrummet. Vissa dagar kan jag inte sluta titta, hon ser så glad ut. Hennes leende värmer mig trots att minusgraderna stiger utanför fönstret. /Elin

Kampen mot klockan,

Idag är en dag då jag nästan skäms över mitt jobb, en dag då jag inte på en fläck kan känna stolthet över det jag gör. För människor blir helt plötsligt till maskiner och varje dag en kamp mot klockan. Jag gillar att jobba under press men att behöva redovisa för varje minut är inte min grej.

Nu vet jag att jag i dagens läge bara ska vara glad över att jag har ett jobb. På sätt och vis är jag det. Men en sak ska de övre makterna ha jävligt klart för sig, jag jobbar endast för kundernas och mina arbetskamraters skull. Inte en sekund åt dem som är pengarkåta. /Elin

Det beror på vinkeln,

Vi hälsade på en av Johans kompisar och fick spela ett nytt spel han köpt. Det var någon stor svart dosa med skärm som jag fick hålla i handen. Helt plötsligt ser jag mitt blekfeta ansikte på tv:n. Det visade sig vara en kamera i den där dosan och vips fick jag se mig själv underifrån.

Bilden jag såg på tv:n är inte den bild av mig själv jag får i spegeln. Allt handlar om vinklar och jag tror att det är precis samma sak med livet. Hur saker och ting blir beror helt på utifrån vilken vinkel man ser det. /Elin

Bara få slippa jobbet,

Lediga dagar brukar gå åt till att fixa med tvätt eller disk. Idag var på sätt och vis ett undantag. Jag städade hela lägenheten och jobbade mig igenom diskberget men SEN rullade jag iväg för att luncha med Natalie. När Johan kommit hem från jobbet åkte vi till pappa och mös med mina småsystrar, härliga små levande p-piller de där!

Nu återstår endast två dagar till av verklighet, sen kommer en ledig helg.
Trodde aldrig jag skulle säga det men fy fan va skönt det ska bli att slippa. 
Slippa allt som har med timecare och genomförande planer att göra. /Elin

When you let her go,

Jag både förundras och våndas av tanken på livet.
Jag är personligen rädd för att dö, vill inte att allt bara ska ta slut. Trots detta tar jag livet för givet. Och den ekvationen går inte ihop. Jag som absolut inte vill avsluta borde ju leva varje dag som om det vore den sista. För det är ett faktum, en dag tar allting slut. Den dagen vore det lite sent att se allt vi haft eller ångra allt det vi aldrig gjorde.

"Cause you only need the light when it's burning low 

Only miss the sun when it starts to snow 

Only know you love her when you let her go 

Only know you've been high when you're feeling low 

Only hate the road when you're missing home 

Only know you love her when you let her go" /Elin

Livet förändras för de,

Vi ligger på soffan och jag säger till Johan att det känns som om att våra vänner borde vara på förlossningen snart. 2 timmar senare plingar Johans telefon och fram träder en bild på det lilla liv som är en del av dem båda.

I den stunden förstod jag att för två människor har livet förändrats radikalt. 
För en människa är dessa två människor allt och lite till, allt denne behöver.
Och det är nog ett ögonblick som inte går att sätta ord på. Jag vet inte. /Elin

Den livslust ni sprider,

Efter att ha spenderat helgen i en attendobil flängandes mellan kunder, är det skönt att komma hem och bara göra ingenting. Ni vet känslan när man vill göra något men egentligen inte varken har lust eller ork? Så känner jag idag. Men jag ska snart ta tjuren vid hornen och åka till pappa för att hälsa på mina småsystrar. De små liven lyckas alltid få mig på bättre humör, oavsett vad.

"Jag vill ge all den trygghet jag saknat

Jag vill ge all den glädje jag har

Jag vill stärka den livslust ni sprider

Och jag hoppas den alltid finns kvar" /Elin

Är min största fiende,

Halvtid på jobbhelgen är avklarad, jävlar i mig va stolt jag ska vara när den är över. Jo det är sant, för varje avklarad arbetsdag ger jag mig själv en klapp på axeln och tänker; det där gjorde du bra Elin.

För jag tror att uppmuntran är viktigt, 
speciellt från vår värsta fiende, vi själva. /Elin

Ford focus ska bli min,

Vi skulle bara kika på bilar för att jag skulle få inspiration till att byta upp mig. En timme senare sitter jag i ett rum och hör ord som försäkring, finans och förarbevis. Vips så hade jag skrivit papper på att bli ägare till en Ford focus flexifuel -08 vilket tydligen var en miljöklassad bil.

Det känns bra, liksom vuxet på något sätt.

Att jag ska betala på en bil för egna pengar.

Pengar som jag kämpat arslet av mig för. /Elin

Allt som behövs är du,

Har ni haft dagar då ni känt att det mesta är perfekt? Jag hade en sån dag idag. Ledig stod på schemat för oss båda så vi bestämde oss för en trip till stan. Jag följde med in på affärer som inte brukar locka så som Fun bike, Clas Ohlsson och biltema. Detta lönade sig när han sedan följde med in i mina butiker och jag fick nya underkläder. Vi åt en mysig lunch ihop och avslutade med efterrätt. Åkte hem och bara tog det lugnt för att lite senare avsluta dagen med en kaffe hos mamma.

Tänk att det inte behövs mer för att få en perfekt dag.
Allting handlar om sällskapet. Mitt var underbart. /Elin

Ni älskade småsystrar,

Jag förstår inte hur en så liten kropp, ett så litet hjärta, kan göra mig lycklig.

Men jag vet att det är möjligt. Min lillasyster på 3 månader ler så det värmer. Jag frågar om hon kan prata och får ett ooh oh tillbaka. Hon gör så gott hon kan så att säga! 

Min andra lillasyster på 1,5 vet exakt hur hon ska charma varenda människa. Om det inte är en dans till gangnam style så gör hon långa utlägg och skrattar, på ett sätt som om att vi skulle förstått vad hon just berättat. Hon snappar upp nya ord, det senaste var korv. Lär sig känna igen människor och säga deras namn. Jag och Johan är Neni och Oha, ja varför inte.. 

När livet känns lite mörkare än vanligt finns det små själar som värmer mitt hjärta och får mig att le, på ett sätt som ingen annan kan. /Elin

Tryck inte ner dig själv,

Träna mer, äta mindre. Vara utan choklad och avstå alkohol.
Dessa måste vara de mest populära nyårslöftena genom åren.

Jag tycker sånna nyårslöften är dumma. Jag menar, varför göra sig själv besviken efter ännu ett misslyckat nyårslöfte. Jag kan inte leva utan choklad, så enkelt är det. Därför gav jag mig själv ett stort nyårslöfte, kanske det svåraste genom tiderna.

Jag har lovat mig själv att försöka ha riktigt kul.
Och aldrig mer igen trycka ner mig själv i botten. /Elin