Fy tusan vilken jobbig morgon. Den var inte alls på min sida. Vill inte gå in på detaljer men tusan tack för allt stöd,. Vissa dagar kan jag inte bära mig själv. Jag behöver liksom någon med mig hela tiden, för det känns som om att alla tittar, tänker och säger. Men det är inte så. Jag vet det. Därför är tanken så obehaglig. Och det är då jag behöver någon vid mig hela tiden. En person och en sjal, så är dagen räddad.
"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar