För första gången under hela Astrids livstid var hon varken min eller Johans huvudvärk. 6.5 timme med mormor gjorde susen och jisses vad jag hann sakna henne! Vi själva fördrev tiden på Mälaren, på en båt med trerätters middag och bröllop. Jag har nog aldrig sett något vackrare.. Allt var perfekt!
Jag blir lite sentimental. Känner alla möjliga känslor.
För jag har precis blivit vittne till två människor löfte.
Ett löfte om att vara varandra trogna, till livets slut. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar