On My Wall of fame,

Som vanligt lyssnade jag på musik och sjöng med hela vägen till jobbet imorse. Mitt i Sarah Dawn Finers "Kärleksvisan" kom tårarna. Det är Agnes favoritlåt. I huvudet fick jag upp bilder på hur jag höll min, då 5 månader gamla, syster i famnen när vi gick fram till kistan för att ta farväl av farmor. Jag förde rosen mot hennes mun innan jag lade ner den på kistan.

Agnes kommer att få växa upp utan sin farmor och Alva fick aldrig träffa henne. Och det gör så fruktansvärt ont i mig för jag vet hur viktig en farmor är.

Jag delade allt med min farmor, från det att jag var liten och talade om hur läskiga spöken under sängen var eller vilken färg grannens katt hade. Sedan har hon vart där genom allt. Första skoldagen, första kompisen, första semestern, första mensen och första jobbet. För att inte tala om alla historier.. Skolan. Bråk. Familjen. Jobbet. Kompisar. Krogen. Allt har hon hört och alltid har hon lyssnat. Nu är det ett minne blott. Hennes namn har hamnat på någon slags Wall of fame i mitt liv. På min Wall of fame står farmor högst upp.

"When you're standing in the hall of fame

And the world's gonna know your name

Cause you burn with the brightest flame 

And the world's gonna know your name

And you'll be on the walls of the hall of fame" /Elin