Under mina 4 praktikveckor fick jag se mer än jag någonsin trodde fanns.
Jag fick se de mest underbara stunderna i livet, men också de allra bräckligaste.
Jag skäms inte för att tala om hur många kvinnor som gör abort.
Jag skäms inte för att tala om hur många kvinnor som är sterila.
Jag skäms inte för att tala om hur utvecklad en 20 veckors bebis är.
Jag skäms inte för att tala om hur en förkrossad mammas skrik låter.
Jag skäms inte för att tala om hur många som får ta bort vaginala delar.
Jag skäms heller inte för att tala om hur otroligt ont dom har efter detta.
Jag skäms för att jag trots denna vetskap vågar klaga över lite mensvärk.
Vad vi tjejer inte tänker på, är att vissa skulle döda för att få känna smärtan i magen. För att en gång i månaden få må lite illa och vara en hormonbomb. Mens är ett friskhetstecken. Borde vi inte bara vara jävligt lyckliga? /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar