Det har varit en tuff dag. Hormonerna sprutar helt okontrollerbart åt alla håll.
Jag har insett att lovet snart är slut och att min plugghög inte miskat ett dugg.
Efter studentkryssningen med mat och dryck, samt en påskhelg är vikten tokhög.
Hos mamma håller jag på att byta rum med Aron. Nu får jag en egen liten håla.
Det borde inte vara kaos. Ändå blir minsta lilla jävla sak hur jobbig som helst.
Jag har setat ute på min älskade bänk i 2 timmar.
Jag, min latte och filten har setat där i mörkret.
Jag behövde bara få andas, ärlig och helt ny luft.
Bita sig i läppen och låta ögonen tåras av sanningen.
Förstå att det nog är bättre än att skratta åt lögnen.
Eller jag vet inte, men vi säger så. Tills vidare. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar