En egen tidsuppfattning,

Sedan Johan åkte till jobbet för ett nattpass, har jag inte gjort ett dugg. Legat rakt upp och ner på soffan och bokstavligt talat stirrat ut genom fönstret. Och tro mig, det har varit skönt! Lagom långtråkigt och lagom nyttigt på något vis. Tankarna har fått komma och gå som dom vill och för tillfället är det mest positiva.

Vi är redan i mitten av februari och jag undrar vad som hände med tiden. Samtidigt som jag inte förstår hur jag ska få dagarna att gå tills bebis kommer. /Elin