I min saknad efter dig,

Idag saknar jag min farmor sådär supermycket, vet inte varför det kommit över mig så just för tillfället. Inser att jag inte varit till graven på flera månader. Samvetet tar stryk men jag vet också anledningen till att jag inte varit där. Har inte orkat. Orkat känna efter, orka inse sanningen. Det kommer en dag då jag måste, jag vet. Det är inte okej att leva i förnekelse hur länge som helst, jag vet det också.

Graven känns inte som din. Det är liksom lite konstigt att du är där. Jag vill ju kunna åka hem till er, känna lukten som jag växt upp med där hemma. Hitta dig rökandes ute på altanen eller i full gång med matlagning vid spisen. Jag ska knacka två snabba gånger, kliva in och ropa hallå. Du ska svara och när jag kliver fram i tamburen ska jag mötas av ditt underbara leende. Så som det alltid varit farmor.

Men allting förändras. Ibland lite för fort.

Snabbare än vad vi har kontroll över. /Elin