Jag fick höra ordet korsord och sedan rasade det.
Det gick inte att hålla tillbaka alla mina tårar.
Nu äntligen förstod jag, första gången på riktigt,
att farmor som lärde mig att lösa korsord är borta.
Jag bad om att få åka hem till farmor och farfar.
Ville bara få se, känna på hennes kläder och saker.
Ta några vita, långa hårstrån från hennes hårborste.
Skulle nöja mig med vad som helst, bara för att få le. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar