Nu har jag gosat ner mig i sängen med sjalar och filtar. Mysigt värre. Jag har mjukare sjalar eller små filtar runt mig när jag sover. Eller, runt halsen rättare sagt. Så att dom täcker ansiktet. Och där någonstans kan många tycka att det har gått för långt. När jag till och med sover med "sjalarna" Dom är en trygghet i sig, dom har varit det sen jag var 4. Men nu har dom mera blivit ett "skydd" för att täcka. Utan dom på natten kan jag inte slappna av. Jag tänkte på det idag. Det finns ingenstans där jag slappna av utan sjal. Det känns ganska jobbigt att jag låtit mig själv gå så långt. Men det är precis som om att det är min rastplats. I sängen. Under sjalen. Där behöver jag inte dra in, spänna. Ingenting. Bara vara.
"Let it be" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar