Det är kaos i huvudet. Jag vet att jag vill bli sjuksköterska och jag studerar första terminen nu. Det känns bra men ändå så sjukt långt bort. Alltså, jag vet att jag vill bli sjuksköterska men jag vet inte när.
Ett alternativ skulle vara ett studieuppehåll, när jag pluggat lite längre. Då har jag en garanterad plats tillbaka sen. Jag vill absolut inte avbryta helt då detta varit en dröm i hela mitt liv. Det mål jag alltid haft och strävat efter, jag har ju varit så förbannat säker.
Det som får mig att tvivla är mitt privata liv. Jag oroar mig, helt i onödan, för att vi ska få slut på pengar. Johan har flera gånger sagt att det inte är något problem. Han har sin lön. Jag har mitt konto och sparkontot. Pengar är alltså inte ett problem.
Något annat som känns tokigt är att under de tre år jag pluggar hamnar allt annat utanför. Jag träffar knappt några vänner för att jag är i skolan eller pluggar hemma. Det är tur att jag och Johan bor ihop. Då ses vi fast vi liksom inte ses. Jag är säker på att vi inom 4 år kommer vilja framåt med vår relation och familjelivet. Det kommer inte vara möjligt (?) och den tanken gör mig så fruktansvärt frustrerad. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar