Konstig dag. Mycket tankar. Jag vill ju ha det här över nu. Vill inte se ut såhär. Jag längtar samtidigt som jag nästan gett upp. Helt tokig känsla, så blandad på något sätt. Jag vet att min tur kommer. Och troligtvis får jag ett ungefärligt datum nästa gång jag ska till tandregleringen, för då har dom hunnit visa upp dom snygga avtrycken och bilderna för käkkirurgen så att dom vet vilket helvete dom har att jobba med när jag ska opereras i vår (?) Jag vågar inte tro på vad dom säger längre. Men okej. Vi siktar på studenten iaf. Det är ju trots allt bara 1,5 år kvar.. Känner mig riktigt positiv nu,. Usch usch. Det blir bra. Jag får bara inte ge upp hoppet.
"There can be miracles when you believe" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar