Klick! Dörren slår igen bakom mig. Det är lördag morgon och jag ska till jobbet. Bakfyllan riktigt är i luften över hela centrum och jag tackar mig själv för att jag inte är en av alla dom som vaknar med dagen-efter-ångest.
Radion spelar fortfarande några slöa party låtar. Utom när jag rullar förbi kyrkogården., då ekar "utan dina andetag" i hela bilen. Människan i radion sjunger att " jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor" jag kan inte låta bli att tänka på farmor just då.
Jag kan gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan men ibland är det riktigt svårt. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar